lördag 19 juli 2008

Länktips: Påven om utmaningarna i ekumeniken

Christian Baptism is "the point of departure for the entire ecumenical movement," Pope Benedict XVI told a meeting of Christian leaders in Sydney on July 18. But ecumenical work, he added, should always aim toward completion in a shared celebration of the Eucharist.

[...]

To progress further toward genuine unity, the Pope said, Christians must address their differences with candor. "We must guard against any temptation to view doctrine as divisive and hence an impediment to the seemingly more pressing and immediate task of improving the world in which we live," he said.

Pope Benedict illustrated his own point by reminding the ecumenical assembly that the Catholic Church is observing a Pauline year, which he as Roman Pontiff declared. St. Paul, he observed, emphasized that the Church is "built 'built upon the foundation of the apostles and prophets' with Jesus Himself as the cornerstone." Every Christian, the Pope continued, bears a responsibility to build up the whole of the Church, "to ensure that the edifice stands strong so that others will be attracted to enter."

Ecumenical work, the Pope continued, involves not merely an exchange of ideas but, more importantly, an exchange of gifts. Ultimately, he insisted, the effort "points toward a common celebration of the Eucharist, which Christ entrusted to his apostles as the sacrament of the Church's unity par excellence."
Catholic World News

8 kommentarer:

Anonym sa...

Mot en hjärtats nattvardsgemenskap? Att den detaljerade katolska trosläran skall bli allmänt accepterad är nog inte sannolikt.

Anonym sa...

Kraxpelax
Om katoliker och ortodoxa kan bli överens i första skedet så tror jag att fler kommer följa. Och jag tror inte att det måste vara omöjligt om vi håller i minnet att det rör sig om ett mysterium, som aldrig fullständigt kan varken förklaras eller förstås. Även den detaljerade katolska trosläran på området är en approximation.

Allt gott!

Anonym sa...

Sant, och i ekumeniken anser katolsk / ortodox första prioritet. Angeläget här är 1. fördjupad förståelse av östlig arvsyndsåskådning 2. filioque-tvisten och 3. östkyrkans "terapeutiska" orientering i komplement till den katolskt doktrinala.

Glöm heller inte närmandet till andra religioner, ett område där JPII gjorde en strålande insats. Praktiskt har Opus Dei i Sverige god kontakt med muslimer.

Från Charlottes blogg saxar jag ett eget inlägg jag tycker hör hit lika väl.

Vi är apostlar på olika sätt. Kyrkan vimlar av dumma formuleringar, men var vimlar det inte av sådana. Man kan kanske se de olika kristna trosriktningarna som "ekonomier", olika sätt att strukturera gudsrelationen. I det katolska finns så mycket vi inte kan förändra med mindre än just den katolska ekonomin går förlorad.

Någon allmän likriktning efter en gemensam minsta nämnare tror jag inte alls på. Om vi ska göra alla som tycker si eller så belåtna blir ingenting kvar att vara eniga om.

Det katolska måste bestå och försvaras, men själva universalitetsanspråket behöver kanske ges en ny och mer begränsad tolkning.

Totalt sätt utvecklas kyrkan sakta men säker mot ökad vidsyn, samtidigt som hon förblir orubblig i principsak. Mycket enskilt kan det klankas på, men helhetsbilden är och förblir strålande. Bravo, Petrus! Bakom denne står Älsklingslärjungen ovillkorligt.

Motsägelser är inte svårt att finna. Redan Jesu ordagranna lära innehåller åtskilliga dramatiska paradoxer. Vi behöver öva vår förmåga till ett dialektiskt tänkande.

Anonym sa...

Tuve,

Ang. ekumenik: kanse har du hört att "påvens predikant", Raniero Cantalamessa, predikade flera gånger på Oas-mötet veckan som gått? Hörde honom två tre gånger, det var mycket intressant. Lte info finns på nätet:

http://katolsktfonster.se/forum/blogs/nyheter/archive/2008/06/25/oas-m-246-te-i-bor-229-s-med-p-raniero-cantalamessa.aspx
http://www.sr.se/sjuharad/Nyheter/artikel.asp?artikel=2214479
http://www.bt.se/nyheter/boras/pavens-egen-predikant-i-boras(762285).gm

Jag skulle tro att hans predikningar inom en snar framtid läggs upp på Oas´ hemsida.

