INVÄNDNING: Att tro att endast du har den enda sanningen och alla svar är fruktansvärt. Detta är en attityd som hör medeltiden till. Detta är hybris (göra sig själv till Gud).
SVAR: Att tro att det finns en sanning anses kanske vara vår tids största ”dödssynd”. Men om Kyrkan överger sanningsbegreppet överges kristendomens grunder. Sanningen är en, men uttryckssätt och inkulturnation gör att sanningen inte är oformligt konstant. Tron är en och formerna är oändligt många.
Dagens klimat tolererar all tro, bara den inte uttrycks exkluderande. Men att hävda att det finns EN sanning och att denna sanning finns hos Gud, är inte hybris. Det är enda möjligheten. Den motsatta tanken - relativismen - är att det inte finns någon sanning. Detta är fullständigt självmotsägande. För om antagandet är att det enda du kan veta, är att du inte kan veta någonting! Då blir detta antagande självmotsägande! Är det enda du vet, att du inte vet någonting? Om du skriver en stor neonskylt över hela universum, där det står: DET FINNS INGEN SANNING! Då måste påståendet gälla i alla situationer, utom i just denna enda situation. Här hävdas alltså att det finns en absolut sanning och att denna absoluta sanning är; att det inte finns någon absolut sanning! Hur kan någon så tvärsäkert veta detta? Om det nu inte finns någon absolut sanning, hävdas någonting absolut; ”att det inte finns något absolut”! Här argumenteras i cirklar genom att införa kunskap för att omöjliggöra kunskap! Att vara absolut relativist är absolut helt irrelevant… Om du inte kan veta något, hur vet du det?
Ovanstående svar är filosofiskt krångligt resonemang, men läs gärna det ovanstående flera gånger. Relativism är tyvärr krånglig och självmotsägande, precis som personen som är ursprunget till lögnen! Vi är inte dömda till ett konstant livsåskådningsmörker eller att aldrig finna tillräckliga skäl. Relativister är endast relativister tills de förlorar argumentationen, sedan brukar de vara snabba att hävda att; den enda de fördömer är att någon dömer. Eller att enda felet är att någon hävdar att det finns fel. Eller det enda rätta är att de inte finns något rätt. Eller att det enda sökandet som är meningslöst är när du finner något. Eller att den enda skulden är att någon känner skuld. När relativisten börjar klaga över din intolerans, kan du alltid använda deras eget vapen. ”Varför pressar du dina relativistiska värderingar på mig, när det är meningslöst att argumentera för meningslöshet, eller hur”?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar