lk 347, 349, 502; KKK 1650-1651, 1665 och 2382-2387 sammanfattade; polygami och omgifte strider mot Guds plan och bud.
Var uppstod polygamin och omgiftet? Polygamisten föddes på ett sätt i fallet. Människan föll och hennes sinnen fördunklades. Ganska snart förföll människor till oskicket att en man kunde ha flera fruar. Se 1 Mos 4:19, men också kända exempel som Abraham, David och Salomo. Detta var aldrig Guds vilja och kristendomen bröt skarpt med sin omgivning, för polygamin har levt kvar inom hedendom, judendom, islam samt nya religioner som mormonism. Angående omgifte har östkyrkan på senare tid tagit starkt intryck av sin omgivning och tillåter tre omgiften. Första gången ett omgifte godkändes i den kristna världen var av Martin Luther själv.1 Han gick t.o.m. så långt att han godkände att hans kurfurste - i hemlighet - fick gifta sig med ytterligare en ny fru. Alltså återinfördes polygamin. Allt med hänvisning till att Skriften inte skulle motsätta sig att en man får ta två hustrur - men däremot fördömer att en hustru får ta två män - utifrån 1 Kor 7:39.
Kontrasterna till Kyrkan kan inte bli större. Kyrkan hävdar att skilsmässa aldrig är giltigt, se Matt 19:6. Skillnaden är så stor att Luthers samtida påve, exkommunicerade Henrik VIII och lade anglikansk kyrklighet i interdikt - och därmed förlorade en av de 4 stora kyrkodelarna - på just denna punkt. Inte ens dåtidens mäktigaste kung kunde rubba Kyrkans gamla lära, som är omvittnad genom hela Kyrkans historia. Omgifte är inte tillåtet för de kristustroende. En del menar att i Matt 5:32 finns en öppning för omgifte2;
”…den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapet kan brytas genom henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna bryter hennes äktenskap,”
Jämför med vad Paulus säger och vad alla andra evangelierlär, t.ex.3 Mark 10:10-12; ”Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig är en äktenskapsbrytare.”. Se också vad de första kristna skrifterna lär.4 Omgifte mellan kristna har aldrig varit möjlig, utan att äktenskapet först har ogiltigförklarats. Matt 5:32 kan inte läsas på ett sätt som motsäger alla andra Skriftställe, eller hela urkyrkans lära. Den otukt Matt 5 tar upp är - på exegetiska och kyrkliga grunder - den incestiösa, se 3 Mos 18:6ff. Människors värdighet kräver att vi inte exprimenterar med familjelivet.
HELIGHET OCH BARMHÄRTIGHET
När allt det ovanstående är sagt om äktenskap så bör det betonas att Kyrkan ser med Kristi barmhärtighet på dem som fallit och vill resa sig igen, även på samlivets plan. Guds kärlek sätter gränser, men skapar även vägar till försoning. Sexuella synder är naturligtvis inte ovanliga, inte ens i kyrkliga sammanhang. Men bara för att människor faller, måste Kyrkan inte hela tiden sänka ribban till en lägre nivå.5 Kristus har givit Kyrkan Guds egen moraliska vilja, men också makt att binda och lösa alla brott och felsteg. Dock kan naturligtvis inte personer lösas från synder som utförs i ett kontinuerligt tillstånd. Alltså om någon katolik är ogiltigt omgift, kan denne inte delta i det sakramentala livet så länge den andre är i livet eller att äktenskapet inte är nullifierat. Gud är helig, men glöm aldrig att helighet och barmhärtighet är Guds båda viktigaste egenskaper och i allt detta finns Guds väsen; kärleken. Kärlek måste ha ramar. Fri mänsklig jordisk kärlek är till sitt väsen inget annat än egenkärlek. Kärlek i Kyrkan har antingen en sakramental ram i äktenskapet – där heliggörande nåd ges – eller en ram i celibatets uppoffrande kärlek. Båda behövs för Gud är äktenskapets och celibatets upphov.
1 Luthers 4 skäl för skilsmässa; otrohet, impotens, sjukdom samt kyskhet, se GRISAR, Martin Luther, s511f. Men i ”Stora katekesen”, SKB s436 har Luther dock kvar den traditionella kyrkliga hållningen. Idag tillåter lutherdomen oändligt antal omgifte.
2 Alltså om det fanns otukt (=”porneia”!!!!).
3 Se även Matt 19:4-9; Luk 16:18. Se också 1 Mos 2:24; Mal 2:14-16; Rom 7:2-3 och 3.3.3..
4 Se t.ex. apostoliska fäderna:s HERMAS HERDEN, (förmodligen bror till påven St Pius I 140-55) 29:6 (J86); ”...om han efter skilsmässan gifter om sig begår han äktenskapsbrott.”. fjärde budet 6:3 eller se St JUSTINUS Martyren, Apologia Prima 15:7, (J119). Se även Elvirakonciliet, kanones 8f (SPB I)...
5 För att fritt citera Fader Bo Brander; ”Svenska kyrkan har hela tiden sökt att sänka tröskeln till kyrkan. Nu har hon tagit bort alla trösklar och ändå snubblar folk och kommer inte in.”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar