Våra mäktiga vänner - skyddsänglarna

Idag firar vi våra mäktiga vänner skyddsänglarna! Eftersom jag är trött och skall gå och sova låter jag ordet gå till Bernhard av Clairvaux istället för att försöka säga något klokt:

De heliga skyddänglarna

Han har givit sina änglar befallning om dig, att de skall bevara dig på alla dina vägar (Ps 91:11). Må man tacka Herren för hans barmhärtighet och för hans under med människornas barn (Ps 106:8, 15). Må man tacka och förkunna bland hedningar: Herren har gjort stora ting med dem (Ps 126:2). Herre, vad är en människa, att du vill veta av henne (Ps 144:3), och att du vänder ditt hjärta mot henne? (Job 7:17). Du vänder ditt hjärta mot henne, du bekymrar dig om henne, du har omsorg om henne. Ja, slutligen sänder du till henne din enfödde Son, du sänder din Ande, du lovar henne att få se ditt ansikte. Och för att inget i himlarna skall vara fritt från mödan att bekymra sig om oss, sönder du de saliga andarna för att de skall tjäna oss (jfr Heb 1:14), du förordnar dem till att vaka över oss, du befaller dem att bli våra uppfostrare.

Han har givit sina änglar befallning om dig, att de skall bevara dig på alla dina vägar. Detta ord borde verkligen hos dig uppväcka vördnad, framkalla hängivenhet, skänka förtröstan: vördnad över deras närvaro, hängivenhet på grund av deras välvilja, förtröstan på grund av deras vakttjänst. De är alltså närvarande, närvarande hos dig; de är inte bara tillsammans med dig, utan de är där för din skull. De är närvarande för att skydda, de är närvarande för att vara till nytta. Vad vill du ge Herren för allt det han har givit dig? (jfr Ps 116:12). Du borde ge honom allena heder och ära (1 Tim 1:17). Varför honomallena? Jo, han gav befallningen, och ingen god gåva finns som inte kommer från honom (Jak 1:17).

Men sannerligen, även om det var han som gav befallningen, så bör man inte vara otacksam mot dem, som i sin stora kärlek lyder honom och som kommer oss till hjälp i våra behov. Låt oss alltså vara hängivna, låt oss vara tacksamma mot dessa väldiga hjälpare. Låt oss älska dem tillbaka, låt oss ära demså mycket vi kan, så mycket vi borde. All vår kärlek och hedersbevisning må vi dock ge till honom, från vilken allt kommer, för vars skull såväl de som vi själva kan ära och älska och förtjänar att älskas och äras.

Bröder, låt oss alltså i honom hängivet älska hans änglar, såsom de som är våra kommande medarvingar (jfr Rom 8:17), men under mellantiden av Fadern insatta till förmyndare och förvaltare och till att vara våra ledare. Ty nu är vi Guds barn, även om det ännu inte är uppenbart, att vi är barn som har förmyndare och förvaltare över oss, så att vi än så länge inte kan skiljas från slavar (jfr 1 Joh 3:2, Gal 4:1-2).

Men även om vi ännu är omyndiga barn och en lång, ja inte bara en lång utan också en farofylld väg återstår för oss, vad skulle vi väl frukta, vi som står under sådana väktare? De som vakar över oss på alla våra vägar övermannas inte, de förförs inte, och ännu mindre kan de förföra. De är trofasta, de är visa, de är mäktiga; varför skulle vi vara ängsliga? Låt oss blott följa dem, låt oss hålla oss till dem och dröja kvar under Guds himmelska beskydd.

Låt oss be:
Fader i himlen, du som sänder dina heliga änglar att skydda oss på vår väg, låt oss alltid erfara deras hjälp på jorden och sedan tjäna dig med dem för evigt. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med Dif Fader och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet!
Amen!

Allt gott!