måndag 27 september 2010

MARIAS UPPTAGELSES HISTORIA

”Marias upptagelse” kommer i kyrkofädernas skrifter sist av alla (maria)dogmer. Upptagelsen är bara en konsekvens av ”syndfriheten” och är även en del av luthersk tro, se CA 3 och Apol 21, s246. Detta avsnitt är det enda i hela boken som jag citerar några lite märkliga källor, då inga kyrkofäder före 300-talet berör frågan. De nedan citerade författarna har inget större officiellt värde eller kyrklig autencitet, utan är endast ett sätt att visa att tron på upptagelsen fanns tidigt. Marias upptagelse var, trots en urkyrklig tystnad i skrift, en dogm spridd i den tidiga Kyrkan och firades liturgiskt bevisligen sedan 500-talet med universiell feststatus på 700-talet. Det kanske främsta argumentet för dogmen är kanske inte det som finns, utan det som saknas. Ingen mariansk relik finns bevarad1, vilket är mycket anmärkningsvärt i en relikstinn miljö som annars inte alltid var nogräknad. Aldrig har någon tagit fram kvarlevor från Maria, när många bibliska personer använts så. Är inte detta märkligt? Märkligt är också att endast sex av världens biskopar motsatte sig dogmatisering av Marie upptagelse. Motståndet har aldrig varit starkt varken i öst eller väst samt ej heller under eller strax efter reformationen.

St GREGORIUS av Neocesarea (205-~275) även kallad - “Thaumatourgos” – mirakelgöraren, blev kristen och biskop 240 efter Origenes påverkan. I hans 3 bebådelsepredikningar framställs Maria som fläckfri och äras mycket högt. I slutet av den andra predikan nämns Maria som varande i himlen;
Du [Maria, min anm.] skiner som det klaraste ljus vid den högsta platsen i förnuftets kungarike; där Fadern – som är utan början och vars kraft överskuggade dig – är förhärligad; och där din Son tillbedes…Tillsammans med dig, anse oss värdiga att bli delaktiga av din fullkomliga nåd genom Jesus Kristus vår Herre: som tillsammans med den helige Anden, tillhör Faderns ära, nu, alltid och i evigheters evighet. Amen!

PSEUDO-MELITO skriver omkring år 300 e.Kr., i De Transitu Virginis 16:2–17; “Därför må det genom din nåds kraft…du som har besegrat döden, och regerar i ära, du skulle uppväcka din Moders kropp och ta henne med dig jublande till himlen. Då sa frälsaren; ‘Ske din vilja’”.

St EPIFANUS av Salamis på Cypern skriver år 374 i Panacea 79:11, där han nämner himmelsfärden och kopplar Upp 12 mycket tydligt med Maria; “Antag att hon dog en naturlig död. I så fall somnade hon in i ära och gick hädan i renhet och fick sin jungfruliga krona. Och antag att hon föll för svärdet, enligt Simons profetia. Då är hennes ära med martyrerna, för genom henna lystes världen upp av det gudomliga ljuset. Då är hennes heliga kropp i den fullständiga lyckan. Och antag att hon lämnade världen, utan att dö, eftersom Gud kan göra vad Han vill. Då blev hon helt enkelt upptagen till den eviga äran.” ”

St JOHANNES Teologen” sägs stå bakom De Obitu S. Dominae från 300-talet; “Och från den tiden framåt visste alla, att den obefläckade och ädla kroppen upptogs till paradiset.”

2 kommentarer:

Daniel Gustavsson sa...

Hej! Hittade just denna intressanta sida men blir inte klok på en sak: Hur menar du att de texter som du hänvisar till i CA och apol. stödjer läran om Mariae syndfrihet?

vh
Daniel Gustavsson

Annorzzz sa...

Om hon är i himlen (men förvisso inte kan höra oss), så måste hon ha kommit dit. Hur?

Luther och de tidiga reformatorerna ifrågasatte inte mariologin, utan bejakade det mesta...