lk 195, 242, 429, 564; KKK 828, 955-957, 1370 och 2030 sammanfattade; ett helgon har fullt ut levt de kristna dygderna och är våra förebilder och förebedjare. Vi firar deras minne, framför allt i mässan och i firningar under helgonårets rytm.
Kyrkan tror att Gud gör skillnad i en människas liv. I vissa mycket sällsynta fall, kan hon bli övertygad om att en människa nått det fulla livet. För när Gud verkar görs synliga avtryck. Kristi reflexer blänker till i våra personliga sinnen. Tron, hoppet och kärleken blir ibland tydligt levandegjorda (inkarnerade) i en människa, när hon fullt ut säger ja till Gud. I vissa fall blir detta så klart att Kyrkan omöjligt kan vara tyst.
Vad är då ett helgon? Helgon är inga supermänniskor, vilka levt helt syndfritt (ett undantag). De är syndiga människor som levt här med kärlek, uppoffring och glädje. De som skiljer dem från oss är att de har fortsatt kämpa och besegrat syndabegäret, och därför är helgonen de mest mänskliga varelser vi känner till. De är de som mest blivit vad de är - Guds avbild - vilket vi alla är tänkta att bli. Helgonen är våra förebilder, uppenbarar helighet och fortsätter därmed frälsningsverket. Helgon är alltså människor som blivit delaktig av Guds helighet, på ett speciellt sätt. Personer som erfarit Gud, vet att det förändrar hela livet. Därför behöver vi inte vänta oss lite från Gud. Väntar vi oss lite, får vi lite... En abstrakt tro väntar inte något alls, men helgonen vet att Gud gör skillnad och handlar utifrån detta. En helgad människa får allt förändrat; känsloliv, utstrålning, kärlek, bön och bemötande av andra. Allt blir genomlyst av Gud. Men allt kanske inte syns på utsidan - helgon kan upplevas helvetiskt jobbiga - dock märks Anden åtminstone på något plan. Som Simeon den nye teologen på 1000-talet sa; ”kom inte och säg att du kan vara fylld av den helige Ande och att det inte märks.”.
Inget helgon är det andra likt. Alla avspeglar någon del av Kristus, men ingen kan helt avspegla Hans fullhet (Maria undantaget). Endast Gud är alltigenom helig och helt fullkomligt mänsklig. Men helgonen är, efter Kristi förebild, de enda helt fullgångna kristna och därmed också verkliga människor. De har vandrat hela vägen och lever hos Gud. Kyrkan menar att den i mycket specifika fall kan känna igen en helig människa som blivit genomlyst av Gud, eftersom Kyrkan har fått en fullmakt att binda och lösa både på jorden och i himlen. Naturligtvis hoppas Kyrkan att alla ska nå dit. Men i helgonförklaringen ligger endast en försäkran - bortom allt tvivel - om att denna person är hos Gud. Många helgon kommer vi inte känna till och ytterst är det bara Gud som dömer, men Kyrkan kan sätta en gräns där det är fullständigt och övertydligt att Kristus har tagit sin boning i en person; i tron, hoppet och framför allt kärleken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar