INVÄNDNING: Andra religioner leder till fördömelse. Endast kristen tro ger frälsning.
SVAR: Dennna missuppfattning av kristen tro är idag bara vanlig inom fundamentalismen. Gud står inte bakom allt som kallas kristet och är inte motståndare till allt okristet. Har inte kristendomen alltid betonat att Gud är större än Hans Kyrka, se Joh 10:16?
Judarna är våra äldre bröder och kristendomens rot och de - tillsammans med muslimerna - tillber samma Gud. Muhammeds heresi består i att de inte tar hänsyn till inkarnationen och treenigheten. I det mesta annat har muslimer annars en identisk syn på t.ex. Guds egenskaper, Mariologi och etik. Islam är en förenkling av kristen tro, men i vissa avseenden mycket intakt. Faktum är att Gud är verksam i allt verkligt kärleksfullt, sant, skönt, gott och rätt. Därför skall inget verkligt förkastas, för Gud använder all sanning för att dra oss närmare Honom som är Kärleken, Sanningen, Skönheten, Godheten och Heligheten själv. Gud vill att alla ska bli räddade och då kan inte Gud verka uteslutande genom kliniskt rena instrument (Maria) eller enbart ofelbara kanaler (Petrus). Gud ger alla, genom Hans kropp, så mycket nåd de behöver för att nå evigheten. Gud verkar i allt, i mer eller mindre utsträckning. Han drar alla till sig, ibland i ofullständiga sammanhang och starkast och säkrast i sanningens centrum. Kristendomen är sann, men sanningar finns överallt. Därför är Kyrkans tro inte reducerande och elitistiskt introvert. St Augustinus och St Thomas av Aquino m.fl. är överens om att vi aldrig skall misströsta om någons frälsning. Kyrkan eller Kyrkorna ser alltså inte ner på allt icke-kristet. Hon har alltid använt de sanningar som finns hos andra, när hon missionerar och inkulturerar kristendomen i världen. För hon gör bådadera; utbreder tron och använder allmänmänskliga sanningar. Naturligtvis har inte detta perspektiv alltid varit mest framträdande vilket bidrog till att Japan, Kina och Indien inte är speciellt kyrkligt idag. Det hade nog varit annorlunda om jesuiternas strategi för östmissionen slagit igenom med full kraft från 1500-talet. Denna kan jämföras med attityd i Apg 17:22f, St Ansgars, St Kyrillos och St Metodius. I Sverige förvandlades vikingakult till katolsk spiritualitet, midsommarstångens fallos blev kors, samt hedniska kultplatser blev Kyrkans. St Metodius använder på samma sätt slavernas kultur för att spridda kristendomen där. Idag finns mig veterligen ingen organisation, i Sverige eller i övriga världen, som bedriver mer religionsdialog eller ekumenik än Kyrkan. Hon har fullheten, men andra har reflexer och fragment av sanningen, vilket ofta kan blänka till med större ljusstyrka än det som de kyrkotrogna vågat leva ut i en specifik kultur. Kyrkan tar religionsdialog på allvar samtidigt som hon vet sig bära den fulla himmelska skattens hela färgskala, dock ibland svår att skönja hos individuella syndfulla medlemmar. Kyrkan menar - och har sen tidig tid menat - att alla människor skall vara fria att bekänna den tro de själva valt. Detta är Kyrkans grund, jämför med Matt 22:21. Som tur är rår Gud och vi behöver, tack och lov, inte spekulera i hur det går för andra, jämför Joh 21:21b-22; ”Herre, hur blir det med honom?” …”Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Du skall följa mig.”. Se också 1 Kor 5:12f, där St Paulus överlåter dömandet åt Gud. Min uppgift är att koncentrera mig på min frälsning, be att sanningens Ande ge verklig enhet samt underlätta för Kyrkan att förkunna evangeliet för alla. Ber vi och arbetar för detta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar