torsdag 30 oktober 2008

En framtidsprognos

Detta är min personliga uppfattning vilken jag inte forskat om eller tänker redovisa några källhänvisningar till i nuläget. Ni får ta det för vad det är, inget annat.

Under de senaste 50 åren har det skett en opinionsvridning som nu är tydlig. Först banades väg för abort som en mänsklig rättighet och något som är så självklart att en FN-tjänsteman kritiserade ett land som genom folkomröstning beslutat neka människor aborträtt. Som en konsekvens av accepterandet av abort har det inte varit alltför svårt att motivera embryonal stamcellsforskning. Om det inte är en människa som aborteras så är det rimligen inte heller en människa som man forskar på. Än så länge är detta en fråga där vanliga människor fortfarande är lite skeptiska, men efterhand som människor blir "upplysta" om de goda effekterna kommer opinionsvågskålen att slutligen väga över för långtgående rättigheter för embryonal stamcellsforskning. Det faktum att man kunnat visa att det går att utvinna stamceller ur vuxna individer kommer inte leda till mer än en marginell begränsning av den embryonala stamcellsforskningen. Det är i vart fall min prognos. När väl den embryonala stamcellsforskningen är "i hamn" tror jag vi kan vänta oss att frågan om mänsklig kloning kommer att bli en ny stridsfråga.

Parallellt med frågan om att frånta det ofödda barnet dess rättigheter har en annan linje varit i ropet länge, frågan om homosexuellas, eller sexuella avvikelsers, likavärde. Lobbyisterna har gradvis skjutit fram sina positioner så att vi idag står inför att fullständigt urvattna ett begrepp som i alla tider och alla kulturer har haft en specifik innebörd: ett äktenskap är ett kontrakt mellan en man och en kvinna. Nästa fråga som jag tror kommer drivas är normaliserandet av bigami. Vänstern och Fi gör ingen hemlighet av att de är för långtgående liberaliseranden i sexualrelationsfrågor. Att folkpartiet kommer följa efter och så småningom de andra partierna, när väl tillräckligt många väljare blivit avtrubbade, tror jag vi kan vänta. Under en tid har bl a SvD skrivit "neutralt" om relationer med fler än två inblandade. Nu när samkönade parrelationer har normaliserats i människors medvetande ser jag framför mig att vi kommer få lära oss att det är fult att tala om "par"-relationer ("par" i betydelsen endast två). Vilken etikett som kommer att ersätta begreppet "par" låter jag vara osagt.

En annan fråga som jag kanske tror kommer föregå lobbandet om bigami är frågan om rätten till självmord, eutanasi. Återigen har vi sett artikelserier i främst SvD som "neutralt" har skildrat människor som tagit sina egna liv, antingen själva eller på någon självmordsklinik.

Som den konspirationsteoretiker jag i grunden är, så tror jag att det finns mer än slump bakom det faktum att Kyrkans lista på fem frågor där vi som kristna inte kan kompromissa rätt väl stämmer överens med de frågor där opinionen svängt eller håller på att svänga: Aborter, Eutanasi, Embryonal stamcellsforskning, Mänsklig kloning, Samkönade äktenskap.

Vem eller vad som ligger bakom att opinionen styrs om i dessa frågor kan man naturligtvis spekulera om. Jag ser det som ett frontalangrepp mot mänskligheten. Eftersom det inte är någon hemlighet att jag tror att det finns mer än materia i vår värld kan ni nog gissa vad jag menar ligger bakom omsvängningen. Vad har ett genuint intresse att förinta mänskligheten?

Om min gissning stämmer tror jag vi kan vänta oss en acceleration i lobbandet inom alla dessa frågor...

Allt gott!

sr.se: aktiv dödshjälp, Dagen: nästa steg är bigami..., SvD: könsneutrala äktenskap, DN: könsneutrala äktenskap, Dagen: könsneutrala äktenskap

21 kommentarer:

Haggaj sa...

Intressant Tuve!

I denna fråga tror jag inte vi står långt från varandra i åsikt. Däremot står nog långt efter dig vad gäller kunskap, men du får dela med medan tiden går.

PS. Då förstår du kanske hur jag känner i ekumenikfrågan. Den drivs på exakt samma sätt. ;-) DS.

Tuve sa...

Haggaj
Min kunskap är inte mycket att hänga i julgranen.

Vad gäller ekumenikfrågan så vet jag inte mycket om hur den drivs. Jag vet bara att alla sanna Gudstillbedjare borde hålla sams i den här tiden, istället för att motarbeta varandra.

Det finns ondska överallt där det finns människor, så även i Kyrkan, i begreppets allra vidaste betydelse (vilket alltså även inkluderar dig & CO). Oavsett att det finns syndare även i Kristi kropp, på alla sidor, inte minst hos mig, så tror jag likväl att det är viktigare att enas om det vi kan enas om, än att försöka slå varandra i huvudet med lögner och fördomar, bara för att "vinna". Den ende som blir vinnare i slutändan av en sådan sandlådestrid är densamme som jag tror ligger bakom det som inlägget handlar om!

De som känner sig träffade (eller önskade att de gjorde det) av följande citat borde sluta slåss om småsaker och istället falla ned på sina knän och be:
"The overwhelming majority of Christians fall for his [antikrists] deception and submit to his authority, except for a small group of Catholics, Orthodox and Protestant Christians who resist him and tell him: 'You give us everything, except what interests us, Jesus Christ.' Their resistance to him, of course, unleashes fierce persecution against them."

Teija sa...

Det var en dyster framtidsprognos, Tuve, men jag kan inte annat än hålla med dig. Men Gud har besegrat djävulen redan, så i slutändan blir allt bra, det är jag säker på. Förföljelser mot kristna har redan börjat. Se på Irak och Indien, till exempel, och lyssna på debatten i Sverige. Alla ska man vara toleranta mot, utom kristna.

Kristina sa...

Kan inte annat än att instämma med dig Tuve, tyvärr...

Tror du någon vändning åt det positiva kommer någon gång då? Att allt detta leder till ett så utbrett moraliskt förfall och därtill hörande kris, att folk tillslut tröttnar?

Att ex accepterane av homofili leder till detta har vi ju sett exempel på när det gäller romarriket. Historier upprepar sig alltså, varför det kanske ändå kan finnas hopp om en positiv vändning.

Tuve sa...

Kristina
Kanske kan det komma en vändning. Jag tror visserligen förr att människor kommer förgöra varandra än tröttna...

Jag tror att Kristi återkomst är omedelbart förestående. Med det menar jag inte bara det som är Kyrkans lära, att Hans återkomst varit omedelbart förestående alltsedan himmelsfärden, utan att vi troligen kommer få uppleva den, om vi inte dör i förtid...

Allt gott!

Johan Stenberg sa...

Du har nog rätt.

Och de fem frågorna är också sinsemellan beroende av varandra.

Tex, definitionen att mänskligt liv börjar vid befruktningen håller bara om mänsklig kloning inte tillåts. Annars kan man ju mycket väl få fram en ny människa utan befruktning genom att använda stamceller. Om i så fall människovärdet kan tilldelas vilken stamcell som helst så faller ju hela Kyrkans abortresonemang. En stamcell kan man ju snart "utvinna" från vilken cell som helst, tex lite hud.

Det skall bli intressant att se hur Kyrkan så småningom förhåller sig till den första människan som utvecklas från en obefrukad stamcell i en maskin på ett laboratorium.

Tuve sa...

Johan
Tack för din input! Jag har aldrig reflekterat över det så som du nu gjort, men du har naturligtvis rätt!

Jag tror kyrkan kommer resonera på samma sätt som för enäggstvillingar och provrörsbefruktning, att det blir en människa med en egen själ.

Tuve sa...

Johan
Ett annat viktigt beroende är nödvändigheten att frikoppla sexualitet och befruktning. Den frikopplingen är förutsättningen för den sexualliberala evolutionen.

På tal om det så inser jag nu att jag glömde en sexualliberaliseringsfråga som än så länge är i det närmaste tabu, men som jag likväl tror kommer bli en fråga i framtiden: pedofili. Jag kan motivera det utifrån två iakttagelser som jag tycker är illustrerande. Den ena är förekomsten, i bl a Holland, av en intresseorganisation för pedofiler. Den andra är en humanistisk organisations programförklaring som låg uppe på nätet för ett par tre år sedan, där de ville sänka den lagliga sexualdebutsåldern (som väl är 15 år idag). Någon världstillvänd person har sett till att den listan numera tagits bort, så jag kan inte styrka mitt påstående... Så jag ser framför mig att i spåren av bigamidebatten som jag förutser så kommer en pedofilidebatt att börja drivas.

Låter jag pessimistisk ;) Själv tror jag tyvärr att det är rimligt realistiskt...

Det är i denna mentala verklighet som det är vår kallelse att predika det glada budskapet! Jag tycker inte det är helt lätt att se hur man skall göra det... Det enda jag ser är att det måste göras och att ingen av oss, i oss själva, är förmögna att klara det...

Allt gott!

Anonym sa...

Kan inte låta bli att komma med en - å andra sidan.

För å andra sidan kan vi här i Sverige höra en tunn och hes liten röst ifrån vildmarken, en röst som ingen tidigare lagt märke till, men som nu noteras av allt fler.

För i takt med att de Svk avkristnar sig själv ser jag framför mig hur den katolska kyrkan återvänder till landet, slår upp portarna på fler och fler platser OCH i framtiden spelar en allt viktigare roll i samhällsdebatten.

Eller är det bara en önskedröm?

- Tobias J.

Tuve sa...

Tobias
Tack för ditt "å andra sidan". Jag tror det mycket väl kan bli precis som du skriver. Och det är bra, vi behöver en stark Kyrka som kan agera bromskloss om framtiden blir så som jag befarar...

Samtidigt är avfallet inom Kyrkan också väldigt stort. Senast idag hörde jag om en protestant som beskrev hur en jesuit med stark övertygelse berättat för dem att Kyrkan snart kommer att acceptera både kvinnliga präster och samkönade äktenskap. Det finns starka krafter inom Kyrkan som för allt vad de är värda strävar för att få Kyrkan att bli som världen, i just dessa frågor...

Allt gott!

Steve sa...

När Jerusalems Tempelplats åter blivit judisk -- 6 juni 1967 -- sade Billy Graham ungefär att nu får vi vänta ett par år. Om Templet då fortfarande är under judisk kontroll vet vi att vi är inne i sluttiden. (Och "the Prophecy of St Malachy" -- är den bekant?)

Jag skulle dock vilja varna lite för onödig pessimism. Svenskarna har övergivit Gud, så nu dör vi ut som folk -- men ersätts av människor som faktiskt tror på Honom, de allra flesta.

Ryssland plågades under 70 år av "den vetenskapliga ateismen", men den störtade samman, med hjälp av påve JP2 och Vår fru av Fatima, men också av egen svaghet. Och redan 1998 kunde fader Hilarion Alfeyev vid världskyrkorådets möte berätta, att nu hade ryska ortodoxa kyrkan mer än 100 miljoner medlemmar. (Ortodox kristen blir man genom dopet -- nedsänkning i vatten tre gånger.)

Kinas plåga var kortvarigare, men lika intensiv. 1947 fanns det kanske 4 miljoner kristna; men kring januari 2007 sade Mr Yie Xiaowen, "director of the Chinese State Administration for Religious Affairs", inför interna partimöten, att det nu finns 130 miljoner kristna i Kina.

Och USA visar fram en kristen tro, starkare än förr. 2000 kom boken "The Fourth Great Awakening" (sedan 1700-talet), av R. W. Fogel, nobelpristagare i ekonomi, själv agnostiker. Ingen from bok alls, mest sociologi och ekonomi. Den handlar om påkristningen i USA fr.o.m. 1950-talet.

Plus väckelsen i stora delar av Afrika. (I saudisk TV har man klagat över avfallet från islam till kristendom.) Och Sydkorea -- 26% kristna, 25% buddhister, 51% religionslösa. Man missionerar aktivt i Asien, med mål att nå Jerusalem.

Lucifer har problem, nu som alltid!

Tuve sa...

Steve
Tack för att du sätter perspektiv på saker och ting. Jag har inget att invända mot det du skriver, tvärtom. Jag tror att vi kommer få se dessa båda strömningar parallellt.

Allt gott!

Steve sa...

Jag tittar in till de här katolikfientliga bloggarna ibland och tittar som hastigast på kommentarerna om hur jättehemsk den katolska kyrkan är.

Härovan läser vi om "frånta det ofödda barnet dess rättigheter". Det får mig att undra: Sverige fick sin abortlag 1974. Sedan dess har minst 32.500 aborter om året utförts, ungefär 1/3 av antalet förlossningar. (Nat.enc.) Inemot vart fjärde litet påbörjat barn tas alltså av daga i Sverige.

"Enligt Katolska kyrkan är 'abort något moraliskt ont', och 'Direkt abort, dvs., avsedd som mål eller medel, står i allvarlig motsättning till den moraliska lagen'. (Wikipedia)

"De största abort-kritikerna är Ja till livet (från 1991), Katolska kyrkan, Respekt (katolsk) och MRO Människorätt för ofödda (start efter 2000?)." (Wikipedia, med årtal tillagda)

Min undran är nu denna: Hur hanterade svenska protestanter den här frågan? Kom det hörbar kritik av abortlagen från dem? Från USA vet jag att det var katolikerna som först på allvar slog larm.

