Den upp-och-nedvända universitetsvärlden vänder sig (kanske)

Läste detta glädjäande inlägg från Tanja Bergkvist, samma person som i SvD Brännpunkt mycket fyndigt raljerade över vetenskapsrådets projektanslag till ett forskningsprojekt om trumpeten som genussymbol.

Kontentan är att Uppsala universitets fakulteter ställer sig minst sagt avvaktande, för att inte säga skeptiska, till tanken på en genusmärkning. Läs inlägget, där fakulteternass utlåtanden citeras. Det är stärkande för moralen :)

Denna lilla film är definitivt sevärd också. Oerhört underhållande! :D

Allt gott!

Sjukdom, last eller vad man vill, men det går att bota

Nu skriver man i Dagen att pedofili är en sjukdom som kan botas genom sträng behandling, enligt psykolog Olof Risberg. Det är ju glädjande att det går att bota, även om det inte förvånar mig.

Jag skulle kanske inte kalla pedofili en sjukdom, utan en allvarlig last som gått långt överstyr. Jag tror nämligen att det är något som man gradvis tillåter sig att ledas in till. Jag tror att det börjar med småsaker, en förstulen tanke, en blick osv, där unga människor ingår i någon form av njutningsstimulans. Om inte dessa impulser slås tillbaka, utan kanske rentav bejakas, så trubbas samvetet av och man kan då stegvis höja ribban, lite i taget. Ingen blir pedofil över en natt, även om man kan börja att trubbas av redan i relativt tidig ålder. Det är naturligtvis därför som det också går att "bota" genom behandling, eftersom det som krävs är att man vänjer sig av med att betrakta barn som en legitim källa till njutning, inte genom förträngning utan genom övning, dvs dygd.

Jag tror för övrigt inte att pedofili skiljer sig på ett substantiellt sätt från hur andra njutningslaster uppstår, mer än möjligen att pedofili är så mycket mer stigmatiserande. Jag tror att vägen till otrohet är likadan, om än kortare och i vårt samhälle mer accepterad. "Det är ju bara en liten flört"...

En psykiater jag känner hävdar att alla människor är potentiellt bisexuella. Det är, skulle jag säga, ett annat sätt att säga att ingen föds homosexuell eller heterosexuell, utan man får sin läggning enligt samma mönster som jag beskrev ovan, genom att med små steg vänja sig vid det ena eller det andra. Det ligger ingen värdering i det, ifall nu någon skulle uppfatta det så... Man skulle lika gärna kunnat säga att alla människor är potentiella pedofiler, äktenskapsbrytare eller, för den delen, helgon... Det handlar om vanor, bättre eller sämre...

Vad tror ni?

Allt gott!

Newmaninstitutet får grönt ljus från Högskoleverket

Signumbloggen delar med sig av glädjande nyheter för Newmaninstitutet. Högskoleverket beslutade den 25 augusti att rekommendera regeringen att bevilja Newmaninstitutet rätt att utfärda kandidatexamen i teologi (med filosofi och kulturstudier). Regeringen väntas följa Högskoleverkets rekommendation. Newmaninstitutet blir därmed den första högskolan med katolsk huvudman i Sverige sedan 1500-talet.

Det är bara att gratulera!

All pornografi är homoerotisk

Läste om en kristen movieguide i ViD som genom att lobba för kristna filmer bidragit till att andelen Hollywoodfilmer med positiv attityd till kristendomen ändrats radikalt sedan de började.

Då jag kollade runt på deras hemsida hittade jag denna artikel som jag finner synnerligen läsvärd! Artikeln inleds med vad en ung officer berättat för sina män efter ett möte med Dr Reisman:

Pornography Is Homoeroticism in Practice

"I reported what Dr. Reisman showed me to my buddies. Pornography is "homo" sex - that is it's sex made by men to arouse men and boys. Pornography causes boys to have sex with themselves, psychopharmacologically conditioning them early to male sexual touch.
Pornography claims our sisters, daughters, even our moms are non-human animals. Although human women, unlike dogs or monkeys, never go into "heat" ("estrus"), women and girls are posed by pornographers soliciting sex from everyone, everywhere, eye pupils dilated, intimate body parts and lips reddened, often bent over, rump up, to imitate primate females in "heat." Normal boys are unconsciously made anxious, angry, ashamed, fearful of these airbrushed, naked women "in rut/heat." Everywhere they wink, open their mouths, sigh, moan for penetration. Smiling paper and celluloid dolls promise everything and deliver nothing more than a man or boy can do for himself-thanks to the men who provide the sex images."

