måndag 31 maj 2010

99 vanliga invändningar + extra apologetiskt material

99 invändningar mot katolsk tro är publiceras. Jag vill i dessa ge katolska svar eller ett försvar som öppnar upp för nya frågor. (Dessutom finns extra apologetiskt material; typ "+EXTRA").

Längst upp finns en sammanfattning (150 skäl) och längst ner finns "10 invändningar mot kristendomen" som rekommenderas först för de som ännu inte bekänner en kristen tro...

150 SKÄL, en slags sammanfattning

Mitt bästa råd är ändå att köpa lilla katekesen (grön, för ca 100 spänn)! Bättre litteratur finns inte!

PÅVEN, PETRUS OCH AUKTORITET
1. PETRUS VAR ALDRIG I ROM +EXTRA +EN KAT
2. KRISTI LÄRA VAR FÄRDIGUTVECKLAD I NT
3. KYRKAN VÄLJER BLAND SINA FÄDER +KY FÄDER
4. SKRIFTEN ALLENA LÄRS I 2 TIM 3:16 +SOLA SKRIPTURA
5. JESUS FÖRKASTAR TRADITIONEN +TRADITION
6. JUDARNAS KANON VAR FÄRDIG OCH FASTLÅST
7. STENAR OCH BEKÄNNELSE I MATT 16 +EX Ev +Apg +Br +UrKonc +KKK
8. PETRINSKT ÄMBETE MOTSÄGS I GAL 2:11
9. TITELANVÄNDNINGAR
10. KONCILIER VAR EJ GILTIGA
11. PÅVENS SVAGA STÄLLNING +EXTRA 100 +200 +400 +ÖST 300
12. PÅVEN ÄR VARKEN SYNDFRI ELLER GUDOMLIGT INSPIRERAD
13. LIBERIUS
14. VIGILIUS
15. HONORIUS
MÖRKA MEDELTIDEN +Inl +munk +Aug +Ben +Cist +Dom
16. KYRKANS KRIG GÖR HENNE OBRUKBAR +EXTRA
17. SYDFRANSK AVSKYVÄRDIGHET +EXTRA +Inl
18. INKVISITIONENS AVSKYVÄRDIGHET
19. SYND DISKVALIFICERAR PÅVEÄMBETET
20. KYRKAN ÄR OSYNLIG +Ref +Ref2 +Luther +Calvin
21. BIBELN UNDANHÖLLS OCH GÖMDES
22. GALILEO
23. KYRKAN HAR FALLIT
24. KYRKLIG CIRKULARITET
25. KYRKLIGT BIBELFÖRAKT OCH TILLÄGG
26. SVENSKT PRIMAT I UPPSALA +Vasa +1600 +Pietism +EXTRA +EXTVÅ
27. SVERIGES PRIMAS ÄR EN RÄTTROGEN LUTHERSK BISKOP +EXTRA +EXTVÅ
SAKRAMENT +INLEDNING
28. ENDAST VUXENDOPET ÄR GILTIGT +EXTRA DOP
29. KONVERSIONER ÄR OMÖJLIGA
30. ANDEDOPET +EXTRA
31. DE KRISTNA KYRKORNA ÄR KARISMATISKA
32. PRÅLIGA KYRKOR +EXTRA +EXTVÅ
33. ELITISM OCH INTERKOMMUNION +EXTRA +EXTVÅ
34. NATTVARD SOM MINNE +EXTRA
35. OFFERPERSPEKTIVEN ÄR FULLBORDADE +EXTRA
36. PRÄSTJÄMLIKHET +EXTRA ÄMBETE
37. CELIBATETS OMÖJLIGHET
38. CELIBATTVÅNG +EXTRA
39. SKILSMÄSSOPROBLEMATIK +EXTRA +VIGNINGAR +OMGIFTE
40. ARVSYNDSPROBLEMATIK
41. DÖDSSYNDSPROBLEMATIK +EXTRA SYND
42. INGEN OMVÄG
43. BOTEN
44. AVLATENS MÖRKA HISTORIA +EXTRA
45. SMÖRJELSE OCH SAKRAMENT +EXTRA SMÖRJELSE
EFTER DÖDEN +Inl
46. HELVETETS SVÅRIGHET +EXTRA
47. SKÄRSELDSPROBLEMATIK +EXTRA SKÄRSELD
48. RÖVARE OCH KORS
49. BÖN FÖR DE DÖDA ÄR ONÖDIGT
50. HIMMELSK NAIVITET +EXTRA HIMLEN
51. AVGUDADYRKAN +HELGON +EXTRAKULT
52. DE DÖDAS AVSKILJDHET +EX ÄNGLAR
53. HELGONENS ORIMLIGA UPPDRAG
54. SKRIFTEN FÖRBJUDER ÅKALLAN +OCKULTISM
55. HELGON NÄMNS INTE I SKRIFTEN
MARIA Inl BÄSTA VIDEON
56. MARIA ÄR ENDAST KRISTI MÄNSKLIGA MOR +EXTRA GUDSMODERN
57. SKRIFTEN NEDVÄRDERAR MARIA
58. JESU BRÖDERS PROBLEMATIK +EXTRA VIRGINE
59. STÄNDIG JUNGFRULIGHET MOTSÄGS AV EVANGELIERNA
60. SYNDPROBLEMATIK +EXTRA SYNDFRI
61. GUD SKYMMS AV MARIA
62. MARIAS FRÄLSARE
63. ALLA ÄR SYNDARE UTIFRÅN ROM 3:23
64. KYRKOFÄDER TROR INTE PÅ MARIAS SYNDFRIHET +EXTRA KYRKOFÄD
65. MARIAS MODERSKAP FINNS INTE I BIBELN +MOD inl +EXTRA MODER
66. RABBLANDE ROSENKRANS
67. ENDAST GUD GER NÅD +EXTRA NÅDEFÖRMEDLING
68. MARIE UPPTAGELSE ÄR OBIBLISK +EXTRA UPPTAGELSE I SKR
69. KVINNAN ÄR INTE MARIA +EXTVÅ UPPTAGELSE HI
KYRKANS LIV
70. KYRKAN SAKNAR NÅDELÄRA +EXTRA inl
71. SKRIFTEN LÄR SOLA FIDE +EXTRA SKRIFT
72. TRADITIONEN LÄR SOLA FIDE +EXTRA FÄDER
73. INGEN FRI VILJA
74. PREDESTINATION
75. OMÖJLIGT ATT FÖRLORA TRON
76. ASKETISMENS PROBLEM
77. OMODERN FASTA
78. VERKLIGHETSFLYKT
79. VIGVATTEN +EXTRA SAKRAMENTALIER
80. KORSTECKEN
81. KRUCIFIX
82. KNÄBÖJANDE OCH KNÄFALL
83. RÖKELSE
84. LITURGISK SKRUD
85. AVBILDNINGSFÖRBUD
86. RELIKER
87. HELIGA PLATSER
88. TRONS NÖDVÄNDIGA ANPASSNING
89. MARXISTISK KRISTENDOM
90. JÄMLIKHET ÄR LIKHET
91. KYRKANS FÖRÅLDRADE PREVENTIVMEDELSSYN
92. ABORT BEHÖVS
93. HOMOSEXINTOLERANS
94. PROBLEMATIK MED KYRKANS SANNINGSANSPRÅK
95. PROBLEM MED FRÄLSNINGSEXKLUSIVITET
96. ANTALET KYRKOR OCH ARROGANS + EXTRA MATERIAL
97. ANDLIG ENHET
98. ANDRA RELIGIONER ÄR BARA DESTRUKTIVA
99. KYRKAN FÖRÄNDRADE LÄRAN OM FRÄLSNING HOS ANDRA
10 skäl Inl 1; 2; 3; 4; 5; 6; 7; 8; 9; 10; omvänd 1 o2 o3

