INVÄNDNING: Kyrkan har ändrat sin lära angående om det finns frälsning hos andra.
SVAR: Kyrkan har utvecklat, men inte ändrat, sin hållning genom århundradena. För hundra år sedan såg många romtrogna Kyrkan som den enda medlemmen av Kristi Kyrka (dock inte dogmatiskt fastslaget). Andra Vatikankonciliet upptäckte ånyo Kyrkans bredd. Alla döpta tillhör Kristi Kyrka, om än ibland i ofullkomlighet och det finns systerkyrkor. Fröet finns där redan i GT och NT, men världen har förändrats (ex. kyrkosplittringar) och då har Kyrkan efterhand uttalat sig klarare om andra trosåskådningar. Dock har betoningen skiftat under tiden. Alla perioder under medeltiden var inte alltid toleransens gyllene period (inte heller alltid genompyrt av fanatism och intolerans). Kyrkan har öppnat upp sig mot omvärlden och blivit ekumenisk. Nyare kyrkolära motsäger inte den äldre läran utan kompletterar, tolkar och förtydligar utifrån dagens miljö. Är det inte väsensskillnad mellan olika betoning och total förändrad lära?
Detta var sista inlägget i serien! Det kommer nog mer saker. Glad sommar och en ny vår i de kristtrognas bröst tillönskas alla i Svedala... :-)
3 kommentarer:
"If anyone says that
* it is possible that at some time, given the advancement of knowledge, a sense may be assigned to the dogmas propounded by the church which is different from that which the church has understood and understands:
let him be anathema." Första Vatikankonciliet, kan läsas på http://www.papalencyclicals.net/Councils/ecum20.htm
Kyrkan kan inte "omtolka" tidigare dogmer, dogmerna är ju förklaringarna och tolkningarna. Det vore att förändra läran och är en heretisk position som synes ovan i Vaticanum I.
Allt gott i Kristus,
Marias slav,
David
Jag gjorde en rättelse och skrev tolkar istället. Tack hilaron!
PS! Tror du själv på Vatikanum II. DS!
@Anders: Givetvis tror jag att Vaticanum II är ett giltigt koncilium och att det inte i sig innehåller någon heresi. Däremot måste det ju sägas att det är ett ambivalent och tvetydigt koncilium, som även vår påve Benedikt klart implicerar genom sitt tal om brytningens och kontinuitetens hermeneutik i förhållande till Vaticanum II. Om man måste tala om att man måste läsa ett koncilium i ljuset av Traditionen så är det något som är tvivelaktigt i själva texterna, då de låter sig tolkas på olika sätt. Tidigare koncilier har varit klara och tydliga och som synes ovan klart och tydligt anatematiserat de positioner som inte är förenliga med katolsk tro.
Allt gott!
David
Skicka en kommentar