"The females in our lives, now and later, too often end up paying for the pornographically based frustration, rage and betrayal boys and men feel toward them. Pornographic images repeatedly show consumers that women love oral and anal sodomy - the only form of homosexual penetration. Males learn that "real" women seek to sexually please males by engaging in what are known historically and cross culturally as deviant homosexual practices."

"Pornography is "heterophobic," as it stimulates fear, disrespect, and not infrequently, hatred of the opposite sex. Real man-woman-sex, requires intimacy, love, monogamy, fidelity, privacy, yes, in marriage, an opening for children and growing old together with her mate. Hetero-woman-based sex is generative, it is "heterophilic."

[The young officer went on:] "You finally get past hunting for a "paint by numbers" woman and fall in love. She trusts you and thinks you want her only, and forever. Your wife wants affection, hugs and kisses. She wants to see your face, your eyes-the window to your soul - when you are intimate but soon you are asking her to do the things you saw in pornography, to try one kind of sodomy then the other--to watch pornography "together," to do things "real women" in pornography do. You are asking her to have sex like a gay guy would! We get angry at our wives for sensing how degraded they are as homoerotic stand-ins. We are angry our wives don't look and act like the paper dolls we've used and controlled."

"Our wives don't know what is wrong. Neither do we. The seeds of destruction were sown so long ago that answers today are hard to find. Sometimes we go to church or read so-called religious sex or marriage aid books that say breathe life into a marriage with sodomy, "variety," or "erotic stories and sexy pictures" (pornography). We do, and gradually separate more from one another. So our wives, to save our marriages, try to please us. But pornography sets up a no-win situation for all. The more women do sexy weird things the less respect and intimacy we feel. And if women don't do the sexy weird things we blame and resent them. (Of course, just as some men use pornography to seduce young girls, homosexuals similarly use "girlie" magazines to seduce boys.) Seeking what is really homoerotic "excitement" we often ‘fall out' of love, more easily divorce and abandon our wives, even our children. (Remember, reproduction isn't possible in sodomy). I think Dr. Reisman had it right."

Until Kinsey and Hefner (his "pamphleteer" post 1953), western men and their sex laws largely looked to women for guidance of the sexual life. Following the Kinsey-Hefner homoerotic libels of the Greatest Generation, men began replacing the civilizing force of womanly intimacy with the homoerotic pornography model of the sexual revolution. Instead of the stronger more satisfying sexuality and marriages promised by liberal sexperts, dysfunction, divorce and sex crime is rampant. He said, "Bottom line: Playboys aren't men. It takes a real man to be a husband and a father and to make a woman - his wife - beloved for a lifetime." When the young officer finished talking, his buddies silently considered the unforeseen consequences of their naiveté. By morning the base dumpster was filled with Playboy, Penthouse and other pornography. End of true story!

Andra halvan av artikeln går igenom en lista av 50 sociosexuella kulturella variabler och jämför pornografins preferenser med gaykulturens och den kristna kulturens preferenser. Kontentan är glasklar...

Allt gott!

Finns Gud?

En utmärkt video om Gud och ondska, efter ett tips från Patrick Madrid via Da Mihi Animas.

Allt gott!

Moderna heresier - av Fr Barron

Fr. Barron från wordonfire.org talar här om några av de moderna heresierna. Jag gillar Fr. Barrons tydlighet och hans önskan att nå ut till den moderna människan. Hilaron tipsade mig om Word On Fire. Håll till godo!

Länktips: Pius XII och judarna

Tack till Kristina som tipsar om denna film till försvar för påven Pius XII, som så ofta anklagats falskt för att ha varit passiv och orsak till många judars död. Vill lyfta fram ett citat av Pinchas Lapide: Påven Pius XII "was instrumental in saving at least 700,000 but probably as many as 860,000 jews from certain death at the Nazi hands." Hur många samtida ledare, profana eller religiösa, kan skriva något sådant på sin meritlista?

Jag är moralist...

I en debattartikel i DN konstateras det välkända faktum att "Ökad kondomanvänding inget skydd mot sexsmitta"

Det mest intressanta är att läsa alla antimoralisters blogginlägg om saken. Det är ju väl känt att det är sant, varför får dessa debattörer inte säga sanningen utan att bli förhånade och kallas för moralister?

Allt gott!

Länktips: våra bröder utomjordingarna...

Catholic World News (CWN) skriver om en intervju med vatikanens astronom i L’Osservatore Romano. Fader Funes menar att det är möjligt att det finns utomjordiskt liv och att det inte strider mot vår tro. Han spekulerar kring det faktum att om de finns, så är det inte säkert att de har en fallen natur. Intressant tanke... :)

Kyrkans kontroversiella hållning i kondomfrågan...

I kommentarerna till ett inlägg som svar på en artikel om kyrkans hållning till kondomer/HIV som SVD skrivit om, skrev anonym något som fick mig att fundera.

Vad frågan dock egentligen handlar om är vilken information som ska gå ut till massorna. Vilket budskap är det som räddar flest liv?

Det finns i grund och botten tre budskap (sedan kan vart och ett av dessa modifieras något):

1. Använd kondom.

Problemet med detta budskap är att kondomer egentligen inte hjälper så mycket som man kan tro. Dels kan kondomer gå sönder. Dels är det lätt att slarva med kondomer. Och slutligen så medför detta budskap en ökning av det riskfyllda beteende som kan leda till hiv-smitta.

2. Var återhållsam och trogen

Detta budskap är mycket bättre än det första. Det är egentligen inte svårare att efterfölja detta än att konsekvent använda kondomer, och om man (och ens partner) efterföljer detta så är man helt skyddad från smitta. Problemet är dock att det finns människor som inte alltid klarar av att vara återhållsamma/trogna.

3. Var återhållsam, trogen och använd kondom

Detta budskap kan verka bra, men om man lägger lika stor tyngdpunkt på alla tre delarna i budskapet så kommer återhållsamheten och troheten att bli lidande, eftersom kondomer ger människor en falsk trygghet och ökar det riskfyllda beteendet.

Om man däremot gör klart och tydligt för människor att kondom är något som man endast ska använda i sista hand när allting annat misslyckats, och att det är trohet och avhållsamhet som gäller i första hand, då kan riktigt många liv räddas från hiv-smitta.

Slutsats

Visst, kyrkans människor gör fel om de inte nämner kondom som ett sista alternativ som kan funka om allting annat misslyckats. Men kyrkan har å andra sidan rätt i att trohet och avhållsamhet är det bästa alternativet. Tack vare att kyrkan har varit tydlig med detta så har massor av människor räddats från hiv-smitta. De organisationer som delar ut kondomer men överhuvudtaget inte nämner trohet och avhållsamhet har däremot inte räddat särskilt många liv.

Att klaga på kyrkan men inte på de naiva kondomförespråkarna tycker jag är att sila mygg och svälja kameler.

Jag tycker detta är tänkvärt. Särskilt tänkvärt tycker jag det blir då man hör larmrapporter (SVD) om att spridningen av HIV håller på att bli ett problem i Sverige! Det är väl knappast någon som på allvar menar att det skulle vara bristen på kondomer i Sverige som leder till detta, eller för dåligt kunnande bland människor om riskerna med lösa förbindelser och oskyddat sex... Vi matas ju med denna information från samhället från mellanstadiet och uppåt, vare sig vi vill det eller ej. Och det är ju just preventivmedlets lov som sjungs, jag har i vart fall aldrig hört någon förespråka avhållsamhet och trohet som några säkra metoder för att slippa oönskade könssjukdomar eller barn...

