PÅVEN RUNT 100-TALET

St CLEMENS av Rom
Den tydligaste texten bland de apostoliska fäderna om petrinskt ämbete är hela 1 Cl, vilket är en tydlig markör att påven redan på 80-talet har en mycket framträdande ställning. Biskopen i Rom går alltså in och talar korintier till rätta, i en tid då aposteln Johannes fortfarande lever och verkar som biskop i detta område. Det är t.o.m. så att Turkiet låg då och ligger än idag bortanför Roms patriarkat. Två av flera viktiga citat ur 1 Cl är 59:1;
”Men om några är olydiga mot det som han sagt genom oss, så skall de veta att de kommer att snärja in sig i överträdelse och stor fara.”

Och 65:1; ”Låt snart dem som sänts från oss... återvända i frid och glädje”, som inte är bara en biblisk anspelning, utan också en fras som användes av de romerska kejsarna vid bindande auktoritativa bud.

St IGNATIOS
St Ignatios brev till Romarna omkring år 100, förtydligar den urkyrkliga vördnaden för Rom. I inledningen sägs följande;
”...den kyrka som presiderar inom romarnas område. Den är värdig Gud, värdig heder, värdig att kallas salig, värdig pris, värdig framgång, värdig renhet; den kyrka som presidierar i kärleksgemenskapen [prokathemene tes agapes], som bär Kristi lag och Faderns namn...”.

Att Kyrkan presiderar inom romarnas område bör utifrån språkbruket och sammanhanget ses som att den styr över alla Kyrkor ifrån Rom. Vidare skriver St Ignatios i 3:1; ”...ni har undervisat andra. Jag för min del vill att det som ni har befallt genom er undervisning skall stå fast.” och 4:3; ”Jag befaller er inte som Petrus och Paulus [biskoparna i Rom, min anm.].” och i 9:1 ber St Ignatios att Rom skall överta omsorgen om Antiokias stift, efter hans frånfälle. Roms Kyrka var inte ens vid denna tidiga tid vilken lokalkyrka som helst...

St IRENAEUS
St Irenaeus understryker att biskoparna är arvtagare till apostlarna och speciellt att biskopen i Rom är arvtagare till St Petrus i Adversus Haereses 3:1:2 och 3:3:1 (J209). Vidare in i 3:3:3 (J211) följer en lista på de nästkommande 11 påvarna i Rom. Se även Roms status i följande citat i 3:3:2 (J210);
”Alla kyrkor - dvs alla rätttrogna i hela världen - måste vara överens med denna kyrka, p g a dess överlägsna auktoritet. Och i henne är det som de trogna överallt bevarat den apostoliska traditionen.”

EUSEBIOS OM 100-TALET
Den östlige Eusebios skriver ca 315 i sin Kyrkohistoria 4:14:1 att St Polykarpos i mitten av 100-talet var i Rom; ”Han kom till Rom för att förhandla i en tvistefråga om dagen för påskfirandet.”. I Kyrkohistoria 5:24 f - se även 5:28:3 - ger St Victor (189-199) direktiv till de östliga kyrkorna att rätta sig efter västs påsktraditioner, med avseende på datumet, för att enheten ska behållas. Detta direktiv följdes överallt. Ingen går i strid med Roms biskop och menar att påven inte har rätt i att lägga sig i denna strid, trots att han hotar med exkommunikation för de som inte rättar sig. Även om några inte gillade hans tillvägagångssätt ifrågasätter de inte auktoriteten och rättar sig efter honom till slut. Vidare finns hos Eusebios ett intressant brev från korinterna till Rom där de redan under 160-talet skulle ha betraktat påven Soter som en Fader (=papa), se i 4:23:9 (och se 5:4); ”...och med goda ord, som en kärleksfull far till sina barn...” Eusebios skriver också att korinterna läste Clemensbrevet, fortfarande 70-80 år efter att det skrevs. Påven hade uppenbarligen, mycket tidigt, ett stort inflytande ända bort i öst.