måndag 12 juli 2010

DIALOG del 5; RÄTTFÄRDIGGÖRELSELÄRA

BENGT: Speciell var också br Martin, vars rättfärdiggörelselära gjorde nåden klarare.
CHRISTOFFER: Rättfärdiggörelsen är Guds gåva, där Gud ger sig själv till oss och där vi blir delaktiga av Hans liv. Detta innebär samarbete med Gud. Människan har inga meriter att framhålla inför Gud, för Gud gör allt och allt är nåd. Men tron och gärningar hänger organiskt ihop och bildar bakgrund för vår kommande dom.
BENGT: Gärningar har inget med frälsning att göra för Skriften lär ”Sola Fidé” (=enbart tro).
CHRISTOFFER: ”Sola Fidé” används i Skriften endast i Jak 2:24 och då helt avvisande. Texter som används för att bevisa ”Sola Fidé” är alltid rykta ur sammanhangen.
BENGT: Idag är i och för sig de flesta kristna överens med läroämbetet och ser inte frågan som kyrkoskiljande. Därmed går det att vara protestant med kyrklig rättfärdiggörelselära. Det går säkert också att vara medlem av katolsk Kyrka med reformert rättfärdiggörelselära, rätt tolkad. Så det finns en hel del vettigt i Kyrkornas inre och det ska bli spännande att studera vidare om de mest svårsmälta delarna av dess tro; ämbete, helgonvördnad, homosexvigslar och abort intresserar mig hur ni resonerar.
CHRISTOFFER: Låt oss då se på hur vi och du resonerar om dessa. Vi börjar med ämbeten!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Angående att vi inte skulle ha några förtjänster inför Gud så stämmer ju inte det riktigt. Det är sant att rättfärdiggörelsens nåd är oförtjänt och helt oberoende av våra gärningar, men de goda gärningar vi gör i nådens tillstånd (vilka givetvis kommer av nåden) bär förtjänster med sig till himmelriket. Goda gärningar förökar och befäster nådens liv i själen, se konciliet i Trient.

Allt gott!
David

Stefan Herczfeld sa...

Jag har utgår ifrån att det är allmänt känt att den materiella bakgrunden till den protestantiska rättfärdighetslaran "sola fide" är att Luther lade till ordet "allein" ("Sola" / "Endast" / "Allena" / "only" etc. beroende av språk) till Rom 3:28. Han motiverade det med att det bättre speglar Paulus avsikt.

Jonas Åkerström sa...

Hej medvandrare!

Har ni läst Lev Sjestovs bok Sola fide? där tar han upp en intressant företeelse inom den romerska kristenheten som brukar kallas kvietism. En av dess främsta exponenter var prästen Miguel Molinos från spanien som kom i kontakt med drottning Kristina som bland annat Sven Stolpe skriver om i sin fina biografi över sveriges exildrottning på 1600-talet.
Jag blev glatt överraskad när jag kom i kontakt med denna "-ism" inom den romerska kristenheten eftersom den bevisar att skiljelinjerna mellan gnesioluthersk reformatorisk tro och genuin romersk apostolisk kristentro inte alltid är så självklar som jag har lärt mig.
Allt gott!
Jonas Åkerström

Unknown sa...

Komentar ang. "nåd".

Ribi Yehoshua - Messias - från Nasaret undervisade i enlighet med följande:

Det har alltid funnits förlåtelse tillgänglig för människorna (förutsatt att de fullfyller kraven för denna förlåtelse – se Yekhezeqeil ("Hesekiel") 18) eftersom Ribi Yehoshua ha-Mashiakh dog för omkring 2000 år sen och blev ett offer. MEN, kraven har också alltid varit desamma för att ha-Sheim i Sin Nåd ska ge Sin förlåtelse (de logiska implikationerna av det som står skrivet i Tan’’kh inklusive de logiska implikationerna av en Skapare som inte ändras).

Yekhezeqeil (Hesekiel) 18 utlovas ha-Sheims (Skaparens) förlåtelse till dem och endast dem (läs fler verser än den jag citerar nedan) som gör sitt uppriktigaste att praktisera mitzwot (buden) i Torahn:

“But if the wicked turn from all his khataim (sing. kheit; a misstep, petty offense, a transgression against Tor•âh′ ) that he have committed, and keep all khuqotai [My khuqim (definition på www.netzarim.co.il; klicka på “glossaries”], and do mishpat and tzedaqah (rättfärdighet definierad av Torahn), he shall surely live, he will not die.”

Och den som läser de kringliggande verserna ser även att den som medvetet bryter mot Torahn (t.ex. äter fläsk, äter skaldjur, eller bryter mot ett annat mitzwah (direktiv) i Torahn, inte får förlåtelse från Skaparen. Skaparen är perfekt och således ändrar Han Sig inte (se även Malakhi 3:6).

I verserna innan Yeshayahu (av-judaiserat till "Jesaja") 1:18 kräver Skaparen att man "חִדְלוּ, הָרֵעַ" -- att upphöra med det onda [såsom det är definierat i Torahn; det är definierat som att inte göra Skaparens vilja, alltså att inte göra sitt bästa att följa mitzwot i Torahn ("Moseböckerna")].
Således för att få den förlåtelse som beskrivs i Yeshayahu 1:18 måste man först upphöra att bryta mot mitzwot i Torahn, man måste upphöra att göra "avon" (som jag förklarade ovan).

Unknown sa...

Inledning av mitt föregående inlägg:

I Tehilim ("Psaltaren") 32 står det: “Happy is the person .. not will ha-Sheim (
Lycklig är personen… [som] ha-Sheim (Skaparen) inte kommer att tillräkna avon.” [Min översättning baserad på etymologi.]

Definition ”avon”: ” conscious (deliberate) transgression, a misdemeanor, against Tor•âh′”
-
Hur ska man då leva, så att ha-Sheim inte tillräknar en “avon”?