EN HELIG, KATOLSK OCH APOSTOLISK KYRKA

EN APOSTOLISK KYRKA
Guds kärlek vill förena till ett. Enhet uttrycktes bl.a. i samma lära, kult samt ledarskap. Kyrkans trogna delar samma sakrament, mässan samt ett liturgiskt fokus och det är/var inte likformighet eller en minsta gemensam nämnare som är grunden till enheten, utan en kroppslig organisk enhet.1 En kropp har fysikalitet och struktur, vilket inkluderar de urkyrkliga ämbetena. Ämbetet blir det som en enad Kyrka mycket tidigt växer fram inunder och hon växer snabbt. Redan under första århundradet sprids kristendomen åt alla håll runt Medelhavet och bortanför Indien. Runt 200 var hon utbredd; från Köln till långt ner i Afrika, från Spanien till långt, långt bort i öster. Detta var en medveten strategi, för av de 12 apostlarna sändes mer än hälften till platser utanför romarriket. Kristendomen spreds med vindens fart och detta var Jesu uttryckliga vilja, se Matt 28:18f. Kristus gav apostlarna sin fullmakt att lära ut den kristna tron till hela världen. Trots att Kyrkan var spridd - och närvarande i alla kulturer - höll hon fast vid det som givits henne. Kristus lovade att vara med sin Kyrka. Vägen, sanningen och livet är en, medan avåkningarna i delsanningarnas diken blivit många. Kyrkan har alltid haft en absolut enhetlig tro, samlade runt en obruten kyrklig tradition, med samma enhetliga apostolisk succesion hos hennes ledare. Då finns gemensamt definierade läror, t.ex. samma sakrament, ett gemensamt hopp och samma kärlek. Kyrkans tro har alltid behållit enhet i tro, riter samt auktoritet, trots att många satt sig upp mot henne och bildat egna sammanslutningar. Några tidiga heresier var; gnosticism, markianism och montanism. Sekter växte sig enormt stora, men kunde inte besegra tron som övervinner världen.
Gnosticismen var en hemlig vishetslära, där denna kunskap gav frälsande kunskap. Det var en mix av grekisk, hednisk och kristen tro. Det materiella sågs som enbart ont och det andliga enbart gott, jämför 1 Kor 2:14f. St IRENAEUS går hårt åt dem i Adversus Haereses 3:12:13-15 och 4:33:1f. Märk väl att heresier ofta hade en starkt antijudisk prägel, vilket oftast ger splittring.
Markion var gnostiker och menade att GT:s Gud var ond och att inget av GT hade koppling till Kristus. I NT betonades Kristi mänsklighet och hans gode Gud. Endast Paulus hade förstått den sanna läran.
Montanus betonade särskilda uppenbarelser och karismatik. Han var den speciellt utvalde och den helige Ande uppfyllde honom helt. Han hade många visioner och uppenbarelser (t.ex. om Kristi snara tillkommelse) och sågs som alltigenom Gudsandad. Montanus menade att hela Kyrkan avfallit. Inom rörelsen fanns en övermoraliserande betoning på t.ex. fasta och giftermål. En montanist fick endast vigas i ett äktenskap, även om döden skiljde dem åt.

EN HELIG OCH APOSTOLISK KYRKA
Kyrkan har alltid behållit sin helighet, för hon hör Kristus till8. Kyrkan är inte en samling ofelbara helgon, utan hon är helig genom sin grundare. Kristus har givit Kyrkan sin gudomliga kallelse och principerna för hennes lära och liv. Kristus är också hennes mål och mässans mittpunkt, men Han har även givit en moralisk helighet till Kyrkans lemmar. Alla kyrkliga män och kvinnor är inte Guds bästa barn och inte ens påvarna har varit utan svåra synder. Även påvar biktar sig ofta! Kyrkan är inte utan syndare, men är i sitt väsen utan synd. Ingen religion har fostrat så många heliga människor, eller haft så heliga ledare som Kyrkan. Ingen religion har omvandlat så många syndare till helgon eller bestialiska samhällen till helighetstörstande kulturer. De människor som följt hennes lära har verkligen burit frukt och detta helighetsideal är högst smittsamt. Ingen religion har gett människan så mycket; material för hennes Gudslängtan, bröd för hennes hunger eller stillhet för människor som sökt. Vår eviga osläckbara Gudslängtan har sin fullkomning i världens äldsta organisations inre. Hon som grundades runt ett gäng fiskare av en snickrande, fattig och ”lösdrivande” predikant. Ingen tro har förmått så många människor att ta emot martyrskapet med sådan värdighet, eller fått människor att axla lidandet med sådant lugn. Ingen organisation har haft så många underverk eller helgon bundna till sig, ty Kyrkans helighet är källan till hennes barns helgelse. Ni som inte tror på underverk, kan ju börja undersöka de Guds verk som Kyrkan lyft fram. Och ”överkarismatiska” personer borde ta lite intryck av läroämbetets skepsis och vetenskaplighet, speciellt i dessa Benny Hinn-dagar.

EN KATOLSK OCH APOSTOLISK KYRKA
Kyrkan behöll sin katolicitet (gr.”katholikos”= universialitet, fullhet, helhet eller det hela), trots att språk, kultur, spiritualitet och seder särskiljer folkgrupper. Katoliciteten består också i att hon innehåller alla sorters människor i alla kulturer och tider. Katoliciteten finns också i hennes styrelseskick med en samlad auktoritet. Katolsk är hon till sist också för att olika lokalkyrkor underordnat sig konciliernas beslut. Märk väl att ingen i den tidiga Kyrkan hade en definierad helig Skrift att luta sig tillbaka mot, även om stora delar lästes i liturgin.

Kyrkan har behållit sin enhet och apostolicitet, vilket inkluderar apostoliska ämbete, apostoliskt liv samt apostolisk lära11. Hennes kroppslighet var utbredd i hela världen genom ämbete, liturgi, lära, sakrament och bekännelse. Hon är den som sluppit från starka bindningar till en nation eller en kultur. De flesta ”senare” kyrkor är nationellt bundna, både i öst och i väst. Exempelvis ”svenska kyrkan” är just svensk och amerikansk evangelikalism förväxlar ofta evangeliet med den amerikanska flaggan.

Hon är den enda katolska - i betydelsen universella - Kyrkan. Kyrkan är spridd i varje del av världen och ändå med samma apostoliska grundtro, dock inte likriktad eller med endast en enda fromhetstyp. Kyrkans tro är anpassningsbar eller förnyelsebar, men densamma idag, igår och i framtiden. Under den första tiden skrev många kyrkofäder ner tankar och kyrkliga traditioner i t.ex. ”den första kristna boken”; De apostoliska fäderna (här nämns också katolsk för första gången, se Brev till smyrnierna 8:2) och även i betydande skrifter av St Justinus Martyren, St Irenaeus samt St Cyprianus. Denna tidiga tro har stora likheter med dagens kristenhet.

1 Se t.ex. Joh 12:32; 17:15-23; Rom 12:4-5; 1 Kor 10:17; 12:13 och Kol 1:20. Fäderna är på samma linje; St IGNATIOS, Brev till filadelfierna 3:2; TERTULLIANUS, De virginibus velandis 2:2 (J329); St CYPRIANUS, Brev 43:5 (J573), båda från 200-talet.