Tydligen var det även hos oss den katolska kyrkan som först protesterade mot det här mass-avlivandet av små påbörjade barn, vår tids Molok-offer. http://sv.wikipedia.org/wiki/Molok
Har jag rätt?

Anonym sa...

Tuve
Jag går i St Eugenia. Och här försöker Jesuiterna hålla en ganska öppen attityd. Men det har jag absolut ingenting emot. De vill inte öppna dörren för alla Sveriges homofober och kvinnoprästmotståndare. Den Heliga Katolska Kyrkans tro är större än så.
- Vi är ingen förening, som en av dem uttryckte saken.

Mvh
Tobias J.

Tuve sa...

Tobias J
Det är ju storsint av dem...

Enligt vad jag hör om dem så stänger de i sin "tolerans", så gott det går, dörren för "alla Sveriges homofober och kvinnoprästmotståndare" och öppnar den i stället på vid gavel för alla Sveriges homofiler och kvinnoprästförespråkare... Verkligen en galant gest! Jag har hört detta från alltför många i sig oberoende källor för att tro att det bara är förtal från "ulrakonservativa"... Särskilt eftersom en del av mina sagesmän just tillhört homofilernas och kvinnoprästförespråkarnas tillskyndare som förnöjt konstaterat samma sak som du...

En person jag känner blev ombedd att försvara Kyrkans syn på abort i något sammanhang (har för mig det var i Radio). Det visade sig att han tvingades sitta och försvara Kyrkans hållning mot ... Bishofberger... Verkligen storslaget!

Allt gott!

Anonym sa...

Jag kan helt klart hålla med dig på en punkt... vägen till Kyrkan borde inte vara så otroligt smal som den är.
Även jag som verkligen har bestämt mig fattar knappt hur jag ska lyckas hålla mig kvar på den.

Men...

Varför söker man sig till den katolska kyrkan? Är det för att söka sig bort från något, eller till något.
Den som är besviken på sin gamla församling kommer förr eller senare bli besviken igen.

Det är endast den som söker sig till Kyrkan och Kristus för dess och hans egen skull som kommer att trivas i den.

Det är så jag tolkar deras undervisning iaf. Och personligen finner jag den ganska förnuftig och Jesuitisk, om man får säga så.

Men jag är en alldelses för optimistisk för att göra någon annan tolkning.

Men det är inte som förr i världen precis, då man glatt hoppade iland från ett skepp, döpte alla vildar man såg, tog upp dem i kyrkan, och sedan hastigt seglade därifrån lyckliga över att ha räddat några av Guds vilsegångna får.

Frid
Tobias J.

Tuve sa...

Tobias J
Det finns ju också en möjlighet att de som lämnat något annat för att de inte var nöjda äntligen inser att de hittat hem. Faktum är att de kanske hade helt rätt i att inte vara nöjda... Kommer de då bli mer nöjda om de kommer till Kyrkan och tror att sanningen där skall försvaras men istället finner att allt det som de med rätta försökt komma undan i praktiken är gängse uppfattning bland Kyrkans grindvaktare (i det här fallet jesuiterna)?

Frågan är väl om man kan rädda någon genom att hoppa i land från skeppet och hojta "All is well!" och sedan segla vidare... Det är vad jag menar att jesuiterna sysslar med.

Du har rätt i att endast den som söker Kristus hittar hem i Kyrkan. Kommer de som blivit lurade att tro att Kyrkan är en klubb för inbördes beundran, för dem som vill gå sin egen väg istället för att ta sitt kors och följa Honom, bli nöjda när de står inför sin Domare och inser att de blivit bedragna?

Uppriktigt sagt så tror jag att Jesu ord om kvarnstenen kommer framgå med all önskvärd tydlighet för många av dessa "toleranta" jesuiter, om inte förr, så senare... Så frågan är kanske om vi inte borde missionera hos jesuiterna innan vi vi missionerar bland hedningarna...

Allt gott!

Steve sa...

-- Fördelen med den katolska kyrkan är att man inte är beroende av någon enskild, vare sig lekman eller präst. Prästen kan inte förändra den kristna (dvs katolska) tron, inte ens om han bildar klubb för den saken. Inte ens om hela stiftet skulle tendera att bli korrupt - som i Boston med pederast-prästerna - förändrar det den katolska tron. Trosläran finns kvar - mässan och sakramenten finns också kvar.
-- Och nog kan man säga att det ser ut som om påvarna har ett särskilt beskydd från Gud! De håller måttet och mer till.
-- Den katolska kyrkan ger en direktkontakt med den Allsmäktige. En liten femårig flicka som håller sin herre Jesus hårt i handen blir därmed i princip starkare än hela Lucifer-gänget. Och det samma gäller för en farbror på 50.
-- Men att man inte får vara naiv och godtrogen och i onödan lita på människor idag, det är förvisso ett faktum. För min egen del kändes Penguin Classics lilla bok "The Desert Fathers" som något av en uppenbarelse redan 1969 -- en vägvisare även genom vår tids människo-öken. Man måste lära sig att be - själv! Det är räddningen. Det fungerar. Även när samhället omkring en är på väg att sjunka ner i ett ganska bottenlöst moras.

Anonym sa...

Jag måste erkänna att jag blev något överraskad i början. För jag är en av dem som dras mot det absoluta. Det gränslösa. "Min bägare vill rinna över".

Man kan säkert känna sig dragen mot den Katolska Kyrkan på många olika sätt. Men jag älskar Kyrkans bön och sätt att falla på knä inför det eviga.

Precis som du säger får inte Kyrkan vara vänd mot världen. Mina barn döptes av en SvK präst som jag senast såg på Konsum där hon delade ut kakor bärandes en tröja med texten "Kompis". Jag menar... uh... nej.
Kyrkan måste vara vänd mot Gud.

- Tobias J.

Andreas H sa...

Steve, du skrev: "Fördelen med den katolska kyrkan är att man inte är beroende av någon enskild, vare sig lekman eller präst." Ja, detta är fördelen med den heliga, världsvida kyrkan (inte romersk-katolska som är fullt och fast bunden till Påven i Rom).

Du skrev: "Prästen kan inte förändra den kristna (dvs katolska) tron, inte ens om han bildar klubb för den saken. Inte ens om hela stiftet skulle tendera att bli korrupt - som i Boston med pederast-prästerna - förändrar det den katolska tron. Trosläran finns kvar - mässan och sakramenten finns också kvar." Sant - så länge prästen inte är påve. Om påven blir korrupt de närmaste 100 åren - och korrupta påvar har vi sett flera genom kyrkans historia - har han idag ett maktmedel som inte fanns före 1870 och som han aldrig borde ha fått (ultramontanismen är en villolära).

Du skrev: "Och nog kan man säga att det ser ut som om påvarna har ett särskilt beskydd från Gud! De håller måttet och mer till." Ja, nog håller jag med dej om att 1900-talets påvar mestadels varit sympatiska, inte minst de två senaste. Men du kan väl din kyrkohistoria så pass att du vet att Gud inte beskyddat kyrkan från rötägg (på påvestolen heller). Det är därför det är så farligt (på sikt fullkomligt livsfarligt) att göra påven oberoende av kyrkomöten och den samlade världsvida kyrkans troserfarenhet. En klok påve handlar i respekt för denna - en dum påve, som kan komma när som helst, har ett maktmedel i sin hand som kan brukas i strid mot vad som helst: Skrifterna, traditionen, andra påvar, you name it. Den dag påven säger "X var sant förr, nu gäller Y" är varje romersk katolik förpliktigad att tro det. Alltsedan villoläran segrade 1870.

Du skrev: "Den katolska kyrkan ger en direktkontakt med den Allsmäktige. En liten femårig flicka som håller sin herre Jesus hårt i handen blir därmed i princip starkare än hela Lucifer-gänget. Och det samma gäller för en farbror på 50." Ja, halleluja! Detta gäller sannerligen den Katolska Kyrkan i bemärkelsen Den Heliga Världsvida Kyrkan som bekänns i Credo (för inte bekänner väl ni romerska katoliker bara ert eget samfund när ni säger "katolsk kyrka" i Credo?).

Ja, Herren känner de sina, de som har "direktkontakt med den Allsmäktige"! Där två eller tre samlas i Jesu namn, där är HAN mitt ibland dem. Tack Steve för de goda orden!

Andreas H sa...

Det finns dock även en positiv sida av ofelbarhetsdogmen: den dag påven återkallar den och en del andra villoläror som råkat slinka med genom åren, så blir ju även ultramontanisterna tvungna att lägga ner sin sak. (Hur skulle det annars se ut? ;OD).