Vad man aldrig talar om i Sverige är att tillgängligheten till preventivmedel också ökar det riskfyllda beteendet. Sverige är ju ett paradexempel på detta. Vi är och har länge varit ett föregångsland när det gällt att predika en öppen hållning till sex och allehanda preventivmedel. Vad händer i Sverige? Spridningen av könssjukdomar och HIV ökar, antalet aborter ökar, antalet oönskade tonårsgraviditeter ökar etc...

Jag vill fortsätta med ett annat citat av anonym (vars uppgifter jag bara delvis har kontrollerat men som jag uppmanar alla skeptiker att själva kontrollera)

I mitt förra inlägg skrev jag att kyrkans predikningar om trohet och avhållsamhet räddar fler människoliv än vad all kondomutdelning förmår göra. Om ni inte tror på mitt teoretiska resonemang så kan jag peka på en del fakta som antyder samma sak:

- Den kraftigt minskade förekomsten av hiv i Uganda sammanfaller med en 60% minskning av antalet personer som hade tillfälliga sexuella förbindelser. I grannländerna användes kondomer lika ofta som i Uganda, men i dessa länder har man inte lyckats minska förekomsten av hiv.

- En studie berättar att spridningen av kondomer i en försöksgrupp visserligen resulterade i att kondomanvändningen ökade, men att männen i gruppen även skaffade sig ett högre antal sexpartners än männen i kontrollgruppen.

- I Thailand och Fillipinerna - två länder med en mycket utbredd sexindustri - upptäcktes det första fallet av aids 1984. I Thailand startade man snabbt kampanjen "100% Condom Use Program". På Filippinerna satsade man i stället på att predika om avhållsamhet. År 1999 hade Thailand 755000 bekräftade fall av hiv, medan Fillipinerna hade 1005 fall.

- Ju större antal katoliker i ett afrikanskt land, desto lägre tycks förekomsten av hiv vara. Swaziland har 5% katoliker och 42,6% hiv-smittade. Botswana har 4% katoliker och 37% hiv-smittade vuxna. Uganda däremot har hela 43% katoliker och endast 4% hiv-smittade vuxna.

- Zimbabwe och Botswana är de afrikanska länder där användningen av kondomer är som högst. Trots detta så är dessa länder bland de med högst andel hiv-smittade.

- Studier visar att kondomkampanjer inte leder till långvarig, konsekvent användning av kondomer.

En länk som kan vara väl värd att läsa i sammanhanget är Kondomer räcker inte för att hejda hiv som bygger på denna Science-artikel som man kan köpa sig tillgång till. Det som jag i sammanhanget särskilt vill lyfta fram är:

Forskarna fann att en viktig beteendeändring framträdde bland Ugandas befolkning mellan 1989 och 1995, vilket inkluderade en högre ålder vid sexualdebuten, en minskning i indikatorerna av tillfälliga eller icke reguljära sexuella partners, samt en ökad användning av kondomer, både med tillfälliga och stadiga sexuella partners. Vidare var en viktig, men ofta förbisedd förändring, en 60% minskning av antalet personer som hade tillfälliga sexuella förbindelser i jämförelse med tidigare år. Studien anser att minskningen i antalet sexuella partners hos befolkningen samt en senare sexualdebut, speciellt i stadsområden och bland män, är relevanta faktorer för att reducera hivförekomsten. Även om kondomer i grannländerna användes i lika stor utsträckning som i Uganda, är användandet av kondomer, enligt studien, inte ensamt tillräckligt för att minska hivförekomsten. Vad som måste till är snarare en minskning av tillfälligt sex.

Det är värt att påminna sig Rysslands ställningstagande i denna fråga för några år sedan. De kom fram till slutsatsen att det angreppssätt som väst haft inte varit framgångsrikt, utan de valde istället att gå ut i kampanjer med budskapen "Det finns ingen säker sex", "För en minuts tvivelaktig njutning kan man bli av med allt: hälsa, framtid och sina älskade!" och "Äkta känslor och trohet mot sin älskade - enda riktiga skyddet mot hiv!". Dessa kampanjer gjordes självklart till åtlöje i svensk media, vad annat vore att vänta...

Dagen: Aborterna fortsätter öka
SvD: Ny arbetsgrupp mot könssjukdomar
SvD » Oönskade tonårsgraviditer blir allt vanligare
SvD: RFSU vill ha en nationell hivkampanj
DN: Ny arbetsgrupp mot könssjukdomar
DN: Tonårsaborterna minskade i fjol
DN: Unga efterlyser bättre info om sex
DN: RFSU vill ha en nationell hivkampanj
DN: "Ökad kondomanvänding inget skydd mot sexsmitta"

Påven lyckas än en gång...

Påven har även denna gång lyckats, trots det som från början såg ut som ett misslyckande. På samma sätt som han efter Regensburg fick igång en dialog med muslimska intellektuella, vilket av allt att döma varit hans mål, så har han denna gång lyckats vända en motgång till en seger. Det är skönt att se att han inte duckar för några svåra frågor.

Det kan vara värt att ha med en beskrivning av det förlopp som är kärnan i kontroversen, nämligen frågan om Galileo.

In regard to their history, there are two main points to be considered. It is in the first place constantly assumed, especially at the present day, that the opposition which Copernicanism encountered at the hands of ecclesiastical authority was prompted by hatred of science and a desire to keep the minds of men in the darkness of ignorance. To suppose that any body of men could deliberately adopt such a course is ridiculous, especially a body which, with whatever defects of method, had for so long been the only one which concerned itself with science at all.

It is likewise contradicted by the history of the very controversy with which we are now concerned. According to a popular notion the point, upon which beyond all others churchmen were determined to insist, was the geocentric system of astronomy. Nevertheless it was a churchman, Nicholas Copernicus, who first advanced the contrary doctrine that the sun and not the earth is the centre of our system, round which our planet revolves, rotating on its own axis. His great work, "De Revolutionibus orblure coelestium", was published at the earnest solicitation of two distinguished churchmen, Cardinal Schömberg and Tiedemann Giese, Bishop of Culm. It was dedicated by permission to Pope Paul III in order, as Copernicus explained, that it might be thus protected from the attacks which it was sure to encounter on the part of the "mathematicians" (i.e. philosophers) for its apparent contradiction of the evidence of our senses, and even of common sense. He added that he made no account of objections which might be brought by ignorant wiseacres on Scriptural grounds. Indeed, for nearly three quarters of a century no such difficulties were raised on the Catholic side, although Luther and Melanchthon condemned the work of Copernicus in unmeasured terms. Neither Paul III, nor any of the nine popes who followed him, nor the Roman Congregations raised any alarm, and, as has been seen, Galileo himself in 1597, speaking of the risks he might run by an advocacy of Copernicanism, mentioned ridicule only and said nothing of persecution. Even when he had made his famous discoveries, no change occurred in this respect. On the contrary, coming to Rome in 1611, he was received in triumph; all the world, clerical and lay, flocked to see him, and, setting up his telescope in the Quirinal Garden belonging to Cardinal Bandim, he exhibited the sunspots and other objects to an admiring throng.

It was not until four years later that trouble arose, the ecclesiastical authorities taking alarm at the persistence with which Galileo proclaimed the truth of the Copernican doctrine. That their opposition was grounded, as is constantly assumed, upon a fear lest men should be enlightened by the diffusion of scientific truth, it is obviously absurd to maintain. On the contrary, they were firmly convinced, with Bacon and others, that the new teaching was radically false and unscientific, while it is now truly admitted that Galileo himself had no sufficient proof of what he so vehemently advocated, and Professor Huxley after examining the case avowed his opinion that the opponents of Galileo "had rather the best of it". But what, more than all, raised alarm was anxiety for the credit of Holy Scripture, the letter of which was then universally believed to be the supreme authority in matters of science, as in all others. When therefore it spoke of the sun staying his course at the prayer of Joshua, or the earth as being ever immovable, it was assumed that the doctrine of Copernicus and Galileo was anti-Scriptural; and therefore heretical. It is evident that, since the days of Copernicus himself, the Reformation controversy had done much to attach suspicion to novel interpretations of the Bible, which was not lessened by the endeavours of Galileo and his ally Foscarini to find positive arguments for Copernicanism in the inspired volume. Foscarini, a Carmelite friar of noble lineage, who had twice ruled Calabria as provincial, and had considerable reputation as a preacher and theologian, threw himself with more zeal than discretion into the controversy, as when he sought to find an argument for Copernicanism in the seven-branched candlestick of the Old Law. Above all, he excited alarm by publishing works on the subject in the vernacular, and thus spreading the new doctrine, which was startling even for the learned, amongst the masses who were incapable of forming any sound judgment concerning it. There was at the time an active sceptical party in Italy, which aimed at the overthrow of all religion, and, as Sir David Brewster acknowledges (Martyrs of Science), there is no doubt that this party lent Galileo all its support.

