E: Jag känner faktiskt till en hel del om bibelns budskap. I min ungdom var jag ett Jehovas vittne, men träffade sedan Ali.
C: Så då känner du till en hel del av det bibliska innehållet?
E: Ja, tyvärr!
C: Vad menar du, med tyvärr?
E: Jag har fått mer än nog av Jesusar och Paulusar och annat torrt, livsfrånvänd domedagskristendom.
C: Ja, jag är uppriktig bedrövad, för att du känner så, men jag tror att det du upplevt är en avart. Kristna brukar de kallas som följer Kristus och Jehovas vittne, i all sin uppriktighet och ärlighet, är inte efterföljare till den gudomlige juden, som de kristna följer.
E: Men Jehovas vittne är ju de som insett bibelns eget budskap bäst. De har inte lagt till något ”hokuspokus*” eller kompromissat med Jesu enkla lära. De har följt Jesu eget exempel och gått ut och vittnat som han sa.
C: Visst finns det många ärliga vittnen. Deras mod och idoghet är beundransvärd, men teologin har de fått om bakfoten. Tror du att någon 2000 år efter att bibeln skrevs, plötsligt uppfattar en rätt tolkning av densamma, långt borta i ingenstans och att alla andra har haft och har fel?
E: Ja, jag har trott så, men tror naturligtvis inte så längre.
C: Så vad fick dig att överge detta?
E: Jag lämnade för att det var omänskligt tungt att vara vittne. Inte för att jag trodde att de hade fel. Senare har jag insett att de är mer än ”lite knäppa”.
C: Vad fann du omänskligt?
E: Alla regler, allt tvång och all exklusivism*.
C: Vad finner du som problematiskt idag i deras lära?
E: Deras fundamentalism* och bokstavstro. De ser inte människan, för alla bibelställe.
C: Jag risker nog att göra dig besviken, men jag delar till viss del deras bokstavstro. Jag tror på en Gud som uppenbarar sin vilja i skriften. Och hans ord är sanning, men ordet måste förstås utifrån Hans Kyrkas gemenskap. Ingen kan leva i ett tomrum och ingen kan vara kristen i ett vaccum.
E: Ja, du verkar verkligen vara en verklig relik från medeltiden!
C: Ja och många med mig. Det är det som skiljer oss från vittnena. Vi är ingen sekt, utan har funnits alltid och finns i hela världen.
E: Vittnena är tyvärr också många…
C: ….men har ingen kontinuitet och ingen historisk förankring. De är en rörelse grundad på förnuftet hos en man som hade många excentriska* drag. Vittnena sätter det enkla förnuftet högt, men vägrar ofta att använda det sunda förnuftet. Man blir hjärntvättad i ett destruktivt system, som står långt ifrån Kyrkans orädda sanningssökande.
E: Det var bra sagt om förnuftet. Men att man inte skulle söka sanning är fel. Det är just det som är problemet. De söker sanningen i en dum gammal skrift och i den enbart. Sanningen är större än kristendomen.
C: Jaaa, jag hoppas det! Kristus möter alla människor på deras nivå, men alla söker sanning och ingen äger sanningen, men många finner Honom. Gud är större än Kristendomen och det finns reflexer av sanning hos alla människor och livsåskådningar. Men Gud själv säger att det finns endast en väg till Gud, genom Kristus. Men det kan finnas flera vägar till Kristus.
E: Så skulle aldrig ett vittne se det, men det var klart tänkvärt perspektiv. Så du menar att Kyrkan är Guds säkra redskap, men att Han inte är begränsad till denna.
C: Ja, Kyrkan tror inte Gud är liten, dock förbunden med henne. Kristendomens största problem är de kristna och därför är det ibland svårt att se heligheten för alla ”hyperfromma kräk”. Kyrkan består av syndare och helgon och klart är att ingen religion har fostrat så många heliga helgon som kristendomen. Kyrkan är en flik av himlen på jorden och vi måste ta vårt kors och följa mästaren. Men det är en glädjefylld flik. Ja faktiskt är det roligt att vara kristen. Kristna kan älska, njuta och bruka; utan att ständigt missbruka! Men missbrukats har det även i kristna led, för kyrkan består av syndare.
E: Ja hela historien är ju fylld av syndiga, mörka korståg, inkvisitionen och häxjakter. Hela kristenhetens historia är ju ett enda långt mörkt famlande, efter något som helst ljus. Jag är glad att din Gud på något sätt står över detta.
