I Lukas kan vi läsa om hur en kvinna kommer till Jesus och föreslår en saligprisning och hur Jesus föreslår en justering, eller specificering av det föreslagna (Luk 11:27-28):
Jag tror att för att förstå vad Jesus syftar på här måste vi gå tillbaka i Lukas evangelium och läsa vad som skrivits tidigare. I Luk 1:28-38 läser vi följande:
Så när Jesus ändrar den föreslagna saligprisningen, så är det inte för att Han vill markera att Maria inte tillhör de saligas skara, utan för att understryka varför Maria primärt skall prisas salig. Maria är först och främst salig för att hon hörde Guds Ord och tog vara på Det. Jesus säger inte emot att Marias moderliv och bröst, som burit och diat Jesus, också är saliga, men Han nöjer sig inte med dessa kroppsdelar, utan önskar att hela Maria, som person, skall prisas salig för vad hon gjort.
En analogi till detta exempel finner vi i Matt 12:48-50:
Låt oss därför prisa Maria salig tillsammans med Jesus och stämma in i Elisabeths hälsning (Luk 1:42-43, 45):
Allt gott!
- i Kristus - med Maria
När han sade detta hördes en kvinna i mängden ropa: "Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat."Vad gör egentligen Jesus här? Många protestanter tycks ta detta bibelställe som ett (av många) bevis för att Jesus inte önskar att Hans moder skall prisas salig.
Men han svarade: "Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det."
Jag tror att för att förstå vad Jesus syftar på här måste vi gå tillbaka i Lukas evangelium och läsa vad som skrivits tidigare. I Luk 1:28-38 läser vi följande:
Ängeln kom in till henne och sade: "Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig."Vi ser i denna text det yttersta exemplet på någon som hör Guds Ord och tar vara på Det. Maria inte bara hör Ordet, utan blir uppfyllt av Det genom sitt fiat. I nio månader kom hon att bära Guds Ord i sitt sköte. Inte nog med det, under hela Jesu, Guds Ords, uppväxt var det Maria som tog vara på Det och som lyssnade till och lärde sig av Det. "Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det" och hon "bevarade allt detta i sitt hjärta." (Luk 2:19, 51).
Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda.
Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud.
Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.
Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron,
och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut."
Maria sade till ängeln: "Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man."
Men ängeln svarade henne: "Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.
Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden.
Ty ingenting är omöjligt för Gud."
Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.
Så när Jesus ändrar den föreslagna saligprisningen, så är det inte för att Han vill markera att Maria inte tillhör de saligas skara, utan för att understryka varför Maria primärt skall prisas salig. Maria är först och främst salig för att hon hörde Guds Ord och tog vara på Det. Jesus säger inte emot att Marias moderliv och bröst, som burit och diat Jesus, också är saliga, men Han nöjer sig inte med dessa kroppsdelar, utan önskar att hela Maria, som person, skall prisas salig för vad hon gjort.
En analogi till detta exempel finner vi i Matt 12:48-50:
Han svarade honom: "Vem är min mor, och vilka är mina bröder?"Återigen ser många protestanter detta som ett bevis för att Jesus förringar Maria, när han i själva verket upphöjer henne dubbelt upp. För vem i bibeln, utöver Jesus själv, gjorde på ett så fullkomligt sätt den himmelske Faderns vilja? Blotta tanken att Jesus skulle vanhedra sin moder är naturligtvis löjeväckande, för hur skulle Jesus kunna bryta mot tio Guds bud och förbli utan synd?
Och han visade med handen på sina lärjungar och sade: "Det här är min mor och mina bröder.
Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor."
Låt oss därför prisa Maria salig tillsammans med Jesus och stämma in i Elisabeths hälsning (Luk 1:42-43, 45):
"Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse."
Allt gott!
- i Kristus - med Maria
18 kommentarer:
Amen, Tuve! När man läser Bibeln utanför sitt sammanhang, dvs Kyrkan, kan man ju läsa in vad som helst i det. Jag tror det är därför protestanterna har problem med Maria. De inser inte att Kyrkan kom före Skriften (Nya Testamentet).
Nej nej nej Tuve och Teija! Jag som "protestant" protesterar inte mot Maria som förebild i att ta vara på Guds ord eller göra den himmelske Faderns vilja. Jag har i konservativa svenskkyrkliga sammanhang hört mängder av predikningar om det. (Jesus svar: säg hellre saliga o.s.v. borde nog översättas "ja, saliga de som hör Guds ord och tar vara på det" - den versen och föregående har jag f.ö. gärna skickat som julhälsning).
Det jag och många med mej protesterar emot är den egenmäktiga skrifttolkning som romersk-katolska kyrkan (inte Kyrkan) så ofta presterat, inte minst när det gäller Marias syndfrihet. Inte förrän genom sajten www.katolik.nu kom jag till insikt om HUR dåligt bestyrkt även TRADITIONEN om den är (förutom att den saknas i traditionen med stort T, nämligen de nytestamentliga skrifterna, så var alltså så bemärkta män och helgon som S:t Chrysostomos, S:t Bernard och S:t Thomas av Aquino av avvikande mening när det gäller den påstådda marianska totala syndfriheten - enligt Katolik nu). Och det förvånar mej alls inte. Tydligen är Augustinus och Luther (!) de starkaste vittnena FÖR den obefläckade avlelsen, och det kan ju inte vara mycket att hänga i julgran!
Men när man läser Bibeln utanför sitt sammanhang kan man ju tydligen läsa in vad som helst i den. (Även sådant som direkt strider mot S:t Paulus undervisning i Romarbrevet 3-5).
Andreas h,
Jag tycker att det var en väldigt bra utläggning, som dessutom belyser hur definitionen av arvssynden utkristalliserats under århundradena.
Speceillt är noterbart hur arvssynden under ett tag inte ansågs såsom helt varande något dåligt, därav flera personers invändningar.
Det som kanske slår mig mest är sambanden; fiendskapet mellan Kvinnan och ormen, ängelns hälsning (full av nåd) och Johannes Paulus II uttalande 1986:
""I kontexten är det uppenbart att arvsynd hos Adams avkomlingar inte karaktäriseras av personlig skuld. Det är brist på heliggörande nåd i en natur, som genom de första föräldrarnas fall har vänts från sitt övernaturliga mål. Det är en synd i naturen, analogt jämförbar endast med personlig synd. "Med andra ord: Det är endast bristen eller avsaknaden av det Gud ville att vi skulle ha och som vi skulle ha ärvt från våra första föräldrar.""
Hej anonym - skojar du eller framgår det verkligen av Katolik nu att någon kristen genom historien skulle ha tyckt att arvssynden inte bara var något dåligt? (Chesterton om arvsynden: den enda dogm som låter sej experimentellt bevisas ;o). De påvliga orden "det är en synd i naturen, analogt jämförbar endast med personlig synd" begriper jag inte alls - i övrigt förstår jag vad han skriver men begriper inte på vilket sätt det har med Marias s.k. obefläckade avlelse att göra. Det är och förblir ett under att en syndig och bristfull människa avlar en syndfri och helig människa. Det undret tror ni skedde när Maria avlades och jag när Jesus avlades (i det fallet utan mans medverkan). Förvisso var den del av Marias kropp som bildade Jesus kropp fullkomligt renad och helgad. Men mer än så kan jag inte finna, särskilt när jag ser att hon som försumlig förälder (mänskligt snarare än syndigt) försöker ge Jesus skulden för den pinsamma händelsen (Luk. 2:48) där två föräldrar inte bara dragit iväg från storstan utan att försäkra sej om att 12-åringen var med utan också missade att först söka där de troligen sist sågs, nämligen vid avslutningsbönen i templet. Det är mänskligt att vara bristfull, men definitivt syndigt att försöka lägga skulden på den ende syndfrie ("barn, varför gjorde du oss detta - fattar du inte vad din far och jag har varit oroliga???"). Maria är blott i alltför hög grad en dotter av Eva här. Som sagt, arvsynden är den enda dogm som låter sej experimentellt bevisas...
Men den Saliga Jungfrun och alla trogna med henne är verkligen högt BENÅDADE!
