St OPTATUS av Milevis
St Optatus skriver år 367 i De schismate Donatistarum, 2:2 (J1242) och 7:3;
”Du kan inte förneka att du vet att; i Roms episkopala stol, vilket gavs först till Petrus; samma stol som Petrus satt i, samme man som var huvudet...för alla apostlarna; den enda stol i vilken enheten är behållen för alla...; och den som skulle sätta upp en annan stol i opposition mot denna enda stol, skulle vara en schismatiker och en syndare.”.
St AMBROSIUS av Milano
St Ambrosius skriver år 387 i De paenintia 7:33;
”Ty novatianerna har inte Petri successionen och fasthåller inte vid Petri stol, vilken de splittrar genom en ond schism. Detta görs även genom att på ett ont sätt förneka, att synderna kan bli förlåtna även i Kyrkan, i det som sades till Petrus: …[citat Matt 16:18f].”
Matt 16:18 (2.1.2.1.) citeras också i Enarrationes in duodecim Psalmos Davidicos 40:30 (J1261) och sedan följer; ”Där Petrus är, där är Kyrkan. Och där Kyrkan är finns ingen död, utan evigt liv.”. Han skriver vidare år 389 i brev 42:1 (J1252a) som är ett Synodalbrev av Ambrosius, Sabinus, Bassian och andra till Påve Siricius;
”Vi ser i brevet från ers helighet, den gode herdens vaksamhet. Du vakar troget över den grind som tilldelats dig, och med en varm omsorg vaktar du Kristi får, du som är värdig att vår Herres får hör och följer. Eftersom du känner Kristi får kommer du lätt fånga in vargarna och konfrontera dem som en vaksam herde...”
St AUGUSTINUS av Hippo
St Augustinus var den störste västliga kyrkofadern, vilket även lutheraner sätter på en särskild hög piedestal. Han säger om Petri dignitet; ”i vilken det apostoliska primatet lyser fram, med utmärkande nåd.”.
St Augustinus säger följande år 394 i ett brev till Generosus 53:1f (J1418);
”Om den apostoliska successionen skall betraktas, med hur mycket större säkerhet och trovärdigt räknar vi inte den från Petrus själv. Till honom som representerar hela Kyrkan. Till honom sa vår Herre, på denna klippa skall jag bygga min kyrka och dödsrikets portar skall inte bli henne övermäktig. Petrus efterträddes av Linus, Clemens, Anakletus och Evaristus...”
St Augustinus tar avstånd från Pelagius läror i predikan 131:10 (J1507) genom att hänvisa till påven;
”…två brev har redan sänts till den apostoliska stolen [i Rom, min anm.]; och därifrån har två svar kommit. Fallet är avslutat [på latin ”causa finita est”]; förhoppningsvis kommer heresin också snart vara avslutad.”
St Augustinus skriver år 397 i Contra epistulam Manichaei quam vocant fundamenti (J1580);
”Den prästliga successionen från själva aposteln Petrus biskopsdöme till vilken vår Herre, efter sin uppståndelse, gav uppdraget att föda Hans får, ända tills det nuvarande biskopsdömet, håller mig kvar här [i den katolska kyrkan, min anm.]. Och till sist själva namnet Katolsk, som inte helt utan skäl hör till denna Kyrka enbart, bland så många heretiker. Detta namn katolsk är så speciellt att alla vill bli kallade katolsk. Men om en främling frågar vart den katolska Kyrkan finns, vågar ingen heretiker peka ut sin egen basilika eller kyrkobyggnad.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar