1600 - OM EN ISTID MED BRINNANDE HAT

Vi fick då slutligen vår förste tvättäkta lutherske konung - av Guds nåde - i Gustav den II Adolf. Från 1617 fanns därmed dödsstraff, vilket omsattes i praktiken, om någon bekände icke-luthersk tro i Svea rike. Gustavus Adolfus stora bidrag till världshistorien var annars skövlingen och söndersmulandet av norra Europa kulturskatter. T.ex. använde arméen Vadstenabibliotekets och franciskanska pergament (bl.a. Skriften) till att tända kanonerna vid slagfälten. Sveriges historia pulveriserades för att röva hem nya handskrifter, vilka ofta var identiska med de uppbrända (undantaget svenska historieböcker som för alltid pulveriserats). Detta förstods inte förrän långt senare, då bildningsnivån var katastrofal i början på 1600-talet… Fortfarande idag ber ryssar och polacker i liturgin, att Gud ska skydda dem från svenskarnas raseri. Historiens ironi är att Maria - som skyddat polackerna från svenskarna - proklamerades 1655 av Kardinal Vasa (förlorarnas historia, s99) varande Polens drottning. Svensk reformationshistoriens stora ironi (Gud har humor) är att den sista vasaättlingen i rakt nedstigande led - Johan Kasimir - blev kardinal och att den förste och ”störste lutherska konungen”:s dotter var så trött på förfallet och barbariet i sitt eget land att hon konverterade. Konverteringen skedde inte p.g.a. av att hon fullt ut trodde som Kyrkan, utan för att hon inte orkade leva i den kulturella kylan uppe i Sverige (Drottning Kristina, kap 13). 1600-talets Sverige var fruktansvärt undermåligt och måste vara ett av världshistoriens mest tråkiga och lägsta perioder. Kvar fanns uniformism, klerikalism samt intolerans, i påtvingat reducerande protestantisk klimat. Allt detta under despotkungarnas mest navelskådande och krigiska period, vilket inte minst skåningar har upplevt. En hel landsända har plundrats, bränts, våldförts och torterats. Läs själva och bäva. Gud bevare oss (skåningar och andra) för något liknande 1600-talets svenska raseri! Kyrie eleison!