100 OM EPISKO BOSsen

En del forskare vill inpränta att biskopar är en sentida uppfinning. Nedanstående resonemang visar varför det just är sentida och uppfunnet.

BISKOPSÄMBETET RUNT 100-TALET
Kristenhetens centrala ämbete ”biskop” finns inte alltid klart uttalat, men nämns redan i NT (gr = ”episkopos”) i t.ex. Fil 1:1c; 1 Tim 3:1ff; Tit 1:7a samt 1 Petr 2:25c (också grundtexten i Luk 19:44c; Apg 1:20b (citat LXX); 20:28b; Hebr 12:15 och 1 Petr 2:12c). Biskopsämbetet är så sammanflätat med Kyrkan att det är svårt att tala om kyrka utan denna urkyrkliga struktur. Biskopar skulle i apostlarnas efterföljd vara; predikant (Apg 4; 5:40ff; 20:11 och 1 Kor 9:16), liturg (1 Kor 11:23ff), sakramentsförvaltare (Apg 2:38-42; 20:11 och 1 Kor 10:16-21), stiftsadministratör (2 Tim 2:2) och representant för den lokala kyrkan (Apg 15). Biskopar hade redan i NT en ledande ställning, se t.ex. 1 Tess 5:12f;
”Vi vädjar till er, bröder, att sätta värde på dem som har det tyngsta arbetet bland er, som står i spetsen för församlingen och vägleder er. Visa dem den största kärlek och uppskattning för allt vad de uträttar. Håll fred med varandra.”

Se också 1 Tim 3:1-8; ... ”På samma sätt [som ”episkopos”:en, vilket är märkligt översatt till församlingsledaren i 1 Tim 3:1ff] skall medhjälparna vara värdiga och uppriktiga.”; Hebr 13:17; ”...lyssna till era ledare och foga er efter dem.” och sist 1 Petr 5:2;
”Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet.”.

APOSTOLISKA FÄDER OM BISKOPSÄMBETET
Bland kyrkofäderna är biskopsämbete beskrivit redan i ”de apostoliska fäderna”. St Clemens skriver runt 80-talet i 1 Cl 42:4f och 44:1-3;
”I land efter land och i stad efter stad predikade de och insatte, efter Andens prövning, de först vunna till biskopar och diakoner åt dem som skulle komma till tro. Och detta var inte något nytt…”
”Även våra apostlar visste genom vår Herre Jesus Kristus att det skulle bli strid om biskopsämbetet. Då de mycket väl kände detta i förväg insatte de därför de redan nämnda och stadgade att när dessa avsomnat så skulle andra beprövade män överta deras tjänst. Män som insatts av dessa, eller senare av andra ansedda män med hela församlingens samtycke, och som oklanderligt betjänat Kristi hjord i ödmjukhet, lugnt och värdigt, och som långa tider fått gott vittnesbörd av alla – att avsätta sådana män från tjänsten, menar vi inte är rätt…”.

Didache skriver - förmodligen innan år 100 e. Kr. - i 15:1; ”Insätt alltså åt er biskopar och diakoner som är värdiga Herren.”.

St Ignatios skriver redan innan 107;
”Låt oss därför vara angelägna att inte sätta oss upp mot biskopen så att vi underordnar oss Gud... Det står alltså klart att man bör betrakta biskopen som Herren själv.” Brev till efesierna 5:3f.(Se också 1:3; 2:2; 3:2; 4:1; 6:2; 20:2b.)
”Sträva efter att hålla er till en enda eukaristi. Vår herres Jesu Kristi kropp är ju en enda, och en är kalken som enar oss i hans blod. Ett är altaret, liksom biskopen är en tillsammans med presbyterna och diakonerna...” Brev till filadelfierna 4. (Se också 2:1; 3:2; 7:1b och 8:1b.)

Vidare i brev till magnesierna 3:1; 6:1f; 7:1 och 13:1f;
”…visa honom [alltså biskopen, min anm.] all vördnad...era heliga presbyter...har underordnat sig honom som förståndiga i Gud. Dock inte honom utan Jesu Kristi Fader, som är allas biskop... var ivriga att göra allt i enhet med Gud så att biskopen presiderar i Guds ställe... Låt ingen splittra er, utan håll er till biskopen...”
”Var alltså ivriga att bli fasta i Herrens och i apostlarnas undervisning så att allt ni gör skall lyckas. Låt det ske så i kropp och ande, i tro och kärlek, i Sonen och Fadern och Anden, i början och slutet, med er värdige biskop och ert presbyteriums värdigt flätade andliga krans och era fromma diakoner. Var underordnade biskopen och varandra liksom Jesus Kristus som människa är underordnad Fadern och liksom apostlarna är underordnade Kristus och Fadern och Anden så att enheten blir både kroppslig och andlig.”

Och se också i brev till trallierna 3:1. Se också 2:1f; 7:1f och 13:2.;
”På samma vis bör alla hedra diakonerna som Jesus Kristus, liksom de bör hedra biskopen, som är en bild av Fadern och presbyterna som Guds rådsförsamling och som apostlarnas kollegium. Utan dem kan man inte tala om en kyrka.”

Se slutligen i brev till smyrnierna 8:1ff och 12:2;
”Ni skall alla följa biskopen liksom Jesus Kristus följer Fadern, och presbyteriet liksom apostlarna. För diakonerna skall ni visa vördnad liksom för Guds bud. Utan biskopens tillåtelse skall ingen företa sig något som hör till kyrkan. Den eukaristi skall anses giltig som förrättas av biskopen eller av någon som han förordnar. Där biskopen visar sig, där skall också församlingen vara, liksom den katolska kyrkan finns där Jesus är... Det som han godkänner, det är också Gud till behag så att allt vi gör blir fast och visst... Den som ärar biskopen blir ärad av Gud. Den som gör något bakom biskopens rygg tjänar djävulen.”

Ämbeten fanns från början och har fortsatt på samma sätt fram tills idag. Efter de redovisade skrifterna finns naturligtvis enormt mycket material, vilket jag av utrymmesskäl inte redovisar. Se vidare hos St IRENAEUS, Adversus Haereses 3:14:2; TERTULLIANUS Om dopet 17 (i SPB III, s102); ORIGENES Predikan över Num 2:1; St CYPRIANUS Brev 67:5 (J588)... Bland biskoparnas lokalkyrkor fanns från början en mångfald i olika stift, liturgier, kulturer och spiritualiteter. Det var dock alltid en mångfald i enheten.