In these circumstances, Galileo, hearing that some had denounced his doctrine as anti-Scriptural, presented himself at Rome in December, 1615, and was courteously received. He was presently interrogated before the Inquisition, which after consultation declared the system he upheld to be scientifically false, and anti-Scriptural or heretical, and that he must renounce it. This he obediently did, promising to teach it no more. Then followed a decree of the Congregation of the Index dated 5 March 1616, prohibiting various heretical works to which were added any advocating the Copernican system. In this decree no mention is made of Galileo, or of any of his works. Neither is the name of the pope introduced, though there is no doubt that he fully approved the decision, having presided at the session of the Inquisition, wherein the matter was discussed and decided. In thus acting, it is undeniable that the ecclesiastical authorities committed a grave and deplorable error, and sanctioned an altogether false principle as to the proper use of Scripture. Galileo and Foscarini rightly urged that the Bible is intended to teach men to go to heaven, not how the heavens go. At the same time, it must not be forgotten that, while there was as yet no sufficient proof of the Copernican system, no objection was made to its being taught as an hypothesis which explained all phenomena in a simpler manner than the Ptolemaic, and might for all practical purposes be adopted by astronomers. What was objected to was the assertion that Copernicanism was in fact true, "which appears to contradict Scripture". It is clear, moreover, that the authors of the judgment themselves did not consider it to be absolutely final and irreversible, for Cardinal Bellarmine, the most influential member of the Sacred College, writing to Foscarini, after urging that he and Galileo should be content to show that their system explains all celestial phenomena -- an unexceptional proposition, and one sufficient for all practical purposes -- but should not categorically assert what seemed to contradict the Bible, thus continued:

I say that if a real proof be found that the sun is fixed and does not revolve round the earth, but the earth round the sun, then it will be necessary, very carefully, to proceed to the explanation of the passages of Scripture which appear to be contrary, and we should rather say that we have misunderstood these than pronounce that to be false which is demonstrated.

By this decree the work of Copernicus was for the first time prohibited, as well as the "Epitome" of Kepler, but in each instance only donec corrigatur, the corrections prescribed being such as were necessary to exhibit the Copernican system as an hypothesis, not as an established fact. We learn further that with permission these works might be read in their entirety, by "the learned and skilful in the science" (Remus to Kepler). Galileo seems, says von Gebler, to have treated the decree of the Inquisition pretty coolly, speaking with satisfaction of the trifling changes prescribed in the work of Copernicus. He left Rome, however, with the evident intention of violating the promise extracted from him, and, while he pursued unmolested his searches in other branches of science, he lost no opportunity of manifesting his contempt for the astronomical system which he had promised to embrace. Nevertheless, when in 1624 he again visited Rome, he met with what is rightly described as "a noble and generous reception". The pope now reigning, Urban VIII, had, as Cardinal Barberini, been his friend and had opposed his condemnation in 1616. He conferred on his visitor a pension, to which as a foreigner in Rome Galileo had no claim, and which, says Brewster, must be regarded as an endowment of Science itself. But to Galileo's disappointment Urban would not annul the former judgment of the Inquisition.