8 kommentarer:

Anonym sa...

Det här kan bli lärorikt! När du tar upp Petri ämbete, vill du då också skriva något om synen på biskopen av Roms primat? Vad jag förstår går det här en skiljelinje mellan katoliker och ortodoxa.

Anders Gunnarsson sa...

Det har kommit lite material om Petri ämbete, det kommer mer.

Östliga Kyrkor har massor av perspektiv som väst glömt. Det finns otroligt mycket av värde i de ortodoxa eller orientaliska Kyrkornas fromhet och deras lära är i princip identisk med västlig (flera är i union med Rom). Det är egentligen bara några små praktiska stridsfrågor och framför allt en något annorlunda syn på påvens roll som skiljer systerKyrkorna åt. De östliga Kyrkorna befinner sig alltså endast i schism med Rom och är inte heretiska med falsk lära. Förr hade alla östliga Kyrkor samma syn på påvens primat som västkyrkan. Idag finns alltså ingen levande läroauktoritet i öst, vilket de många olika östliga Kyrkor kan inordnas under. För övrigt kan också nämnas att de ortodoxa har problem med att handskas med det moderna samhället. Där finns inget Rom, som kan ta upp striden. För det är en strid som kräver mycket bön och fasta, men också sin man… Inom ortodoxa Kyrkor finns idag en splittrad syn på vad som är auktoritet i Kyrkan. Från början var detta perspektiv helt annorlunda, men kom att mer och mer försvagas. I öst blev kejsaren och patriarkerna tidigt (alltför) goda vänner. Men östliga systerKyrkors starka betoning på Kyrkans lokala karaktär är inte obiblisk, nyuppfunne eller okyrklig, det fattas bara en väsentlig pusselbit som jag ser det... Kommer senare redogöra för 5 tidiga östliga fäders syn på påven.

Fomka, en dåre sa...

Amorzzz skriver "Östliga Kyrkor", "Det är egentligen bara några små praktiska stridsfrågor", "Förr hade alla östliga Kyrkor samma syn på påvens primat som västkyrkan. Idag finns alltså ingen levande läroauktoritet i öst", "de ortodoxa har problem med att handskas med det moderna samhället." och " Inom ortodoxa Kyrkor finns idag en splittrad syn på vad som är auktoritet i Kyrkan. Från början var detta perspektiv helt annorlunda, men kom att mer och mer försvagas. I öst blev kejsaren och patriarkerna tidigt (alltför) goda vänner."

Mycket, mycket märkliga påståenden måste jag säga...

Anders Gunnarsson sa...

Vad är märkligt här? Just avsaknaden av Petrus är en brist, men från början var de ortodoxa i auktoritetshänseende "katoliker", se:

St EFRAIM av Syrien (306-373) skriver om Petri ämbete i bl.a. Predikan 4:1 (J706);
”Simon, min efterföljare, jag har gjort dig till Kyrkans fundament. Jag kallar dig ibland Kefas (=Petrus), eftersom du stödjer hela Kyrkans uppbyggnad. Du är satt att sköta tillsynen för dem som bygger upp min Kyrka på jorden. Om de bygger något som är falskt kommer du, som är grunden, att fördöma dem. Du är huvudet för min läras källsprång, du är den främste av mina lärjungar. Genom dig vill jag ge dryck till alla människor. Ditt är det livgivande söta som jag ger dig. Jag har valt dig att vara den förstfödde i min institution, och som arv ger jag dig rätten att vara verkställare av mina skatter. Jag har gett dig himmelrikets nycklar. Gläd dig, för jag har gett dig auktoritet över alla mina skatter.”

St KYRILLOS av Jerusalem (310-386)
I Kyrillos Katekeser nämns Petrus ämbete i flera citat. Här följer ett urval; 2:19 (J810); ”Petrus den främste och störste av apostlarna... som höll fast vid sin apostoliska värdighet utan att förverka den.”; 6:15 (J822c); ”...han som bär himmelrikets nycklar”.; 11:3; ”Petrus, den förste bland apostlarna och den störste bland kyrkans budbärare sa [citat Matt 16:13ff]” och 17:27 (J835a); ” Petrus den främste av apostlarna och bärare av himmelrikets nycklar...”.

St BASILIUS av Ceasarea (330-379),
skriver om Petri ämbete i Mot Eunomius 2:4, år 365; ”...på grund av sin förnämliga tro grundlades kyrkan på honom.” och i Kommentar över Jes 2:66, år 375; ”Petrus är den klippa varpå Herren lovade att bygga sin kyrka.”.

St GREGORIOS av Nazianzos (329-89)
St Gregorios skriver om Petri ämbete i Logoi (Oration) 26 och 32:18, år 380;
”av Kristi lärjungar, vilka alla var framstående och förtjänade detta val, endast en benämns klippan och bemyndigas med att var grunden till kyrkan...”.

St Johannes Chrysostomos skriver om Petri ämbete i Predikan över Joh 88:1, 6 år 391; där Petrus beskrivs som den utvalde bland lärjungakretsen, dess talesman och huvud. Vidare skrivs i Predikan om bot 3:4; 5:2 år 391 följande om Petrus; ”den förste i kyrkan...som jag namngivit Petrus – och när jag namnger Petrus namnger jag – den obrutna klippa, en fast grund, en stor apostel, den främste lärjungen, den först kallade och den förste som lydde”... ”till hans hand gavs primatet över hela den universella kyrkan.”.

Fomka, en dåre sa...

Med bävan tydliggör jag kort något litet av det citerades märkligheter. Syftet är ej att skapa debatt - sådant vill jag helst undvika i bloggosfären numera. (Samtal är ok, face-to-face, över en öl eller kaffe. På internet brukar det hela urarta...) Meningen var att protestera mot ett orättvist eller rent av felaktigt redovisande av fakta. Sådant tjänar ingen på.

1: "Östliga Kyrkor" är ett märkligt utryck då man med detta utryck brukar mena att det finns "flera ortodoxa kyrkor", vilket det inte finns - det finns en Ortodox Kyrka.

2: "Det är egentligen bara några små praktiska stridsfrågor" – Stämmer öht inte. Hela det papistiska andliga systement är ett annat än i ortodoxin, för vilken katolicism ofta framstår som inte så mycket annat än kryptoprotestantism. (sagt utan mening att såra; jag vill bara framhöva att väst och öst faktiskt _är_ olika varandra, även om mycket av olikheten kanske istället ska ses som komplement, snarare än något som nödgar schism)

3: "Förr hade alla östliga Kyrkor samma syn på påvens primat som västkyrkan. Idag finns alltså ingen levande läroauktoritet i öst" - detta är ett märkligt utryck, eftersom Kyrkan -i synnerhet inte consensus patrum - i öst aldrig har haft samma syn på biskopen av Rom/påven/petri efterträdare/patriarken av väst som papisterna. Med det senare - "ingen levande auktoritet"- förstår jag ärligt talat inte överhuvudtaget vad du ens menar, och det trots ansträngningar.
(även om jag antar det du försöker säga är att "Påven är inte i kommunion med de ortodoxa biskoparna"). Kyrkan är Kristi Kropp - Kristus är huvudet, och Gud är Kristi huvud. Den hela Ande genomsyrar Kyrkan och vägleder den in i hela sanningen. Kyrkan förfogar över Guds Ord. Änglarna, profeterna, apostlarna, martyrerna, bekännarna och alla de heliga vakar över Kyrkan. Kyrkan ÄR en levande auktoritet till sitt väsen.

"de ortodoxa har problem med att handskas med det moderna samhället." När jag hör en katolik säga detta, kan jag inte låta bli att tänka: kasta inte sten i glashus. Och när jag tänker närmre har jag svårt att se hur detta ska tolkas. Kanske syftar du på att de flesta ortodoxa biskoparna är avvisande till den liberalheresi som influerar så mycket av västerländsk kristenhet.

"Inom ortodoxa Kyrkor finns idag en splittrad syn på vad som är auktoritet i Kyrkan. Från början var detta perspektiv helt annorlunda, men kom att mer och mer försvagas. I öst blev kejsaren och patriarkerna tidigt (alltför) goda vänner."

Visst kan man se en del privata filosofer, eller lekmän, som funderar och tänker sig det ena eller andra. Men en katolik om någon borde veta att en enskild, privat individs tankar är just det, och inget annat.

Visst kan man se en del olyckliga relationer mellan biskop och kejsare här och där - men ofta gällde ju också det motsatta. Och är något av dem av nödvändigtvis fel? Och det säger ju fö inget om Kyrkans kanonicitet. Båda fallen har sina välsignelser och svagheter. Precis som påven som enskild patriark i väst (och dennes relation till den världsliga makten) har både sina styrkor och svagheter.

Att avgöra på en blogg medelst protestantisk proof-texting (fast av fäderna, istället för Skriften!) vad som gäller concerning specifika läroskiljaktigheter ligger inte längre för mig. Det är tidsödande, fördärvligt, leder oftast ingenstans, och är att smittas av protestantism. Här räcker det att säga, att naturligtvis accepterade de ortodoxa fäderna en ortodox påve. Vad gäller dessa citat måste de, liksom allt annat, läsas i sina sammanhang, och i synnerhet måste de jämföras med vad de heliga fäderna säger om andra apostlar, om den samlade apostlaskaran, om de sjuttio, om Paulus, evangelisterna...

Detta blev längre än vad jag hoppades. Som sagt är mitt syfte endast en bön om saklighet och rättvishet, inte debattsökeri.

Anders Gunnarsson sa...

Thomas, ledsen att vi har olika syn. Jag kan dock inte hitta några ortodoxa fäder som inte bejakar petri primat. Du får gärna rätta mig. Du ville dock inte ha debatt och den åsikten respekterar jag, det blir ofta märkligt på nätet. Men har du sett den längre artikeln om koncilierna, som publicerades idag. Den var intressant just ur perspektivet öst och biskopen i Rom. Allt gott!

Oh The Irony! sa...

Lite lästips på tema kristendom följer nederst.

Trots våra uppenbart olika synsätt på världen och de här frågorna önskar jag er en god fortsättning. Vem vet; kanske kan ni också se ljuset från en icke-fördömande livsåskådning under 2011...? ;-)

http://sarcasmorama.blogspot.com/2010/07/gud-vad-kristendomen-ar-vilsen.html

http://sarcasmorama.blogspot.com/2010/11/varfor-ar-paven-sa-radd-for-en-liten.html

http://sarcasmorama.blogspot.com/2010/09/yttrandefrihet-vs-religionsfrihet.html

hilaron sa...

Det kan tyckas sent att svara på invändningarna som Thomas la fram, men jag känner mig ändå nödgad att göra vissa kommentarer. Jag menar nämligen att det är Thomas som rör ihop begreppen.

1. Östliga kyrkor kan beteckna någon av de närmare 30 olika sui juris-kyrkor som är förenade med den enda, heliga, katolska och apostoliska Kyrkan. Man kan också möjligen använda det för att ge uttryck för de allehanda schismatiska, och i vissa fall heretiska, grupperingar som brukar gå under nomenklaturen "ortodoxa kyrkan". Denna nomenklatur är ju enbart ett smidigt sätt att referera till något på ett sätt som alla förstår. Om man ständigt ska referera till dessa kyrkor som sig bör, blir det ofta en onödig nomenklaturdiskussion som är principiellt irrelevant. Du säger dock något sant, det finns endast en rättroende Kyrka och det är den ena, heliga, katolska och apostoliska som vi bekänner varje söndag när vi också manifesterar vår enhet med apostlarna och Petri efterträdare, apostlaprinsen.

2. Denna linje framhålls ofta av sådana privatteologer som Lossky och liknande. Vad exakt det är som skulle skilja sig i andligheten har jag aldrig förstått, mer än att de "ortodoxa" förlitar sig på privat omdöme på ungefär samma sätt som protestanterna. De invändningar från "ortodoxt" håll mot västligt-katolsk andlighet (det finns ju givetvis östligt-katolsk andlighet också i exempelvis kaldeisk-katolska, syrisk-katolska, grekisk-katolska kyrkorna osv.) som jag har hört har i princip ingen grund och är mer exempel på vissa urspårade praktiker som förekommit då och då. Helgonen visar vägen, som vanligt, och då kan jag inte hitta något i invändningarna annat än missförstånd och överdrifter.

3. Det är märkligt att du hävdar att ett koncilium (Florens) där samtliga närvarande östliga biskopar utom en faktiskt godkände påvens primat, skärselden och i princip återförenade de östliga schismatikerna med Rom, inte skulle vara ett uttryck för Kyrkans utövande av sin läroauktoritet. Att detta inte genomfördes var ju ren populism blandat med påtryckningar från en hel del sekulära krafter. För övrigt, hur avgör ni vilka koncilier som är giltiga och inte? Ni har ju inget hållbart kriterium, utan utgår från en privat tolkning av Fäderna på samma sätt som protestanterna utgår från privata tolkningar av Skriften. Roms primat var etablerat redan på 100-talet e. Kr. vilket bevisas genom påve Clemens brev, och därefter vittnar Fäderna i princip enhälligt om Petrusämbetets primat. Främst av dem är ju Irenaeus av Lyons i Adversus Haereses, men även de östliga fäderna är ju tämligen ense, med några få undantag.

Saken är att de "ortodoxas" kritik om "kryptoprotestantism" framstår för mig som endast ett slags psykologisk projektion av sin egen största svaghet. För när allt kommer omkring så är ju protestantismens kärna avfärdandet av Kyrkans auktoritet, vilket vi har sett att många (om än långtifrån alla) östliga biskopar av idag och genom historien har avfärdat, vilket framgår tydligast i deras "tysta" avfärdande av konciliet i Florens. Det var endast en östlig biskop som vägrade gå med på det: Markus av Efesos. Markianer kanske vore en lämplig benämning av de östliga kristna som avfärdar sina biskopars läroauktoritet i konciliet i Florens.

Per Mariam ad Iesu.
Jesu Kristi slav genom Maria,
David