C: Ja han står över och delar vårt lidande. Även kristna gör fel, men jag tror inte att jag behöver skämmas för vår historia. När kristendomen inte har något inflytande flyter blodet mera, lidandet tilltar och förtrycket accelererar. Där den judiskt-kristna tanken inte finns, finns ingen norm för moral.
E: Jag kan se din poäng, och antar att jag kan diskutera mer om den kristna moralen senare, men jag är nyfiken på det du sa om bibeln. Varför ska man behöva leva efter en 2000 år gammal moral?
C: Moralen är densamma. Att torka upp sin egen skit och lämna toaletten som du fann den, har inget med religion att göra.
E: Men varför alla dessa konstiga regler?
C: Kristendomen är inte konstig, vittnenas moral kanske kan vara detta ibland, men det är inte Kyrkans fel.
E: Men kristna tror ju på en massa strunt som att människan är ond, och att Gud är en sträng petig moralnisse, sittande på ett moln, dömande folk till helvete och skärseldar osv.
C: Som jag sagt innan, så är människan moralisk. Vi tänker i kategorierna ont/gott. Antingen är detta något som ploppat upp, tvärt emot naturen hos den yttersta grundvalen (ex. panteismen) eller så är detta en del av människans gudomliga prägel.
E: Att moralen måste ha en förankring, kan jag köpa. Så långt håller jag med att det behövs en Gud, men att han skulle vara så småaktig…
C: Men det är just det han inte är. Människan är fallen och småaktig. Hon kan inte greppa Guds storhet, för hon är så liten och inkrökt i sig själv.
E: Men helvetet kan du bara inte tro på. Att Gud skulle döma folk till evig pina, är barbariskt.
C: Ja, och Gud dömer inte till helvete, det väljer hon själv. Gud skapar inte helvetet, för det är bortanför tid, rum och självvalt av människan. Det Gud gör är att han respekterar våra val.
E: Men varför skulle någon välja bort Gud och det yttersta goda?
C: Det frågar jag mig också, men tydligen kan vi förblindas och välja bort vår mening, vårt ursprung och vårt mål. Människans egoism kan skymma blicken. Människan har fått den friheten, men Gud vill inget hellre, än att vi ska dela hans gemenskap.
E: Men läs gamla testamentet. Den guden skulle inte jag vilja ha någon gemenskap med. Det finns ställen som är svåra i bibeln.
C: Ja, men GT:s Gud är inte så småaktig som du försöker göra honom. Jesus var jude och sa aldrig något negativt om GT. Frågan är då: Vem är problemet? Var Jesu samvete så bedövat att han inte såg det omoraliska i Guds handlande i historien? Eller är vi så bedövade, så att vi inte ser. Ibland måste det onda som sker straffas?
E: Så du tror på GT:s gud bara för att du tror på Jesus?
C: Gud visar sig klarare i NT, än i GT. Hur skulle jag kunna hävda att jag är mer moraliskt upplyst än Jesus och därför bättre i stånd att bedöma GT än han?
E: Men Jesus själv var ju kärleken…
C: …och heligheten själv. Och Han hänvisade alltid till GT i positiva ordalag. När han tillrättavisade människor, så sa han inte så snälla saker precis! Antingen är gud moraliskt godtycklig och bryr sig inte om våra brister, eller så är Gud både barmhärtig och helig. Om han är annorlunda och också lik oss, om han älskar oss, men inte vad vi ställt till med; så kommer Gud ibland att visa sig som en vred och straffande varelse. Inte för att han är småaktig, utan för att vi inte kan sköta oss.
E: Men hela grejen med västvärldens religion är ju att skapa behov för en sak som inte existerar. Kristna liknar en flock försäljare som har en vara = syndernas förlåtelse. Om det inte finns marknad, måste ni skapa den genom att förtrycka människan med småaktiga lagar och regler!
C: Än en gång, måste jag säga att det du har upplevt är sorgligt, men inte något som kristen tro står för. Kristendom är befrielse, inte småaktighet.
E: Men kristendom skapar ju skamliga förtryckta varelser…
C: Kristendom kan missbrukas, men idag är skam, ångest och missmod väldigt vanliga känslor, kanske de vanligaste. Och detta i en land som till stor del struntar i just kristendomen.
E: Men det beror ju på att vi inte vårdar våra psykologiska inre liv.
C: Psykologi är knappast svaret. Ju mer psykoanalys; desto mer förvirrade, sårade och vilsna människor.
E: Ja psykologen kanske inte precis tar itu med människans syndfulla historia och det var väl dit du ville komma.
C: Ja, människan är inte perfekt, men skammen kan förvandlas till livsglädje; i och med ånger skuld, bekännelse och förlåtelse.
