måndag 7 december 2009

Sjukdom, last eller vad man vill, men det går att bota

Nu skriver man i Dagen att pedofili är en sjukdom som kan botas genom sträng behandling, enligt psykolog Olof Risberg. Det är ju glädjande att det går att bota, även om det inte förvånar mig.

Jag skulle kanske inte kalla pedofili en sjukdom, utan en allvarlig last som gått långt överstyr. Jag tror nämligen att det är något som man gradvis tillåter sig att ledas in till. Jag tror att det börjar med småsaker, en förstulen tanke, en blick osv, där unga människor ingår i någon form av njutningsstimulans. Om inte dessa impulser slås tillbaka, utan kanske rentav bejakas, så trubbas samvetet av och man kan då stegvis höja ribban, lite i taget. Ingen blir pedofil över en natt, även om man kan börja att trubbas av redan i relativt tidig ålder. Det är naturligtvis därför som det också går att "bota" genom behandling, eftersom det som krävs är att man vänjer sig av med att betrakta barn som en legitim källa till njutning, inte genom förträngning utan genom övning, dvs dygd.

Jag tror för övrigt inte att pedofili skiljer sig på ett substantiellt sätt från hur andra njutningslaster uppstår, mer än möjligen att pedofili är så mycket mer stigmatiserande. Jag tror att vägen till otrohet är likadan, om än kortare och i vårt samhälle mer accepterad. "Det är ju bara en liten flört"...

En psykiater jag känner hävdar att alla människor är potentiellt bisexuella. Det är, skulle jag säga, ett annat sätt att säga att ingen föds homosexuell eller heterosexuell, utan man får sin läggning enligt samma mönster som jag beskrev ovan, genom att med små steg vänja sig vid det ena eller det andra. Det ligger ingen värdering i det, ifall nu någon skulle uppfatta det så... Man skulle lika gärna kunnat säga att alla människor är potentiella pedofiler, äktenskapsbrytare eller, för den delen, helgon... Det handlar om vanor, bättre eller sämre...

Vad tror ni?

Allt gott!

9 kommentarer:

Anonym sa...

Helt enig med dig.
/per

Anonym sa...

Det finns ett allvarligt problem när man börjar hävda att pedofili är en sjukdom, nämligen att det upphör att bli "stimatiserande", ansett som något fult: Det blir synd om de sjuka och helt hjälplösa pedofilerna. Man tar parti för de skuldlösa och sjuka personerna.

Det fanns/finns? ett parti i ett annat europeiskt land (Holland?) som var ett uttalat pedofilparti. Vad jag förstår var deras agenda inte att uppmuntra pedofili utan att försöka få bort den stigmatisering som dagens pedofiler uppfattar sig vara utsatta för.

Denna psykolog vill göra precis samma sak.

Den Förlorade Sonen sa...

Summa summarum homosexualitet kan "botas" men den sanningen är väl för svårsmält för dagens Sverige.

Den Förlorade Sonen sa...

Att kalla pedofili för en sjukdom är väl inte riktigt rättvisande. En störning kanske vore riktigare.

Last låter ungefär som om det vore att jämföra med att äta för mycket godis.

Dödssynd och brott ligger närmare tillhands.

Helt plötsligt tycker jag att kyrkans lära om helvetet inte längre är svårsmält.

Tuve sa...

Välkommen per och anonym
Jag håller med dig, anonym, om att det riskerar att leda helt fel om man börjar tala om pedofili som en sjukdom. Då kan det ju plötsligt bli legitimt att vara pedofil, rentav ömkansvärt... "Stackars sjuklingar, de behöver nog lite vård så blir allt bra..." Det var lite det jag ville belysa med mitt inlägg, att det inte är en sjukdom utan en ryslig självförvållad ovana.

Det får mig osökt att tänka på min framtidsprognos. Bigami och pedofili står och bankar på dörren och vill komma in i värmen, kanske sjukdom är vägen in för pedofili, det fungerade ju för homosexualitet en gång i tiden (som först betraktades som en fruktansvärd synd och sedan som en sjukdom osv).

Jag menar nog att det inte heller är en störning, om man inte med det menar att det är stört att vara en syndare... För även om dragningen till barn är oerhört repellerande och övergrepp på barn något fasansfullt, så är det samma mekanismer bakom pedofili som bakom all annan synd också... Det är en gradvis tillvänjning eller avtrubbning av samvetet som är vägen dit, det är bara att synden, då den drabbar andra, drabbar dem som är så uppenbart oskyldiga som gör att vi avskyr denna synd så mycket mer, än så länge...

Allt gott!

Kraxpelax sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Monica O Kolkman sa...

Jag vet inte om jag helt håller med de som kommenterat.
Det finns ju exempel på andra psykiska störningar och sjukdomar vars konsekvenser vi inte alls accepterar.

Bara för att pedofili betecknas som sjukdom betyder det ju inte att man accepterar när det levs ut.

Tuve sa...

Monika
Kul att få så celebert besök ;) Det var inte igår (men så skriver jag ju inte så ofta heller)

"Bara för att pedofili betecknas som sjukdom betyder det ju inte att man accepterar när det levs ut."

Nej, det så klart, men det är likväl en ingång till acceptans. Är det en sjukdom så är dragning till barn inget som man kan ta avstånd från, för hur kan de "stackarna" hjälpa sin sjukdom? Att de sedan inte får ta konsekvensen av vart deras "sjukdom" gör med dem torde i vårt hedonistiska samhälle snarare uppfattas som det värsta tänkbara straff, för ett sjukdomstillstånd...

Jag tror säkert att det finns sjuka pedofiler, men min poäng är att pedofili i sig inte är orsakat av en sjukdom eller ett säkert tecken på ett sjukt tillstånd. Lika gärna kunde man säga att hetero- eller homosexualitet är en sjukdom...

Ta t ex den aktuelle Jönköpingspedofilen. Han har ingen enkelt identifierbar störning som kan förklara att han är pedofil och att han lever ut den dragning han känner till barn.

Allt gott!

Convenor sa...

We hope that you will enjoy the series that we have been running on our blog on Swedish customs.

www.catholicheritage.blogspot.com

Please feel free to link/follow/blogroll to our blog.

Happy Christmas!

St. Conleth's Catholic Heritage Association - Ireland