OMVÄNDNING: OM ISLAMSK OCH KRISTEN GUDSBILD
Ali: Jag tycker att du Malin ska börja ditt sökande i Islam. Vi är ju trots allt störst, eller hur Christoffer?
C: Störst är inte alltid bäst även om kristendomen är den största religionen. Och ni är långt ifrån äldst!
A: Knappast ni heller, men vi har den enklaste och sundaste läran, den lära som Allah alltid har förmedlat ifrån begynnelsen, men som ni har förvrängt.
C: Ett sådant påstående kräver bevis. Kan du bevisa att Kristendomen är en förvrängning av islam och inte tvärt om.
A: Bevisa går kanske aldrig, men alla de logiska kullerbyttor som bibeln talar om kan inte ha funnits där från början. Berättelsen om skapelsen, arvsynden, jungfrufödelsen, Jesu gudomlighet, korsfästelsen, uppståndelsen och treenighetslärorna är inget annat än sagornas värld. Om man är ärlig mot sig själv kan man inte tro på detta.
C: Kristus startade ingen söndagsskola. Livet är svårt och komplicerat och Kyrkans tro kan ibland vara svårtydd.
A. Men detta går inte att leva med!
C: Jo, Kyrkas tro är en tro för hela människan.
A: Det är islam också. Och Kristendomen är alltför svårbegriplig.
C: Men Kristendomen är en sanning som inte bara är abstrakt, utan framförallt en verklig relation. Kristendomen är stor nog att ge förklaringskraft åt allt, men också liten nog för den minsta människan. Gud är en evig kärleksrelation som får sitt uttryck i den heliga historien. Kristus möter oss mitt i världen, trots att människan hela tiden försöker fly inför hans ansikte. Detta är inte dårskap.
A: Men denne Gud går faktiskt inte att begripa.
C: Ja, vem kan se Gud och leva. Vi är inte som han och kommer aldrig att förstå honom helt ut. Kristendomen är i sitt innersta väsen ett mysterium*. Ett mysterium som uppenbarar sig och som vi kan fläckvis skymta, men det är inte irrationellt eller ologiskt, snarare överlogiskt.
A: Så att Gud skulle vara tre Gudar och ändå en Gud är logiskt?
C: Nej, Gud är ett till sitt väsen och tre till sin person. En mycket dum och reducerad jämförelse är en familj som delar samma efternamn, lägenhet (och viss karaktär) men är skilda åt som personer eller som en apelsin som har tre klyftor men är en apelsin.
A: Så Gud är inte tre och en samtidigt.
C: Nej, han är tre personer (eller snarare tre hypostaser*), som älskar varandra, kommunicerar med varandra, kan relatera och tjäna varandra. Gud är EN evig gemenskap, och gemenskapen är hans viktigaste karaktärsdrag. Han är mångfald i enheten och enhet i mångfalden.
A: Oj, det där lät filosofiskt.
C: Det var det också. Hela filosofihistorien är ett sökande efter dessa kategorier.
A: Jo, att finna grunden för mångfalden och enheten mellan tingen/personer präglar ju faktiskt hela filosofihistoria.
C: Så om vi 1) plockar bort mångfalden, så finns det två möjliga vägar historiskt sett. Antingen kommer a) det mänskliga att uppgå i det oändliga, som i t ex hinduism eller buddism. Här är allt enhet, i så stor grad att mångfalden försvinner. En grå betongvägg och en människa har båda lika del av den gudomliga världen. Eller så går b) det gudomliga in under det mänskliga, som i ateismen, med samma resultat. Det religiösa blir något, som människan hittat på. Och därmed får allt; samma låga värde. Om vi däremot 2) plockar bort enheten så hittar vi oändlig mångfald som nästan är mänskligt, t ex gudavärlden i antiken. Här finns en enorm mångfald och nästan ingen enhet.
A: Var hamnar då islam i ditt schema?
C: Vår värld har en enorm mångfald, men islam har en extrem enhet hos Gud! Det blir en enorm klyfta mellan mångfald och enhet. En klyfta som inte går att överbrygga annat med en kristen Gudsbild.
A: Så i Kristen tro finns det en gemenskap inom den ENDA Gudomen, som har sin motsvarighet i att människan är en gemenskapsvarelse. Det finns då alltså en enhet och mångfald hos Gud och därmed en enhet och mångfald i skapelsen. Och det finns personer som visar kärlek, pratar och skapar i Gudomen och därför kan människan älska, tala och skapa?
C: Ja tror du har förstått det hela fullständigt rätt.
A: Detta låter likt, vad jag har hört från några Syrianska vänner. De menade att människan är ett mikrokosmos, en avbild av den högste som är kallad att bli som sin Herre?
C: Ja, precis så! Hon är skapt unik, men är nu också mycket skadad. Hon är lik Gud och olik. Människan söker desperat efter den varelse, som älskar henne djupare än hon själv kan ana. Och ibland söker hon i skum belysning.
A: Så du menar att människan har gjort uppror mot sitt ursprung och söker vid fel källa och väljer fel? Och i och med detta, så är världen inte bara vacker längre?
C: Ja, ondskan finns och slår sina klor i människan, varje dag. Men Gud som är involverad i vår historia försöker upprätthålla en ömsesidig kärlek, även om det smärtar. Och talar till oss i sin Kyrka, som är hans mystiska kropp, för att gemenskap ska vara möjlig mellan oss.
A: Det var en stor och annorlunda tanke. Det var annat än filosofernas Gud. Men kan Gud verkligen bli människa?
C: Den korsfäste är det yttersta beviset på Guds solidaritet med den lidande människan. Han har varit där. I det värsta maktmissbruket, i den djupaste förnedringen, i den avskyvärdaste döden; i allt har Gud varit före oss och frivilligt accepterat detta lidande och fått märke. Den kristne guden är sårmärkt!
A: Detta har jag också hört sen innan. Religionshistorien är full av myter om den mänsklige guden. Detta är och förblir ”en saga, för god för att vara sann”!
C: Ja detta är en myt. En myt som råkar ha den egenskapen att den blev sann. Överallt i världen finns frön till denna historia, tydligast i judendomen.
A: Så du menar att eftersom så många frön finns, är det troligt att det också skedde.
C: Ja på en speciell plats, i en specifik kultur; blev myten verklig historia. Den som skapat universum blev född av en skapad varelse, vandrade här på jorden, led dog och uppstod. Detta går att få bekräftat! Så antingen är det sant eller världshistoriens snyggaste lögn.
A: Men ändå går det emot allt förnuft.
C: Nja, snarare pekar allt förnuft mot denna punkt, att himmel och jord möts.
A: Men er kristologi har samma problem som med treenigheten. Två personer i en person!
C: Ja, när vi funderar över Jesu natur har vi återigen en mångfald i enhet. Och här är det två naturer i en person. Här blir det precis som i alla andra kristna dogmer, relationer som ger en möjlig lösning. Om Gud och människan kan relatera, så kan vi föreställa oss att båda naturerna kan vara helt och fullt närvarande i en person; Kristus.
A: Men om så inte är fallet, om deras grundläggande olikheter dominerar, då är inkarnationen nonsens och förslaget att en människa skulle kunna vara Gud blir en otänkbar hädelse! Allah är helt skild från världen. Det hjälper inte ens om du väljer att kalla Jesus för Guds Son.
C: Ja, för er som inte är vana vid att ta sin utgångspunkt i gemenskapen, skulle detta antyda ett fysiskt sonskap. Denna föreställning är fullständigt motbjudande, både för en kristen och för en muslim. Men nu är Kristus både man och Gud och har återställt en verklig kommunikation mellan Gud och människan.
A: Så genom att relatera till sin skapelse, i det att skaparen blir en skapad, får Gud kontakt med människan? Men kan man verkligen få detta bekräftat? Är t.ex. inte uppståndelsen en lögn hopdiktad av skickliga bedragare som inte visste bättre? Döda förblir döda!
C: Ja, läs ”storyn” och tänk själv! Finns det trovärdiga vittnen som under längre tid sett den uppståndne? Var graven tom och vad fick denna upptäckt för konsekvent? Om det var en lögn av folk som inte visste bättre, vad vann då uppdiktarna på denna lögn? Och var folk så dumma på den tiden, så att de hallucinerade under 40 dagar om något som ingen vann på (alla avrättades pga detta). Alla människor, överallt och under alla tider vet att döda förblir döda!
A: Men kan vi verkligen tro på detta? Vad finns det för fakta?
C: Jag tror det finns fyra fakta som alla ärliga människor faktiskt måste ta till sig. Alla på den tiden och alla ärliga forskare idag hävdade/hävdar; Jesus dog, Jesus begravdes under bevakning, graven var tom och lärjungarna trodde på uppståndelsen.
A: Så långt kan nog t.o.m. jag sträcka mig.
C: Då var antingen lärjungarna; 1) lurade, 2) lögnare eller 3) var de ärliga jordnära fiskare som fick uppleva just det de sa. Några andra seriösa perspektiv finns inte!
A: Men de blev kanske lurade?
C: Av vem?
A: Av de judiska ledarna!
C: Just de hade allt att vinna på att få bort dessa besvärliga lärjungar, genom att visa kroppen!
A: Men då ljög de då!
C: Men det finns inga motiv! De tjänade just ingenting på denna lögn, eftersom de bara blev motarbetade och dödade för sitt budskap. Man ljuger inte sig in i döden. Inte så oerhört många i alla fall. Av de tidigast 10000-tals martyrerna*, var det inte en enda som svek, inte ens lärjungarna eller de första biskoparna eller påvarna!
A: Hmmm! Du oroar mig. Du rubbar mina cirklar, som Arkimedes sa! Jag måsta säga att du rört om för mycket i mitt tänkande, för att jag ska känna mig trygg!
C: Jag hoppas att du aldrig kommer att köpa allt jag sagt! Men bli inte stillasittande, utan sök och kämpa. Ni muslimer har ju varit bra på just detta (Nej jag menade inget illa, utan positivt)! Ni kämpar och arbetar ofta hårdare på er frälsning, än vad vi kristna gör.
A: Jag måste nog hålla med dig om detta. Islam är en riktig religion.
C: Och jag är djupt imponerar av er hängivenhet, ert sätt att tillbe och resonera om Gud. Ni har många likheter med kristen tro, men jag hoppas du kan grubbla vidare på skillnaderna mellan den upphöjde Allah och den lidande korsfästa Kristus.
A: Ja, skillnaden mellan din och min tro är att Islam saknar inkarnation och treenighet, men håller det verkligen att tro på detta?
C: Ifrågasätt och testa. Jag är övertygad, vilket jag faktiskt inte alltid varit, att Kristen tro håller även intellektuellt. Den stämmer mot den verklighet vi lever i, och den håller att leva med och dö med. Kristus är en person som förändrar vår värld. Igår, idag och intill dess att den fullkomliga glädjen träder in och blir allt i alla.
A: Ja jag börjar faktiskt tvivla på mitt eget tvivel. Det skulle ju just vara snyggt om en 2000 år gammal, skäggig och långhårig jude skulle vända upp och ner på min tillvaro. Men i sådana här diskussioner får man väl vara beredd på allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar