MARIE SYNDFRIHETS HISTORIA

Bland de första NT:liga författarna finns en oerhört kort tystnad om Marias syndfrihet. Dels för att Maria var en ödmjuk kvinna som inte gjorde mycket väsen av sig, dels för att kristendomen växte fram i en grekiskt färgad kultur, vilket hade flera kvinnliga gudinnor. För att undvika en felaktig syn på Maria, t.ex. att få henne att efterträda de dyrkade hellenistiska gudinnorna, undviker kanske någon att skriva om henne. Men St Lukas och St Johannes teologi belyses av St Justinus Martyren och St Irenaeus genom att redan på 100-talet formulera motsatsparet Eva-Maria, precis som motsatsparet Adam och Kristus (citat nedan). Alltså vad Eva gjorde med sin otro blev ogjort genom Marias tro. Hon kallas därmed för den nya Eva av St Justinus, St Irenaeus och lk 546. Hon betraktas uttalat varande evigt syndfri av bl.a. St Efraim av Syrien och St Augustinus. Östfäderna kallar henne för panaghia (= all-helig). Nedan redovisas några viktiga citat som stöder Marie syndfrihet.

St JUSTINUS Martyren skriver år 155 i Dialogus cum Tryphone Iudaeo 100 (J141);
”[Jesus] blev människa genom en jungfru så att kursen som valdes i begynnelsen - genom olydnad, p.g.a. ormens inverkan - också fick bli den, genom vilket olydnaden nerlades. Eva, en obefläckad jungfru, födde ormens ord och bar olydnad och död. Men jungfrun Maria fick tro och glädje, när ängeln Gabriel meddelade det glada budskapet; att Herrens Ande skulle komma över henne och den högstes kraft skulle vila över henne. Detta är orsaken till att den helige föddes av henne och att Han är Guds Son. Och hon svarade; Må det ske med mig som du har sagt.”

St IRENAEUS av Lyon skriver på 180-talet i Adversus Haereses 3:22:4 (J224);
“Följdaktligen är jungfrun Maria befunnen vara lydig och hon säger; ‘Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.’ [Luk 1:38]. Eva däremot var olydig och när hon fortfarande var jungfru, så lydde hon inte. Precis som hon, som fortfarande var jungfru – även om hon hade Adam som man, för i paradiset var de båda nakna men skämdes inte, för de var nyligen skapade och förstod inte fortplantningen och det var nödvändigt att de först blev vuxna, innan de förökades – blev olydig och blev orsaken till att döden kom till henne och hela mänskligheten. På liknande sätt var Maria, trolovad med en man, men dock fortfarande en jungfru.”. ”Genom sin lydnad blev hon för sig själv och hela människosläktet orsak till frälsningen… Den knut som orsakades av Evas olydnad, löstes upp genom Marias lydnad; vad jungfrun Eva band genom sin otro, det löste jungfrun Maria genom tron.”
Här använder St Irenaeus Marias jungfrulighet, som ett tecken på hennes syndfrihet. Alltså att Maria var syndfri, såsom Eva var syndfri före fallet. Och Marias ja, tillintetgjorde Evas nej. Eva förde in synd och död och Maria födde frälsning och liv.

Se även Adversus Haereses 5:19:1 (J256a);
”Han [Kristus, min anm.] sammanfattade den olydnad, som skedde i förbindelse med ett träd, genom den lydnad som skedde på trädet [alltså korset, min anm.]. Och den ursprungliga förledelsen kom att utplånas; den förledelsen som jungfrun Eva så olyckligt vilsefördes till. Att detta skulle bli omstörtat var glädjefullt meddelat - med sanningens hjälp - genom ängeln till jungfru Maria...Så även om Eva ej lydde Gud, kom likväl Maria att övertygas om att bli Gud lydig. På detta sätt kom jungfrun Maria att bli förespråkerska/advokata för jungfrun Eva. Och såsom mänskligheten föll i dödens bojor genom en jungfru, så räddades den också av en jungfru. Jungfrulig olydnad, har balanserats i samma mått, genom en jungfrus lydnad. Detta på samma sätt som den förste mannens synd, fick en lagändring genom den Förstföddes ändring.”

TERTULLIANUS skriver år 210 e.kr. i De Carne Christi 17:4;
“…med anledning av Adams namn: Varför kallas Kristus Adam av aposteln, om han inte var av jordiskt ursprung? Och även förnuftet stöder denna slutsats; att Gud återupprättade sin avbild och Hans likhet, på liknande sätt som han blev bestulen av detta, p.g.a. djävulen. Det var när Eva fortfarande var en jungfru, som djävulens ord kröp in och uppförde dödens palats. På samma sätt, genom en jungfru, införde Guds Ord livets uppbyggnad. Alltså det som ruinerades och lades öde genom detta kön, blev av samma kön återupprättat i frälsningshistorien. Eva trodde ormen och Maria trodde Gabriel. Det som den ene förstörde genom att tro, kom den andre att återställa, genom tro.”

St ATHANASIOS av Alexandria skriver på 318 i Oratio de incarnatione Verbi 8;
“Han [Kristus, min anm.] tog den [Hans kropp, min anm.] från en ren och fläckfri jungfru, som inte hade känt någon man.”

St EFRAIM av Syrien skriver runt år 350 e.kr. i Carmina Nisibena 27:8 (J719);
”Endast du Jesus och din Moder är skönare än allt annat. För på dig, min Herre är där inget märke och ej heller några fläckar på din Moder.”
Kyrkoläraren skriver vidare i Precationes ad Deiparam;
”Vår högst heliga fru; Guds Moder, den enda rena i kropp och själ, överträffande och fullkomnande själv all renhet...vår fru, den högst helige; helt ren, helt fläckfri, helt kysk, helt okorrumperad, helt okränkt...den fläckfria skrud till Han som klär sig i ljus...den blomma som inte vissnar, den purpurfärgade klädnad, vävd av Gud. Hon ensam är helt obefläckad.”

St AMBROSIUS av Milano skriver i Enarrationes in duodecim Psalmos Davidicos 118:22–30 i slutet av 300-talet;
”Kom och sök själv, och inte genom dina tjänare, efter dina får. Lyft upp mig kroppsligen och köttsligen, jag som fallit i Adam. Lyft upp mig inte som Sara, men som jungfru Maria. Hon som inte bara är obefläckad, utan också en jungfru som nåden gjort okränkt och fri från varje syndens fläck”

St AUGUSTINUS skriver år 396 i De agone christiano 22:24 (J1578);
“Vår Herre...var inte avogt inställd mot det manliga för Han blev man, inte heller till det kvinnliga för av Kvinna blev Han född. För övrigt, ligger det ett stort mysterium här; att liksom döden kom till oss genom en kvinna så blev livet fött till oss genom en Kvinna. Djävulen besegrades och pinades av både den kvinnliga och manliga naturen, eftersom djävulen gladde sig i bådas avfall”.

St Augustinus skriver vidare i Brev 137:8 om den obefläckade modern och år 415 e.kr. i De natura et gratia 36:42 (J1794), att alla helgon hade syndat, med ett undantag i Maria;
“Undantaget den heliga Jungfrun Maria, henne beträffande vilken - pga vår Herres ära - jag inte vill skall nämnas tillsammans med synd. För hur vet vi vilken överflöd av nåd som kom över henne, för att synden helt skulle utplånas? Hon var värdig att bli havande med och bära Honom, som inte har någon synd. Så jag säger - att med undantaget av Jungfrun - om vi kunde samla alla heliga män och kvinnor, under deras livstid och tillfrågat dem om de var utan synd vad tror ni de hade svarat?”