Skrivandet blir alltmer oregelbundet, märker jag, och det kanske är lika bra...
Men, jag vill skriva en fortsättning på ett inlägg som jag skrev för en tid sedan. Inlägget handlade om preventivmedel och jag avslutade då med att skriva "Jag har tänkt följa upp detta inlägg med minst ett till, där jag planerar att ta upp olika konsekvenser av att följa Kyrkan respektive följa världen i den här frågan, och vad det får för konsekvenser för vår relation till Gud." Om det blir exakt det som inlägget handlar om eller ej får ni avgöra.
Det vi måste fråga oss är inte i första hand hur vi som människor kan se på barn, utan vi måste försöka att se på barnen och attityden till att ta emot barn utifrån Guds perspektiv. Som jag ser det så är det två frågor som är väsentliga att begrunda och försöka att se utifrån Guds perspektiv.
- Vad innebär mottagandet av ett barn, sett ur Guds perspektiv?
- Vad innebär förhindrandet av ett barns tillblivelse, sett ur Guds perspektiv?
Som någon kommenterade det förra inlägget: "Allt mänskligt liv är oersättligt och ämnat att ge Gud ära i all evighet i himlen. Så att hindra Gud från att skapa nytt liv är på ett sätt värre än att släcka liv eftersom man berövar Gud ära för all evighet..." Det är drastiskt, onekligen, men faktum är att ju mer jag begrundat detta, desto mer har jag varit benägen att hålla med.
Med denna insikt kommer många andra frågor onekligen i ett lite nytt ljus, åtminstone för mig. Det blir plötsligt uppenbart varför det är så viktigt för den lede att skjuta in sig på "den fria" sexualiteten och på förhindrandet av barn. Tänker man på saken ur hans perspektiv så blir det viktigare än abort. I det ena fallet förhindras en ny tillbedjares tillblivelse, vilket i evighet kommer göra himlen fattigare, medan i det andra fallet tjänar aborten främst syftet att leda den/de som bär ansvaret för aborten till förtappelse (även om det trots allt bara är ett steg i fel riktning och det fortfarande finns alla möjligheter för honom att förlora dessa själar till himlen genom omvändelse). Det aborterade barnet, däremot, kommer i evighet innebära ett nederlag för den lede, eftersom barnet kommer att ära Gud för sin tillblivelse...
Avslutningsvis måste jag konstatera att det så klart kan vara jobbigt och besvärligt att ta emot barn, inte minst i ett samhälle som vårt, som betraktar det som ett utfall av ocivilisation och bristande upplysning. Barn kräver allt av oss, och lite till. Som far till sex barn vet jag att det kan ta musten ur en, men jag ser inte det som ett problem. Nej, för mig är det en möjlighet! En möjlighet att tvingas att dras ur mitt ego och vända mig mot någon annan. Det är en skola i kärlek, som vi av Kärlek blivit bestämda till. När det är som tyngst och man frestas att tänka "nu orkar jag inte mer", då är det en tröst att veta det! Gud ger oss vad vi behöver och aldrig mer än vi klarar av, frågan är bara om vi är villiga att ta emot vad Gud vill ge oss.
Det som blir mer och mer uppenbart för mig är hur sanna dessa bibelord är:
Barn är en gåva från Herren,
livsfrukt är en lön.