F.ö. inser jag mer och mer att inte bara Svenska kyrkan på ett pinsamt sätt sätter sej över Skriften (i påstått "reformatorisk" anda) - utan även romerska. Skriften är inte bara något skrivet (tidigt eller sent) utan Ordet som går av Guds mun, Ordet som skapar - eller uppväcker - Kyrkan när det på pingstdagen förkunnas. Vilken "kyrka" som helst som menar sej stå över skriften kommer, precis som Svenska kyrkan, att kunna utvecklas åt vilket håll som helst, även om det (på många sätt tacksamt men i andra fall trist!) tycks gå långsammare i romerska kyrkan än på andra håll. Men vänta bara till nästa påvliga utsaga ex cathedra - som kan gälla vad som helst men som blankt måste tros och inte får ifrågasättas ens utifrån apostlarnas undervisning; påven har ju all rätt att "utveckla" läran, t.o.m. utan övriga teologers och något kyrkomötes hörande, eller hur?
Jag kommer bara att tänka på Augustinus´(väl?) ord om den saliga skulden som enligt honom fick Kristus att födas till jorden. Men det innebär väl inte att skulden - eller arvsynden om vi nu ska tala om den - skulle vara något positivt i sej?
Det är en så liten Gud man tror på, på sina håll. Inte större än att man kan sitta här nere och stava i sin Bibel och sedan slå fast att 'sådan är Han, det ser väl jag.' Det Einstein säger i sina formler om universum är helt omöjligt att tolka för oss; men Guds väsende anser man sig kunna fastställa under en fikapaus. Eller i en blogg-kommentar.
"Ingen kan se Gud och leva." Detta är för mig fullkomligt självklart. Kommer vi alltför nära universums skapare, den Allsmäktige, bränns vi upp. Av den egna ingrodda synden och gudsfrånvändheten i varje fall.
-- Så när en kvinna skulle, dels förena sitt liv, inte med en man, utan med den Allsmäktige, dels själv bära fram det barn som var Gud ända från konceptions-ögonblicket, då måste hon vara skyddad på ett särskilt vis. Hon kunde inte ha haft några gudsfrånvända fläckar i sin existens.
De gamla germanerna tenderade ju att vara arianer: De såg Kristus som en andrarangs-Gud, underlägsen Fadern. Och jag har länge undrat om inte Luther och de andra reformatorerna var smittade av samma synfel, eftersom de i praktiken reducerade Marias roll till något tämligen ordinärt. Debatten dessa dagar på de katolikfientliga bloggarna tycks ge mig rätt. Ungefär 'Kristus är vår Herre, men naturligtvis underställd Fadern och inte riktigt lika mycket Gud som han.'
-- Och då behövs ingen special-ställning för Maria, tycker man. 'Hon kan mycket väl ha gift om sig med Josef och fött barn även åt honom.' För 'läser man som det står, då ser man alldeles klart att hon hade flera andra barn.'
-- Som sagt, man är förvissad om att det här med Gud och Kristus och Maria inte är mer komplicerat än att man själv lätt kan reda ut problemen...
Men käre Steve! Vad menar du med "en liten Gud"? Jag tror verkligen att Gud blivit så liten och på-taglig att vi kan säga något sant och riktigt om honom, även under en fikapaus och även om vi inte är påvar. Just det är det stora med vår Herre, som jag förvisso inte till fullo "fattat", lika lite som påven eller (ännu, om någonsin) ens Kyrkan. Men jag läser evangelierna, t.ex. Joh. 3:16, och jublar: Ja, sådan är Han! (Hur gör du, Steve?).
Käre Steve! Om Maria behövde vara syndfri för att inte brännas upp av Jesus´ helighet, så hade även Johannes, som med egna händer tog på honom och låg vid hans bröst, behövt vara det. "Ingen kan se Gud och leva." Ja - och ändå: "den som har sett mig, den har sett Fadern." Det hör ju till själva kvintessensen i julevangeliet att Herren Gud, den Allsmäktige, som var och som är och som kommer, lägger av sin förtärande, förbländande härlighet och gör sej själv uthärdlig även för syndare. "Så litet ett barn oss med skrämsel injagar, / så gärna vill Gud oss all fruktan betaga. / Ty kom han så ringa och låg där så späder, / att ingen må rädas, men hellre sig gläder." (C M Lilliehöök). Att ingen arvsynd överfördes till honom är visst och sant, liksom att den mänskliga natur han antog av Maria i sej inte är något ont (som ni romerska katoliker brukar vara bra på att framhålla), och jag för min del har lika lite som Luther något emot att någon mer än Jesus är syndfri, jag kan bara (i motsats till Augustinus och Luther) inte finna några bra skäl till att hela hon skulle måsta ha varit det men flera bra skäl som talar emot det. Jag tänker som S:t Chrysostomos (enligt Katolik nu) och finner - utan skadeglädje men med glädje över Nåden - att Maria verkligen syndade (Luk. 2:49) och att Paulus bekräftar det i Rom. 3 och 5.
Jag kallar gärna Maria för Herrens moder eller Guds moder (vilket ju är samma sak). Så på vilket vis jag skulle vara arianskt - eller ens nestorianskt - influerad förstår jag inte. Luther sägs ju dessutom ha trott på Marias obefläckade avlelse (har inte läst så mycket av honom i det ämnet), så jag förstår inte kängan du ger honom. Du kan inte fösa ihop honom med "de andra reformatorerna" när det gäller synen på Maria - det finns en "luthersk" mariafromhet, som jag själv har mött bl.a. i EFS, som i innerlighet och kärlek föga understiger den romerska.
Men att Maria i många fall verkligen fösts åt sidan i s.k. protestantisk miljö får romerska kyrkan, anser jag, ta på sej en stor del av skulden för. Maria KAN ju (i motsats till Jesus) verkligen sättas för högt och avgudas - det lär inte ens en romersk katolik kunna förneka utan att själv förneka Jesu särställning - och kommer man för nära eller överskrider den gränsen är skarpa reaktioner och upprättande av "säkerhetsavstånd" fullt förståeliga, om än ibland överdrivna och olyckliga.
Så det bästa vi kan göra för att återvinna en sund mariologi är att stå fast vid vad de heliga Skrifterna = traditionen med stort T lär och inte "gå utöver vad skrivet är". Är det inte stort nog att hon är vår Herres moder? Salig, salig, salig! Högt benådad! Att hon så tydligt får gestalta Kyrkan, dess kamp och seger (Upp. 12). Det är högst förståeligt att beundran av ett sådant Helgon skenar iväg med oss och närmar sej personkult, men vi får inte ens av gentlemannamässiga skäl tillåta oss att avvika från apostlarnas undervisning. (Se särskilt Rom. 3-5). Vår frälsning hängde INTE på Marias ja, hon var INTE den enda tänkbara modern på jorden (som hon verkligen skulle ha varit om syndfrihet förutsatts och endast hos henne förverkligats), utan endast och allenast på Sonens ja. Genom en endas lydnad får vi med Maria stå som rättfärdiga inför Gud (Rom. 5:19). Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det.
andreas h,
Du skrev
"Vår frälsning hängde INTE på Marias ja, hon var INTE den enda tänkbara modern på jorden (som hon verkligen skulle ha varit om syndfrihet förutsatts och endast hos henne förverkligats)"
Bok, kapitel, vers tack, som styrker ditt påstående? Jag har inte sett ditt påstående uttryckas på något ställe i Bibeln.
Andreas H
Varmt välkommen!
Du klagar på att denna Tradition har dåligt stöd i Traditionen. Låt oss då citera lite från Traditionen:
St Athanasios: "...pure and unstained Virgin..."
"O noble Virgin, truly you are greater than any other greatness. For who is your equal in greatness, O dwelling place of God the Word? To whom among all creatures shall I compare you, O Virgin? You are greater than them all O Covenant, clothed with purity instead of gold! You are the Ark in which is found the golden vessel containing the true manna, that is, the flesh in which divinity resides."
St Ephraim: "Mary and Eve, two people without guilt, two simple people, were identical. Later, however, one became the cause of our death, the other the cause of our life "
"Thou and thy mother are the only ones who are totally beautiful in every respect; for in thee, O Lord, there is no spot, and in thy Mother no stain."
St. Cyrilos av Jerusalem: "Pure and spotless is this birth. For where the Holy Spirit breathes, all pollution is taken away, so that the human birth of the Only-begotten from the Virgin is undefiled."
St. Gregorius av Nazianz: "He was conceived by the Virgin, who had first been purified by the Spirit in soul and body; for, as it was fitting that childbearing should receive its share of honor, so it was necessary that virginity should receive even greater honor."
St. Gregorius av Nyssa: "the power of the Most High, through the Holy Spirit, overshadowed the human nature and was formed therein; that is to say, the portion of flesh was formed in the immaculate Virgin."
St Ambroius: ". . . Mary, a Virgin not only undefiled but a Virgin whom grace has made inviolate, free of every stain of sin."
Jag kan fortsätta, men jag tror jag gjort klart att det knappast saknas stöd i Traditionen. Att det förekommit en diksussion kring när och hur Maria blev obefkläckad är självklart och därmed är det också självklart att alla inte haft samma övertygelse (i så fall hade det inte behövts någon diskussion). Det är m a o inte något problem att det funnits personer (inkl stora teologer) som inte fullt ut delat den syn som Kyrkan sedermera kommit fram till är den korrekta.
Sedan hävdar du att det saknas stöd för detta i Skriften (som du väljer att kalla Traditionen, vilket blir lite förvirrat, då skriften är en produkt av Traditionen). Det jag antar att du menar är att du (och många protestanter) menar att det inte går att tolka bibeln på ett sätt som ger stöd för Kyrkans syn. Det är inte riktigt samma sak eftersom Kyrkans tolkning av Bibeln är att just att Maria måste ha varit den obefläckade avlelsen... M a o så menar Kyrkan att det finns stöd för detta i bibeln, eftersom Kyrkan tolkar Bibeln annorlunda än vad ni gör... Här är en utläggning om Kyrkans tolkning av Luk 1:28.
Här finns ytterligare en hel del att läsa om du verkligen vill förstå och inte bara är ute efter att protestera mot Kyrkan.
Allt gott!
Jodå, visst vet jag att många fromma relativt tidigt uttryckt sin djupa övertygelse om Marias enastående helighet (sympatiskt och fint på många sätt - jag förstår dem; de anade säkert inte heller alla teologiska komplikationer av sin gentlemannamässiga ståndpunkt).
Men jag hade ingen aning om att traditionen (med litet t) var så splittrad och att så många bemärkta teologer genom kyrkohistorien anmält avvikande uppfattningar. Det var därför jag menade att traditionen var ett överraskande dåligt stöd.
Tack för svaret - intressant blogg du har! Vänlig hälsning Andreas
Anonym - du har alldeles rätt i att mitt påstående har exakt lika dåligt stöd i bibeln som din tro att Maria var den enda syndfria personen på jorden när ängeln Gabriel svepte fram över den - och att vår frälsning i den stunden hängde på Den Endas lydnad. Att Maria inte var unik i DEN bemärkelsen står jag fast vid - huruvida Gud hade några reservplaner erkänner jag mej ovetande om.
Men det är ingen tvekan om att läran om Marias unika syndfrihet får synnerligen riskabla konsekvenser för synen på Frälsarens unika roll i frälsningsverket. Och jag känner mej fortfarande helt övertygad om vilken åsikt om hela mänsklighetens tillstånd - inkl. fröken Joakimsdotter, sedermera genom Guds nåd den även av mej högt prisade Modern - som stämmer bäst överens med S:t Paulus undervisning i Romarbrevet.
Andreas
Min uppfattning är att många av de teologiska komplikationerna, som du nämner, beror mer på att det är viktigt i vissa kretsar att bevisa att Kyrkan har fel i någon dogm än ett intresse för sanningen... Det är i vart fall den bild jag får när jag debatterar med protestanter från en antikatolsk tradition (med litet t).