E: Men jag har då inte mött den förlåtande attityden hos vittnena.
C: Men kanske är det just det som skiljer Vittnena från de kristna. En kristen människa lever just oftast i nuet, utan skam och ångest, med förlåtelsens realitet i bikten och därmed med en enorm tillförsikt mot framtiden. Det finns hopp för jag vet vem jag är och Vem som har framtiden i sin hand och vad Han har gjort.
E: Men det där om Jesus som Gud är ju ändå något som går bortanför allt förnuft. Hur kan du fortfarande tro på något så korkat. Det är ju inte bibliskt och många, ja de flesta, har i historien förnekat denna intellektuella stötesten. Något kan ju inte vara 100% mänskligt och 100% gudomligt.
C: En person kan rent logiskt ha två naturer! Det finns inget principiellt orationellt i detta.
E: Men det är ju en saga. Sånt händer inte ens på film! Att en skapare skulle bli något skapat är absurt.
C: Tycker du Hitchcock var absurd? Han var både regissören och skådespelaren samtidigt.
E: Okej, men tolv fiskare skulle lätt kunna lura i denna storyn för den tidens
människor.
C: Så du erkänner att inkarnationen* skulle kunna ske, men lärjungarna hittade på alltihop?
E: Ja, det är enda vettiga förklaringen.
C: Att tolv fromma enkla judar skulle hävda att skaparen blir människa, korsfästs som en brottsling och hävdar detta utan egen vinning (de avrättas för denna lögn), måste vara världshistoriens största mirakel! Det finns inget vettigt i den förklaringen!!!
E: Men de var ju inte själva samstämmiga. De motsäger ju varandra i sina skrifter.
C: Jag skulle hävda precis tvärt om. De fyra ögonvittnesskildringar som vi har, visar snarare på raka motsatsen. Fyra så historiskt förankrade och trovärdiga berättelser som är så samstämmiga och konkreta, visar fyra porträtt av en människa som var fullständigt unik. Denne Jesus, måste antingen ha varit en lögnare eller en galning eller Gud.
E: Vad menar du med detta?
C: Jag skulle vilja rita en klassisk teckning som försöker förklarar saken lite bättre. Man kan dela in mänskligheten i vanliga människor som inte betraktas som speciellt visa och i människor som betraktas som exceptionellt visa och begåvade. Det skulle se ut ungefär som följande;
Buddha, Muhammed, Konfusius, Jesus
--------------------------------------------
Vi andra
Vi kan också lägga till en kategori, där folk har hävdat att de var Gud. Att de personligen är den som kommer döma människosläktet och kan förlåta synder, hela det brutna och har all makt i sin hand. Då får vi följande diagram;
|
|
Hävdar att de är GUD |
Hävdar INTE att de är GUD |
Vis | Jesus | Buddha, Konfusius, Muhammed |
Inte begåvade | Dårar
| De flesta av oss |
Det märkliga blir då att de flesta personer som hävdar att de är Gud sitter inspärrade (finns en mental sjukdom, som gör att personer tror sig vara Gud), med ett enda undantag. Men han avrättades på 30-talet, i en kultur som var hans egen, just för detta påstående. Judarnas värsta hädelse var att jämställa sig med Gud (Mark 14:62ff, Joh 5:18, 26 mfl mfl) och detta var hans enda synd.
E: Ja det var ett intressant schema, men hur hör det ihop med att han var galen eller ljög?
C: Ja, antingen var Jesus; 1. världshistoriens största lögnare, vilket han inte verkade vara i allt annat, eftersom en lugnare och mer verklig och sansad människa inte har funnits. Då får vi antingen a) godta hans påstående eller så får vi 2. b) betrakta honom som en galning, i nivå med en man som påstår att han är Napoleon.
E: Kan man inte tänka sig lite fler alternativ?
C: Nej, dessa är de enda alternativ som finns om man är ärlig mot hela historien! Galning eller Gud.
E: Men han kan ha varit en vanlig människa, som var en stor morallärare!
C: Ja, det var ju inte hans poäng att framstå som en stor morallärare, precis. För ärligt talat var han en dålig lärare om; a) hans moral inte går att leva med, vilket de tycker som säger att han var en stor morallärare. Och ännu sämre lärare var han om; b) han inte fick fram sitt viktigaste budskap; att han var GUD.
E: Detta var mycket tänkvärt, men jag kan fortfarande inte förstå det där med inkarnation och treenighet. Kan du inte försöka utveckla det vidare?
C: Jag tror att det är bättre att vi väntar lite med den diskussionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar