PÅVEN RUNT 200-TALET

St CYPRIANUS
St Cyprianus nämner runt 250-talet flera intressanta saker i sina brev 43; 55; 59; 71. Han skrev att Rom är ”Petri stol”. Han talar också om Kyrkan i Rom som varande även Kartagos moderkyrka; ”vilken är roten till universalitet och katolicitet.”. Följande brev visar en tydlig kyrklig enhetstanke;
”Det finns en Gud och en Kristus och en Kyrka och en ”stol”[Cathedra, min anm.] grundad på Petrus med Herrens ord. Det är inte möjligt att sätta upp ett annat altare, eller prästerskap, bredvid detta enda altare och det enda prästerskapet.”

Vidare skrivs om Rom att; ”...när Fabians plats [en påve, min anm.], vilket är Petrus plats, alltså den heliga stolens värdighet, var ledig.” Rom sägs också inneha första platsen; ”...Petrus valdes först och varpå Kristus skulle bygga sin kyrka...han har primatet...”.

I Brev 66/67, år 254 blir det extra tydligt;
”Petrus talar där, han på vilken kyrkan skulle byggas, och undervisar och visar i kyrkans namn, att trots att en upprorisk och förmäten mängd av dem som inte ville höra och lyda kan avlägsna sig, skall kyrkan likväl inte avlägsna sig från Kristus. Och de är kyrkan som är ett folk förenat med prästen, och hjorden som håller fast vid sin herde. Därav borde du veta, att biskopen är i kyrkan, och kyrkan är i biskopen. Och om någon inte är med biskopen gäller, att han inte är i kyrkan, och att de förgäves framhåller sig själva som smyger sig in, under det de inte har frid med Guds präster, och tror att de i hemlighet står i gemenskap med några. Detta sker medan den kyrka, som är katolsk och en enda, varken är avskuren eller delad, utan den är verkligen förenad och sammanbunden genom föreningsbandet av präster som hör ihop med varandra.”

Och år 251 eller 256 skrivs också följande i De ecclesesiae catholicae unitate, 4 (J555-557);
”Det är på honom som han bygger sin kyrka, och det är åt honom, som uppdraget ges att föda fåren... upprättade han likväl en enda påvestol [”Cathedra”, övers. anm.] och fastlade han så genom sin auktoritet enhetens ursprung och grund. Utan tvekan var också de övriga apostlarna det som Petrus var, men primatet är givet åt Petrus och det gjordes sålunda klart, att kyrkan är en och biskopsstolen en enda... Om någon överger [enheten med, övers. anm.] Petri stol, varpå kyrkan är grundad, kan han då likväl vara säker på, att han är i kyrkan?... inte ha Gud till fader, som inte har kyrkan till moder.”

Påve STEFAN I
Stefan (254-57) ger besked om att även ”kättardop” är giltigt, alltså att alla dop är giltiga. Detta direktiv följdes därefter överallt, utan att någon ifrågasätter påvens auktoritet.

AVFÄLLINGEN TERTULLIANUS
Tertullianus skriver år 200 i De Praescriptione haereticum 22 glasklart om Påvens roll;
”Var något undanhållit från Petrus, som kallades klippan, varpå kyrkan skulle byggas. Han som också har fått himmelrikets nycklar med makten att binda och lösa i himlen och på jorden”?

Vidare i 36:1 skrivs redan här om apostoliska kyrkor, vilka har kvar apostlarnas lärostol [”Cathedra”] och i 36:2f (J297) sägs följande;
”...och om du är nära Italien, så har du Rom, varifrån också vår auktoritet kommer. Hur glädjefull är inte denna Kyrka, i vilken apostlarna gjöt ut både sin lära och sitt blod, [vidare talas om Petrus och Paulus i Rom]...”

Även under sin montanistiska period skriver Tertullianus om Petri primat utifrån Matt 16. I Adversus Marcionem 13 skriver han att både St Petrus och Kristus är klippan, alltså inte antingen eller. Tertullianus citerar också Matt 16 i De pudicitia 21:9f (J387) från ca 220 och visar att det endast var St Petrus som fick syndaförlåtelsens auktoritet, vilket förvisso är falsk lära. Detta visar dock att Tertullianus inte ens förnekar St Petrus särställning i slutet, när han blivit vilseförd av montanisterna.

DEN OORTODOXE ORIGENES
Se år 232 Kommentar till Joh 5:3 och Predikan över Ex 5:4;
”Han var mer ärad än de andra.”; ”Petrus, varpå Kristi kyrka är byggd och dödsrikets portar skall inte få makt över den.”; “Se på den storslagna grunden för Kyrkan, den mest fasta klippan, uppå vilken Kristus byggde sin kyrka.”

Jämför med vad hans lärare St CLEMENS skriver i Quis dives salvatur 21:4; ”Petrus den mest välsignade och främste aposteln, vilken var den ende som tillsammans med Jesus betalade skattpenningen.”.