Tuve sa...

Thomas
Tack för länkarna, kul att du hörde honom!

Jag var där i fredags och lyssnade på honom då han talade om den sanna omvändelsen. Det var givane!

Han kom även till ett dop som firades i Borgstena på lördagen, även om han då bara koncelebrerade.

Allt gott!

Anonym sa...

Jag är misstänksam mot all denna ekumenik. Det blir för mycket av borgerlig, kraftlös konservatism, budskapet sentimentaliseras, diffuseras och bringar snarast tillbakagång i döende sekterism med alltmer krympande folklig bas i den traditionella frikyrkligheten, glimtvis upplyst av "trosrörelse" och andra utmärksfenomen som folket just bara är allergiskt mot, och maskerat i alltmer bombastiskt fromspråk. Den gammaldags kristligheten visar obetydlig vitalitet med närmast dödfödda initiativ som claphamsinstitut och dylikt.

Misstolkning av "inte av denna världen"; eskapism under bekvämlighetsflagg "Mysterium".

Vi behöver en LEVANDE kyrka. Då skall man våga sig ut till folket och inte ängsligt och misstänksamt stänga in sig i obsolet miljö. Då följer blott långsam kvävningsdöd.

En kyrka som är rädd för folket existerar bara på idéplanet. Snörpmynt och högnäst åstadkommer ingenting.

Verklig förnyelse har ingenting alls att göra med "reformkatolicism", "liberalism" och "progressism" och "eccehomo" och allsköns dylika modernismer. Det har att däremot göra med missionsbefallning, förlorade får, Cluny-rörelse, Franciscus, Dominicus, Ignatius, Matteo Ricci, Bartolomé de las Casas, jesuitreduktioner, aggiornamento, katolsk aktion, HIV-prevention, kyskhetsrörelse, engagemang för heteronorm och kärnfamilj, antiabortkamp och befrielseteologi. Det borde även ha att göra med moderna lekmannakårer som Opus Dei och Focolare. Och var var kyrkan när Åke Green förföljdes?

En nystart i denna riktning ser jag som bästa sätt att fira 20-årsjubileet av Humanae vitae.

Då behövs en fast och väldefinierad ledning. Jag tycker sakernas tillstånd var bättre på biskop Hubertus' tid. Det var en kraftkarl.

Anonym sa...

Jag måste tillägga att vi just nu har en oroväckande tendens till vagt och mångordigt kompromissande - liberalism! Jag ser fram mot en allmän uppstramning under nästa påve. Förhoppningsvis. Slut på ekumeniskt schackrande om principer. Glasklart katolsk nattvardsdoktrin. Inga gifta präster, det må vara slut på det efter två millennier. Mer av klara besked och mindre bombastiskt blomsterspråk önskas framöver från Vatikanen. Plus utrensning av sexfnoskigt kyrkfolk; inga fler skandaler, tack! Dethär jiddret är ju på god väg att sänka hela kyrkan. Slutlig seger för befrielseteologin, som skall hållas i strama tyglar, önskas därtill.

Tuve sa...

Åter efter några dagars semester...

Kraxpelax
Jag håller med dig om att det finns risker med ekumeniken. Men finns det verkligen något alternativ till att arbeta för en sann enhet?

Inre förnyelse i Kyrkan motsätter väl inte (nödvändigtvis) arbete för enhet? Du nämner många stora förnyare inom Kyrkan och tycks nästan sätta dem som motpol till ekumenik. Är det inte så att båda behövs. Utan inre förnyelse blir Kyrkan precis så som du målar upp konsekvenserna av ekumeniken. Många av dem jag känner som är aktiva och brinner för den inre förnyelsen är också de som mest aktivt arbetar för enhet med andra kristna. Jag tror att sann inre förnyelse också väcker en längtan efter sann enhet mellan alla Guds barn...

Allt gott!