En trappa... tre mysterier... ett mirakel?

I Santa Fe finns det sedan mitten av 1800-talet en kyrka som byggdes åt Lorettosystrarna där. När kyrkan stod klar blev det uppenbart att man förbisett en viktig detalj (helt i Mulle Meck-anda, för er med små barn...). Man hade glömt bort att bygga en trappa upp till "körbalkongen". Kyrkan var för liten för att bygga en vanlig trappa, enligt alla de lokala snickare som anlitades, istället hänvisades systrarna till att använda en stege.

Systrarna bad en nio dagars novena till snickaren, den Helige Josef. Den nionde dagen kom det en man och knackade på och sade att han kunde bygga en trappa åt systrarna. Enligt legenden så byggdes trappan under 6 månader. Det finns tre saker med trappan som gör den speciell.

• För det första så vet man inte vem snickaren som utförde arbetet var. Han dök upp från ingenstans och när arbetet var avslutat så försvann han utan att ta betalt för arbetet.
  
• För det andra så är trappan byggd på ett högst snillrikt sätt. Den gör två 360-graderssvängar helt utan något synligt stöd. Det finns helt enkelt inget bärande element. Vidare så sägs trappan vara byggd helt utan spikar eller lim, utan skall hållas samman enbart med träpluggar.
• Slutligen så vet man inte varifrån virket till trappan kan ha kommit. Sådant trä finns inte i den regionen.

Huruvida det är ett mirakel eller ej får var och en avgöra, men ett imponerande bönesvar är det likväl... Tydligen har man möjligen kommit på vem den okände snickaren var, men det gör ju inte bönesvaret mindre verkligt...

Och så ett par bilder på denna fantastiska trappa

Technorati Tags: Loretto chapel, mirakel

Himmelssängen - resultatet av ett av mina intressen

Jag tänkte jag skulle avslöja ett av mina intressen: Snickeri. Jag är en amatör, men har likväl ägnat en del tid och energi åt detta och tycker det är roligt... Jag kommer troligen skriva om detta intresse då och då.

Idag tänkte jag skriva om mitt senaste stora projekt. En himmelssäng.

Vi hade köpt en dubbelsäng billigt, vilket straffade sig, den gick av på mitten. Vi märkte det en dag då det inte gick att få in damsugarröret under mitten av sängen... Vi stod då inför valet att köpa nytt eller att jag skulle ta mig tiden och göra en säng. Min fru ville ha en himmelssäng (verkar som om det finns en allmän svaghet för sådana hos det täcka könet). Min reflektion var att det skulle bli tvunget att göra den isärtagbar, eftersom vi inte har dörrar och trappor av enorma proportioner... Eftersom jag aldrig gjort en säng och alltså än mindre en himmelssäng, och allra minst en isärtagbar sådan, så hade jag mina betänkligheter, men jag inlät mig likväl i företaget.

För att underlätta så mycket som möjligt så köpte vi färdighyvlat virke för att slippa krångla med mina hobbymaskiner i onödan. Sedan var det bara att mäta, fundera och fantisera. Slutligen hade jag en ritning som jag trodde skulle kunna fungera och se snygg ut. Då började själva snickeriarbetet, som mest bestod i att fräsa ut olika dekorationer. Men det gällde naturligtvis också att få till tappar och tapphål, så att det skulle bli möjligt att få isär det hela när vi en dag skall flytta.

Efter ett par månaders slit på kvällar och helger i vår källare så var det dags att montera det hela. Jag hade då ingen aning om det skulle hålla ihop, eller om allt skulle visa sig bli en flopp i regalskeppet Wasas proportioner. Efter en hel del möda lyckades vi få ihop det och få det att stå. Tro det eller ej, men det blev faktiskt mycket stabilt. Sängen är inte alls ranglig, vilket jag nästan tagit för givet, utan den känns stum då man tar tag i den.

Sedan har min fru tagit över och målat sängen, samt satt upp förhängen. Det hela blev faktiskt ganska skapligt i slutändan. Långt bättre än vad jag hade förväntat mig...

 Här ser ni sängen genom vår sovrumsspegel.

 Ovandelen av en av stolparna.

 Foten av samma stolpe.

 Vår bild av Jesus ovan huvudändan, med texten
"Jesu, Ufam Tobie" ("Jesus, jag förtröstar på dig" på polska).