Vem är denne Anders Gunnarsson

Anders är väl bevandrad inom både svenskkyrkliga och frikyrkliga samfund och har insikter i tyvärr alltför många OLIKA sammanhang.1 Men detta är också till hjälp, därför att också mindre bra erfarenhet ska integreras i ett fullödigt liv. Det ska dock starkt betonas att de positiva erfarenheterna av min uppväxt överväger. Uppväxten gav mig en centrering kring Kristus och Bibeln, vilket jag är oerhört tacksam över.

Splittring är smärtsamt för alla, men just därför är Kyrkan livsnödvändig för att kunna leva som kristen. Jag vill i denna blogg först ta upp några av de svåraste delarna av tron och livet, vilket åtskiljer de kristna (auktoritet, sakramentslära, helgon, rättfärdiggörelse). Men mitt syfte är först och främst att ge bibliska, historiska samt sakliga skäl till att vara och förbli kyrkligt grundad. Sanningen – framför allt förankrat i ett sant liv – gör oss fria. Jag anstränger mig, men misslyckas, att skriva i ödmjukhet och med respekt utifrån 1 Petr 3:15;
”Herren Kristus, skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara [gr. ”apologeia”] var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak…”.

Jag har mött många ärliga människor i olika sammanhang och de har haft bra och ärliga invändningar mot Kyrkans tro. Alla frågor är alltid bra frågor! Dessutom måste det betonas att gräset inte bara är grönare på andra sidan2, men det finns gröna och bruna nyansskillnader i kyrksverige. De kyrkliga skäl, vilka jag ger, kommer från en ung man som vandrat en lång väg. Jag har vandrat från ett ”Torp”3 på Närkeslätten mot Uppsala och vidare tagit kyrkoskeppet till det majestätiska Rom. Och vandrat från ett kalt skånskt missionshus stilla lilla ”treackordsnynnande” skara och stapplat fram till kyrklighetens lovsjungande oräkneliga kör, och från Hammars pittoreska församlingskyrkas dop4 uppdragen till fullheten och fullbordandet hos universums största kraft. Under de närmaste veckorna kommer jag publicera utdrag ur en skrift som jag jobbar med. Den berör de svåraste delarna (ca 1/3) för icke-katoliker i katekeserna.

Min väg har varit krokig. Kanske kan detta - i all sin ofullkomlighet - bidra till att någon mer börjar vandra på en säkrare och mindre ojämn väg. Vägen är ju en (Kristus), men vägarna till eller från Kyrkan är lika många som det finns människor. Och i slutändan är det Kyrkans tro att varje persons liv har av Kristus en egen kallelse; en egen väg. Förhoppningsvis känner någon igen sig någonstans i den beskrivna svenska teologiska djungeln, som vi lever mitt i… Om någon skulle uppleva det nerskrivna som betydelsefullt kan jag med stor frimodighet kontaktas. Både positiv och negativ kritik är varmt välkommen. Det måste dock sägas att vare sig kyrkohistoria eller dogmatik är mina områden och därmed finns det säkert felaktigheter. Teologi är, ”till syvende och sist”, ande och liv som i sin begynnelse gömdes i en ung judinnas sköte. Teologi är sökandet efter det sanna och min fasta övertygelse är att Han - Sanningen - kommer alla sökare till mötes, om vi bara vågar be och arbeta med frågorna.


1 Vi har alltför många olika sorters kristna sammanhang i Sverige. Inte nog med att de tre stora kyrkofamiljerna finns representerade; ortodox, katolsk och protestantisk, utan den protestantiska familjen är uppsplittrad i alltför många grupperingar; luthersk, reformert och baptistisk. Lutherska samfund är vidare ”uppsplittrade” i olika fromhetriktningar som EFS, SAM och SMF osv.
2 Gräset är oftast bara grönare på andra sidan, tills någon klippt det…
3 Torp är Evangeliska FriKyrkans:s konferansgård, som befolkas av uppemot 10 000 baptister under en sommarvecka varje år. Här tillbringade jag många sommrar under senare barndom och tonårstid...
4 Döptes av H B Hammar (K G:s far) påsken 73 i Örkelljungas kyrka. Den kyrka som kommunicerar med den förmodligen äldsta nordiska kalken, från tidig dansk medeltid. Här växte jag sakta upp bland den skånsk-svenska gränstraktens djupa majestätiska skogar och tjärnar. Den trakt som har skarpa gränser mellan kyrkor och barer. Här är kyrkor/samfund flest per invånare och utskänkningsställena är också flest per invånare i landet. Skånes Jerusalem har ofta haft ett skånskt helvete rasande i byarna; under krig, samfundsstrider och drogmisär. Men här glittrar dock sjöarna under reflexerna av; höga bokbeklädda kullar och anrika dansk-svenska kyrkspiror. Jag har lyckats ”fuskat till mig” några teologipoäng, men har varken läst grekiska, hebreiska eller latin (=alla mycket krävande och grundläggande för teologin). I östliga Kyrkan räknas bara tre personer som teologer; St Johannes evangelisten; St Gregorios av Nazianzos och St Symeon den nye Teologen. Jag kan därmed omöjligt räknas som teolog, varken i östligt eller västligt avseende.