Jag har blivit utmanad (Kristina & Minutz)...
Reglerna för utmaningen är följande:
"¤ Länka till den person som har utmanat dig (check)
¤ Glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget (check)
¤ Berätta sju saker om dig själv (check), både alldagliga och oväntade (det låter jag dock vara osagt)
¤ Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn (check) och länka till deras sidor (check)
¤ Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar (check)"
Det är förstås en stor ära och allt det där... Samtidigt så får jag en flashback från barndomens kedjebrev, som framför allt mina föräldrar var skeptiska till. Så här i vuxen ålder kan jag konstatera att det var en rätt sund skepsis... Det var förstås utmärkt för Posten. "Skicka till 4 personer, när det har gått x antal led från dig kommer du att få x antal kr/brev etc" Det lät ju för bra för att vara sant... Easy money... Problemet var förstås att det var fler än jag som hade restriktiva och gammaldags föräldrar som vägrade se möjligheterna. Det gav i vart fall upphov till några kortlivade drömmar om omåttlig rikedom...
Om varje utmanad person i det här fallet skulle anta utmaningen (vilket vi väl får hoppas att inte alla gör) och samma person inte blir utmanad flera gånger skulle det innebära att alla bloggare i världen relativt snabbt skulle ha utmanats... Kanske någon känner sig hågad att räkna ut hur många led denna utmaning skulle behöva förmedlas om vi antar att det finns 1 000 000 000 bloggare i världen (vilket torde vara en grov överdrift)? Jag orkar inte just nu...
Om det undgått någon så har jag nu kommit att omfatta mina föräldrars skepsis till detta fenomen. Så frågan är hur man skall hantera en sådan här utmaning...
Strunta blankt i den? Knappast särskilt artigt...
Anta utmaningen och tvinga någon annan stackare att våndas som jag? Känns inte direkt som någon sann broderskärlek...
Göra allt utom skicka vidare utmaningen? Känns som en utmärkt kompromiss!
Alltså, jag gör allt utom de två sista punkterna.
- Jag är katolik (knappast oväntat) och jag har alltid varit det. Däremot hade jag några års revolterande under min ungdom som började avslutas i samband med att jag i Indien blev rekommenderad att läsa "The Holy Blodd and the Holy Grail". Boken fick med andra ord fullständigt omvänd verkan mot vad man kan förvänta sig att författarna ämnat på mig. Jag blev nyfiken på att ta reda på vad och varför Kyrkan lärde som den gjorde, vilket jag aldrig tidigare varit...
- Jag tycker det är roligt att programmera och behärskar ett antal programmeringsspråk hjälpligt. Tyvärr kan jag nog inte sägas vara någon stjärna på något av dem :(
- Jag har lyckats lura min omgivning att jag har ett närmast oändligt tålamod. I själva verket har jag väldigt kort stubin när det gäller trilskande små trollungar... Det är en av mina många skötesynder...
- Jag har vigt mitt liv i total konsekration till Jesus Kristus genom Maria, i Montforts anda. Jag är hennes slav genom min egen fria vilja.
- Jag är oroväckande nöjd med mig själv! Jag går hela tiden och väntar på att få reda på i vilket avseende jag bedragit mig själv :D
- Jag ogillar kedjebrev, vilket inte är något oväntat längre...
- Jag ägnar bloggandet för mycket tid. Jag skall därför inte skriva mer nu!
Allt gott!
Reglerna för utmaningen är följande:
"¤ Länka till den person som har utmanat dig (check)
¤ Glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget (check)
¤ Berätta sju saker om dig själv (check), både alldagliga och oväntade (det låter jag dock vara osagt)
¤ Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn (check) och länka till deras sidor (check)
¤ Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar (check)"
Det är förstås en stor ära och allt det där... Samtidigt så får jag en flashback från barndomens kedjebrev, som framför allt mina föräldrar var skeptiska till. Så här i vuxen ålder kan jag konstatera att det var en rätt sund skepsis... Det var förstås utmärkt för Posten. "Skicka till 4 personer, när det har gått x antal led från dig kommer du att få x antal kr/brev etc" Det lät ju för bra för att vara sant... Easy money... Problemet var förstås att det var fler än jag som hade restriktiva och gammaldags föräldrar som vägrade se möjligheterna. Det gav i vart fall upphov till några kortlivade drömmar om omåttlig rikedom...
Om varje utmanad person i det här fallet skulle anta utmaningen (vilket vi väl får hoppas att inte alla gör) och samma person inte blir utmanad flera gånger skulle det innebära att alla bloggare i världen relativt snabbt skulle ha utmanats... Kanske någon känner sig hågad att räkna ut hur många led denna utmaning skulle behöva förmedlas om vi antar att det finns 1 000 000 000 bloggare i världen (vilket torde vara en grov överdrift)? Jag orkar inte just nu...
Om det undgått någon så har jag nu kommit att omfatta mina föräldrars skepsis till detta fenomen. Så frågan är hur man skall hantera en sådan här utmaning...
Strunta blankt i den? Knappast särskilt artigt...
Anta utmaningen och tvinga någon annan stackare att våndas som jag? Känns inte direkt som någon sann broderskärlek...
Göra allt utom skicka vidare utmaningen? Känns som en utmärkt kompromiss!
Alltså, jag gör allt utom de två sista punkterna.
- Jag är katolik (knappast oväntat) och jag har alltid varit det. Däremot hade jag några års revolterande under min ungdom som började avslutas i samband med att jag i Indien blev rekommenderad att läsa "The Holy Blodd and the Holy Grail". Boken fick med andra ord fullständigt omvänd verkan mot vad man kan förvänta sig att författarna ämnat på mig. Jag blev nyfiken på att ta reda på vad och varför Kyrkan lärde som den gjorde, vilket jag aldrig tidigare varit...
- Jag tycker det är roligt att programmera och behärskar ett antal programmeringsspråk hjälpligt. Tyvärr kan jag nog inte sägas vara någon stjärna på något av dem :(
- Jag har lyckats lura min omgivning att jag har ett närmast oändligt tålamod. I själva verket har jag väldigt kort stubin när det gäller trilskande små trollungar... Det är en av mina många skötesynder...
- Jag har vigt mitt liv i total konsekration till Jesus Kristus genom Maria, i Montforts anda. Jag är hennes slav genom min egen fria vilja.
- Jag är oroväckande nöjd med mig själv! Jag går hela tiden och väntar på att få reda på i vilket avseende jag bedragit mig själv :D
- Jag ogillar kedjebrev, vilket inte är något oväntat längre...
- Jag ägnar bloggandet för mycket tid. Jag skall därför inte skriva mer nu!
Allt gott!
3 kommentarer:
Jag är heller inte särskilt förtjust i kedjebrev, men jag skickade vidare utmaningen. Fast de flesta var ju redan utmanade...
Du skriver: Jag har vigt mitt liv i total konsekration till Jesus Kristus genom Maria, i Montforts anda.
Hur gör man det?
Teija
Konsekrationen görs efter en 33 dagar lång förberedelse. Här beskrivs tanken kring konsekrationen och här finns själva konsekrationsvägledningen.
"First comes a 12-day preparation period that consists of emptying oneself of the spirit of the world in penance and mortification. For those 12 days, we pray the Veni Creator, the Ave Maris Stella, the Magnificat, and the Glory Be. Then follow 3 weeks, each week having a specific focus.
The first week focuses on offering up our prayers and devotions for the purpose of coming to understand ourselves and our sins; humility is the key, and the prayers the Litany of the Holy Ghost, the Litany of Loreto, and the Ave Maris Stella help us.
During the second week, we ask the Holy Ghost to help us better understand the Blessed Virgin; we pray the Litany of the Holy Ghost, the Litany of Loreto, the Ave Maris Stellis, the prayer to Mary by St. Louis-Marie, and 5 decades of the Holy Rosary each day for assistance.
During the third week, we seek to better understand Christ through meditation and the Litany of the Holy Ghost, the Ave Maris Stella, and the Litany of the Holy Name of Jesus, Montfort's prayer to Jesus, and the prayer O Jesus Living in Mary."
Allt gott!
den här annonsen ser skum ut, den ska du nog ta bort.
Skicka en kommentar