After his return to Florence, Galileo set himself to compose the work which revived and aggravated all former animosities, namely a dialogue in which a Ptolemist is utterly routed and confounded by two Copernicans. This was published in 1632, and, being plainly inconsistent with his former promise, was taken by the Roman authorities as a direct challenge. He was therefore again cited before the Inquisition, and again failed to display the courage of his opinions, declaring that since his former trial in 1616 he had never held the Copernican theory. Such a declaration, naturally was not taken very seriously, and in spite of it he was condemned as "vehemently suspected of heresy" to incarceration at the pleasure of the tribunal and to recite the Seven Penitential Psalms once a week for three years.

Under the sentence of imprisonment Galileo remained till his death in 1642. It is, however, untrue to speak of him as in any proper sense a "prisoner". As his Protestant biographer, von Gebler, tells us, "One glance at the truest historical source for the famous trial, would convince any one that Galileo spent altogether twenty-two days in the buildings of the Holy Office (i.e. the Inquisition), and even then not in a prison cell with barred windows, but in the handsome and commodious apartment of an official of the Inquisition." For the rest, he was allowed to use as his places of confinement the houses of friends, always comfortable and usually luxurious. It is wholly untrue that he was -- as is constantly stated -- either tortured or blinded by his persecutors -- though in 1637, five years before his death, he became totally blind -- or that he was refused burial in consecrated ground. On the contrary, although the pope (Urban VIII) did not allow a monument to be erected over his tomb, he sent his special blessing to the dying man, who was interred not only in consecrated ground, but within the church of Santa Croce at Florence.

Finally, the famous "E pur si muove", supposed to have been uttered by Galileo, as he rose from his knees after renouncing the motion of the earth, is an acknowledged fiction, of which no mention can be found till more than a century after his death, which took place 8 January 1642, the year in which Newton was born.

Such in brief is the history of this famous conflict between ecclesiastical authority and science, to which special theological importance has been attached in connection with the question of papal infallibility. Can it be said that either Paul V or Urban VIII so committed himself to the doctrine of geocentricism as to impose it upon the Church as an article of faith, and so to teach as pope what is now acknowledged to be untrue? That both these pontiffs were convinced anti-Copernicans cannot be doubted, nor that they believed the Copernican system to be unscriptural and desired its suppression. The question is, however, whether either of them condemned the doctrine ex cathedra. This, it is clear, they never did. As to the decree of 1616, we have seen that it was issued by the Congregation of the Index, which can raise no difficulty in regard of infallibility, this tribunal being absolutely incompetent to make a dogmatic decree. Nor is the case altered by the fact that the pope approved the Congregation's decision in forma communi, that is to say, to the extent needful for the purpose intended, namely to prohibit the circulation of writings which were judged harmful. The pope and his assessors may have been wrong in such a judgment, but this does not alter the character of the pronouncement, or convert it into a decree ex cathedra.

As to the second trial in 1633, this was concerned not so much with the doctrine as with the person of Galileo, and his manifest breach of contract in not abstaining from the active propaganda of Copernican doctrines. The sentence, passed upon him in consequence, clearly implied a condemnation of Copernicanism, but it made no formal decree on the subject, and did not receive the pope's signature. Nor is this only an opinion of theologians; it is corroborated by writers whom none will accuse of any bias in favour of the papacy. Thus Professor Augustus De Morgan (Budget of Paradoxes) declares

It is clear that the absurdity was the act of the Italian Inquisition, for the private and personal pleasure of the pope -- who knew that the course he took could not convict him as pope -- and not of the body which calls itself the Church.

And von Gebler ("Galileo Galilei"):

The Church never condemned it (the Copernican system) at all, for the Qualifiers of the Holy Office never mean the Church.

It may be added that Riceloll and other contemporaries of Galileo were permitted, after 1616, to declare that no anti-Copernican definition had issued from the supreme pontiff.

More vital at the present day is the question with which we commenced: "Does not the condemnation of Galileo prove the implacable opposition of the Church to scientific progress and enlightenment?" It may be replied with Cardinal Newman that this instance serves to prove the opposite, namely that the Church has not interfered with physical science, for Galileo's case "is the one stock argument" (Apologia 5). So too Professor De Morgan acknowledges ("Motion of the Earth" in English Cyclopaedia):

The Papal power must upon the whole have been moderately used in matters of philosophy, if we may judge by the great stress laid on this one case of Galileo. It is the standing proof that an authority which has lasted a thousand years was all the time occupied in checking the progress of thought.

So Dr. Whewell speaking of this same case says (History of the Inductive Sciences):--

I would not be understood to assert the condemnation of new doctrines to be a general or characteristic practice of the Romish Church. Certainly the intelligent and cultivated minds of Italy, and many of the most eminent of her ecclesiastics among them, have been the foremost in promoting and welcoming the progress of science, and there were found among the Italian ecclesiastics of Galileo's time many of the earliest and most enlightened adherents of the Copernican system. (Catholic Encyclopedia)

Vad som skrivits om detta på lite olika ställen:
Dagen.se - Påven ställer in besök efter protester
Catholic World News : Italian leaders dismayed by papal speech cancellation
Focus - Dettaglio articolo | Chiesa (på engelska)
Bengts Blogg : Forskare i påve-protester mer fördomsfulla än talibaner.
Catholic World News (CWN): The speech Pope Benedict did not deliver
DN - Påven inte välkommen på universitet

Dagen.se - 200 000 stod upp för påven
Catholic World News : Massive crowd shows support for Pope

Technorati Tags: Katolska kyrkan, forskning, Galileo, Benedikt, Påven

Etik och demokrati

Frågor som kloning och stamcellsforskning på ofödda barn tycker jag illustrerar behovet av absoluta värden istället för en demokratisk syn på etik. Det är mitt lekmannaintryck att det hela tiden har skett en förskjutning i etiska frågor, så att saker som för inte alltför länge sedan skulle varit helt otänkbara idag anses vara helt acceptabla av en majoritet (eller åtminstone en högljudd minoritet...).

Kloning anses fortfarande högst problematiskt av många och än så länge finns det ingen tydlig majoritet för ett accepterande. Men min farhåga är att det bara är en tidsfråga innan motstånd mot kloning i många kretsar kommer betraktas som lika bakåtsträvande som man idag uppfattas om man uttrycker motstånd mot abort, preventivmedel eller stamcellsforskning på embryonala stamceller.

En illustration av mina farhågor ges i en undersökning i USA, där en majoritet, 51 procent, av allmänheten anser att vetenskapen primärt ska basera sina beslut om forskning genom att väga risker mot eventuell nytta snarare än på etik och moral (32 procent), enligt Dagen.

Om det finns en absolut sanning , vilket jag tror, så går det också att få reda på den. En majoritet kan duperas och följaktligen handla/besluta i strid med denna absoluta sanning. Jag vill minnas att Thomas av Aquino skrivit om detta, men hittar inte det nu. Frågan är bara hur man skall kunna enas om något, om man utgår från den demokratiska principen? Ett dilemma, onekligen...

I ett sekulärt (demokratiskt) samhälle blir den självklara frågan (som det kan bli svårt att enas om...): På vilka absoluta värden skall etiken grundas? Som kristen och katolik är mitt svar att det måste vara en kristen och katolsk värdegrund som definierar vad som kan accepteras och vad som inte kan accepteras. Men inte ens bland kristna kommer vi kunna enas om detta, utan det skulle bara bli (ytterligare) en stridsfråga... Många protestanter kommer inte acceptera det katolska i värdegrunden, och det kommer nog vara det enda de för övrigt kommer kunna enas om...

Suck... ett dilemma, som sagt...

Technorati Tags: Ekumenik, Forskning, Katolska kyrkan, Abort

Ny metod för att extrahera stamceller väcker hopp

Forskargrupper har upptäckt en ny metod att omvandla "vanliga" celler till stamceller. Detta väcker enormt hopp att vi skall kunna få fram stamceller och dra nytta av den enorma potential som kunnat identifieras i dem UTAN att samtidigt begå monstruösa brott mot ofödda människor.

Äntligen finns det alltså möjlighet att säga ja till stamceller och stamcellsforskning och samtidigt säga nej till omänsklighet!

Allt gott!

SvD, Dagen, Catholic World News

PS. Jag hade tänkt bloggfasta idag, men detta kunde man ju inte undgå att skriva om!