Är det verkligen så fel att använda preventivmedel?

En av de saker som många av oss troende måste förhålla oss till men som ytterst sällan diskuteras gäller attityden till att ta emot barn. De flesta känner till vad som är den officiella katolska läran även om jag ibland undrar hur många som egentligen förstår varför den är som den är. Självklart går det heller inte att uttala sig om i vilken utsträckning som katoliker bryr sig om att efterleva den, även om antalet barn i katolska familjer antyder att det kanske är lite si och så med att bry sig om att efterfölja Kyrkans lära på just denna punkt.

En okänd frikyrklig person ringde oss häromdagen och i det samtal som följde gjorde denne mig uppmärksam på att attityden till sex utanför äktenskapet och till preventivmedel verkar vara ordentligt uppluckrad inom frikytkligheten. För att få en känsla för hur det egentligen ser ut inom frikyrkligheten ställde jag en fråga om detta på Aletheia (jag vet att detta forum är allt annat än representativt för frikyrkligheten i stort). Den respons jag fick kom från två personer som både menade att sex hörde hemma innanför äktenskapet och att aborterande preventivmedel var absolut otänkbart. Däremot menade den ene att alla andra preventiva hjälpmedel, inklusive sterilisering, var helt acceptabelt och i linje med Skaparens intentioner. Så här skrev personen:

Din utmaning är ofarlig för vi båda vet att det inte finns någon bok-kapitel-vers angivelse där det står något om preventivmedel. Det är knappast heller att förvänta sig eftersom den traditionella uppfattningen var att man ville (skulle?) ha så många barn som möjligt.

Detta fick mig att fundera på om detta är den allmänna uppfattningen, inte bara bland protestanter.

Jag skall nu försöka redogöra för min egen syn och försöka relatera det i första hand till bibeln men även till Kyrkans lära på området. Den text som för oss katoliker diskuterar dessa frågor är encyklikan Humanae Vitae. Som alltid så är det intentioner som är det avgörande och det är därför intentioner som jag kommer tala om.

Vad frågan kokar ner till är om Gud överlåter åt oss att välja bort barn eller inte.

Det första som jag kan konstatera är att bibeln är oerhört tydlig med att understryka det välsignade med att ta emot barn. Redan i bibelns första kapitel ger Gud oss en fingervisning när Han befaller skapelsen, i vilken vi ingår, att vara fruktsamma. Sedan återkommer gång på gång detta tema "barn är en Herrens gåva, livsfrukt en lön"! Det går alltså inte att tvivla på det goda i att ta emot barn. Frågan är om det utesluter möjligheten att ha som intention att undvika barn? Tvärtemot vad kommentatorn på Aletheia hävdar ovan så menar jag att det finns ett mycket konkret och applicerbart bibelställe som direkt applicerar på frågan om preventivmedel och preventiva metoder. Stället återfinns i 1 Mos 38:

Men Onan visste att barnet inte skulle räknas som hans, och var gång han låg med sin brors hustru lät han sin säd spillas på marken för att slippa skaffa barn åt sin bror.
Därmed väckte han Herrens misshag

Om vi fokuserar på intentioner så handlar denna text uppenbarligen om intentionen att undvika att få barn. Sättet att undvika barn är i praktiken ointressant, eftersom det var Onans intention som orsakade Herrens misshag. På samma sätt är det ointressant vilka motiv som Onan hade för att inte vilja få barn.

Att "spilla sin säd på marken" var dåtidens preventivmetod och måste i jämförelse rimligen vara en långt lindrigare synd än att genom sterilisering för evigt omöjliggöra för Gud att skapa människor till sin avbild genom oss. Även kondomer och andra artificiella sätt att "spilla sin säd" för att slippa skaffa barn är på exakt samma sätt en lika allvarlig synd som Onans synd, eftersom intentionen är densamma! Det är bara skillnad i hur och var man "spiller sin säd"...

Vi ser alltså att bibeln visst ger oss ett entydigt svar på frågan om det är acceptabelt att undvika att få barn. Så för alla protestanter som menar att de tar bibelns ord på allvar så borde frågan vara avgjord i o m det.

För oss som katoliker borde frågan i än större grad vara avgjord efter encyklikan Humanae Vitae, som är absolut entydig i fråga om möjligheten att använda någon form av preventivmedel. I Humanae Vitae så nämns möjligheten att avstå från både varandra och barn under perioder då man bedömer att man inte kan ta emot barn. Detta är en Guds gåva till gifta par. Det gör det möjligt för gifta par att vid händelse av sjukdom eller andra svåra hinder avstå från varandra och barn, så länge som allt umgänge är oinskränkt öppet för möjligheten till liv.

Som jag redan skrivit så är det intentionerna som är avgörande och jag har märkt, när jag talat med katolska par, att det finns en tendens att betrakta naturlig familjeplanering (NFP) som en av Kyrkan godkänd preventivmetod. Personligen uppfattar jag att denna syn på NFP är i direkt konflikt med Humanae Vitaes budskap. Att konsekvent använda NFP för att slippa skaffa barn innebär egentligen att man har Onans intentioner, vilket alltså i praktiken gör det lika förkastligt som att använda kondom eller dylikt. Faktum är att jag ofta har fått höra invändningar från dessa par att de inte kan förstå varför man inte kan få använda kondom när man kan få använda NFP, vilket är en naturlig och berättigad fråga om man har den intentionen och tror att den är sanktionerad av Kyrkan...

I detta inlägg har jag tagit upp frågan om preventivmedel och utgått ifrån intentioner. Jag har tänkt följa upp detta inlägg med minst ett till, där jag planerar att ta upp olika konsekvenser av att följa Kyrkan respektive följa världen i den här frågan, och vad det får för konsekvenser för vår relation till Gud.

Barn är en gåva från Herren,
livsfrukt är en lön.

Som pilar i krigarens hand
är söner födda då man är ung.

Lycklig den vars koger
är fyllt med dem.
De kommer inte till korta
inför motparten i rätten.
(Ps 127)

Allt gott!