Jag skriver Traditionen (med stort T) när jag syftar på det som Kyrkan menar med traditionen, för att särskilja den från alla andra traditioner, som inte har sin grund i vad de heliga sagt och gjort... Skriften är en del av Traditionen, men inte i sig hela Traditionen, eftersom skrifterna och urvalet av skrifter har tillkommit inom Traditionen...
Det är riktigt att Aquino menade att Maria inte var obefläckad från sin avlelse, utan blev obefläckad först i moderlivet. Det skulle likväl ha hindrat henne från att någonsin ha kunnat begå någon synd... Så utifrån ett protestperspektiv så är konsekvenserna av Aquinos och Kyrkans tankar likvärdiga...
Det är intressant att du väljer en tolkning av bibeln i fråga om Marias unika roll som det inte finns något stöd för, samtidigt som du kritiserar Kyrkan för en tolkning som det går att finna stöd för i bibeln... Men, jag skall tillägga att det inte förvånar mig... Det verkar ofta vara viktigare bland flertalet av de protestanter jag möter att inta en Kyrkokritisk hållning i så många frågor som möjligt än att verkligen basera sin tro på Bibeln... Men det beror naturligtvis på karaktären av den proteströrelse som protestantismen är... Det är m a o egentligen mer förvånande med protestanter som inte intar en så Kyrkokritisk hållning som de kan än motsatsen...
Allt gott!
Jag lade fram några tankar här ovan, föranledda av debatten om katolicismen på Andys sajt. Andreas H hade då redan börjat låta oss få veta vilken varm, from och innerlig Maria-fromhet man skulle kunna finna i svenskkyrkliga, lutherska församlingar. Om inte om vore, alltså. Herr H har sedan i andra, mer eller mindre gentlemannamässiga inlägg utvecklat dessa sina åsikter om fröken Joakimsdotter, m.m.
-- Plötsligt framstår debatten hos Andy i ett helt annat ljus. Ärlighetens ljus.
-- Jag ska försöka komma ihåg dig, Andreas H.
Hej Steve och Tuve! Det börjar nog bli viktigt att summera var vi faktiskt är överens - i polemik överdrivs ju ofta det som skiljer.
Jag tror inte du har riktigt koll på vilken stor och rik mariafromhet jag mött och uppbyggts av. Jag definierar mej som katolik i den allmänkyrkliga bemärkelsen - jag söker det som alltid och i alla tider, och då med nödvändighet även i urkyrkan och den apostoliska förkunnelsen, blivit trott och förkunnat, i motsats till diverse särläror av påviskt eller för den delen "protestantiskt" slag. Jag har inga som helst problem att likt Elisabet säga Herrens moder om Maria, (jag är inte nestorian!), jag finner henne störst av alla helgon, jag har hört många rika, vördnadsfulla betraktelser av både dr Luther, ärkebiskop Lars (Petri) m.fl., jag har inom EFS mött två dikter som jag bifogar på slutet, jag finner rosenkransens meditationer djupt uppbyggliga - inklusive de senaste tilläggen - jag är öppen för både hennes förblivande jungfrulighet och upptagande till himmelen (även om jag ser olika uppfattningar i dessa frågor som fullt acceptabla i motsats till olika uppfattningar om jungfrufödelsen eller vem hon faktiskt är moder till - helt enkelt eftersom bibeln lämnar dessa frågor öppna och det inte är rimligt att binda samveten med kyrkoläror utan stöd i kanon). Att Jesus anförtrodde Maria åt Johannes och vice versa tyder, menar även jag, på att hon inte hade fler egna barn, men vad skulle det spela för roll om han även i fysiskt avseende vore "den förstfödde bland många bröder"? (Det vore ju bara extra uppbyggligt!). Maria får för min del gärna vara kroppsligt upptagen till himmelen, som "förbundsark" (uppbygglig koppling GT-Uppenbarelseboken) - men precis som i fråga om Mose ser jag inga bindande skriftbevis för det eller för den delen hennes eviga ungdom och styrka (som ju ett verkligt undantag från synd och död borde ha inneburit - fast just det har jag aldrig sett framställt som kyrkolära eller ens tradition).
Så några dikter som jag verkligen ser som uttryck för en evangelisk mariafromhet och själv haft mycket uppbyggelse och glädje av (tillsammans med några texter av Setterlind bland det vackraste som skrivits om Maria på svenska):
MIN HERRES MODER
Din milda hälsning klingade
i Sakarie hus.
Elisabet den bringade
visioner av Guds ljus.
Den blida vårvind susade
bland Juda ljuva berg.
Du kom med blod som brusade
och kinden bar dess färg.
Du förde med, Benådade,
en doft av Edens ros.
Din fränka strax den bådade
vem Herren gästat hos.
Hon kände fostret röra sig
och delade dess fröjd
och lät av Anden föra sig
till ljusa sångers höjd.
HERRENS MODER
Jungfru, Syster och Vän,
Helgon i Himmelen,
Moder till Världens Ljus,
Kvinna av Davids hus,
vad din begrundan rört,
sällsamt och oerhört,
fyllts av vad störst vi vet:
frälsningens hemlighet!
Sövd vid ditt hjärtas sång
vilade Gud en gång
tills du hans födelsedag
kände hans hjärtas slag.
Själv vart han född till döds.
Du och vart barn som föds
låg under syndens bann (Rom. 5)
- men vad oss tvang tog han!
(Tore Nilsson, EFS-predikant och riksdagsman, 1919-1998).
En sak till, Tuve: jag erkänner gärna och villigt att Thomas av Aquino tycks ligga nära den senaste kyrkoläran - om än Luther enligt uppgift ligger närmare ;oD - så jag får väl nöja mej med Paulus och Guldmunnen. Tack också för alla fornkyrkliga citat - jag har dock varit medveten om att det finns många av den typen; att jag kallade traditionen överraskande dåligt styrkt beror på att jag inte hade en susning om att det ö.h.t. funnits så pass många relativt ortodoxa kyrkolärare med divergerande uppfattningar i frågan.
Som sagt: tack för responsen!
Andreas
"ser jag inga bindande skriftbevis för [...] hennes eviga ungdom och styrka (som ju ett verkligt undantag från synd och död borde ha inneburit - fast just det har jag aldrig sett framställt som kyrkolära eller ens tradition)."
Nej, det har inte jag heller, vet inte var riktigt var denna tanke skulle komma ifrån. Tvärtom är tyder Traditionen på att Maria dog och blev upptagen till himlen efter sin död.
Allt gott!
Hmm... vänta nu. DOG Maria? Varför det? Om hon inte hade någon synd ska hon väl inte lida syndens lön heller? Eller led hon på något vis ställföreträdande, hon liksom sin Son? (Vilket ju verkligen skulle ge underlag för tankar på henne som Medåterlöserska).
Jag har visserligen under resor i östra medelhavsområdet själv sett mosaiker föreställande Marie dödsbädd, men jag trodde det var några väldigt oromerska "heretiker" som gjort dem. Att Maria även enligt romersk tro och tradition skulle ha dött före sin himmelsfärd (men togs den DÖDA kroppen upp till himlen - den måste väl ha gjorts levande igen först då, en slags omedelbar återuppväckelse alltså?) var verkligen "hot stuff" för mej. Hur kan det gå ihop med läran om den obefläckade avlelsen, den nya Eva (var inte Eva odödlig i sitt oskuldstillstånd) o.s.v.?
Nej, det här går absolut inte ihop. Men saliga de som hör Guds ord och tar vara på det. Sedan må det vara hur det vill med Marias himmelsfärd, den får ni tro vad ni vill om; den strider i varje fall inte mot S:t Paulus undervisning vare sej hon avled eller inte.
Ja, allt gott för dej också, Tuve! Må Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara våra hjärtan och tankar hos Kristus Jesus!
Andreas
Enligt traditionen så togs Mose kropp upp till himlen efter hans död, det är i så fall samma nåd som visats Maria. Alternativet skulle i så fall ha varit att hon fått dela Elias (och Henoks?) "öde". Kyrkan har inte tagit ställning till vilket av dessa alternativ som faktiskt är det som inträffat. Hon har bara tagit ställning till att Marias kropp, före eller efter hennes död, har tagits upp till himlen.
Allt gott!
Skicka en kommentar