2A INVÄNDNINGEN MOT KRISTEN TRO; ATEISTEN

ATEISTEN (Gud finns förmodligen inte)
C: Det får gärna försöka försvara ateismen. Varför är du då ateist?
M: Därför att Gud inte finns!
C: Hur vet du det?
M: Därför att ondskan finns och för att gud inte behövs! Allt som inte behövs ska bort, enligt Ockham:s rakkniv* (hypoteser som inte behövs, ska tas bort i ett system). Världen är hemsk och närmast ett helvete! Bara en tanke på att något gudomligt skulle stå bakom en sådan tillvaro är absurd! Hur kan en god Gud kalla sig god om han tittar ner på sina varelser, som får lida så oproportionerligt mycket. Om gud finns är han en djävul, med begränsad makt. En sån gud behövs inte och ingen behöver en gud över huvud taget. Vi klarar oss gott nog ändå!
C: Men om Gud inte finns så är allt en slump! Livet har uppkommit genom att opersonlig materia slumpmässigt har uppkommit, utan plan, under lång tid.
M: Ja, om det fanns en plan bakom vore det fruktansvärt.
C: Är det inte värre om det är helt planlöst? Denna världen innehåller då ingen befrielse. Världen kan inte befria från sjukdom, ondska och död, eller hur?
M: Men vi kan kämpa mot det så länge vi lever.
C: Men vi har ingen grund till att kämpa emot det normala. Om kaos, död och tystnad är det normala, varför kämpa?
M: För att folk ska få det bättre.
C: Men det bästa, borde vara det naturliga. Om kaos och tystnad är det normala, hur kan det då komma sig att vi lever i en värld som präglas av kommunikation och viss ordning? Och hur kan ondska uppkomma ur ett likgiltigt universum? Om allt har ett opersonligt ursprung, då finns det inget ont. Om Gud inte finns är allt som finns normalt.
M: Men detta låter ju alldeles för svart. Vi måste ju bry oss om människor.
C: Inte om du är konsekvent ateist. Det onormala är onormalt, bara eftersom vi inte förstår bättre. Djurvärlden präglas t.ex. av död, alltså är dödande naturligt. Om allt bara är materia och allt som finns är, då kan vi inte kritisera det som är.
M: Så om vi inte har gud, har vi ingen norm som bestämmer vad som är rätt. Detta är ju en urgammal högst osaklig kritik av ateismen. Ateismen har visst moral och normer, vi behöver ingen gud till att sätta dem.
C: Visst är ateister moraliska, och detta eftersom de är människor. Men i deras system, finns ingen plats för moral, norm och rätt. Det finns ingen motivation, ingen grund eller någon fast punkt. Vi kan aldrig hävda att något bör vara på ett visst sätt. Allt som finns, finns och kan inte kritiseras. Allt är åsikter och ingen åsikt kan någonsin vara fel. Alla har rätt.
M: Just så är det. Alla har rätt. De tror på en sak och detta är sant för dem själva. Det finns ingen sanning utanför oss själva. Att det inte finns någon gud gör människan stor och myndig. Vi ska bestämma själva! Vi är fria att skapa vår framtid.
C: Vad finns det för framtid med en värld full av överspända egoister*? Om alla är sin egen Herre, blir även de kriminella vettiga. Är inte världens problem att det finns för många egoister? Är det inte så att när människor blir alltför inkrökta i sig själva, som Auschwitz och Gulag uppstår?
M: Det där är ju så extrema exempel!
C: Är de verkligen det? 1900-talet är det århundrade som varit det blodigaste århundradet i världshistorien! 1900-talet är också det århundrade som varit det mest a-religiösa i Europas historia. Det har lett till 100 tals miljoner européers och asiaters död i krig, tortyr och utrotning mm.
M: Dessa krig har ju sitt ursprung i att det funnits ett sådant förtryck och sådana oerhörda orättvisor!
C: Det kan ligga något i det, men 1900-talet var ännu djupare omänskligt, än tidigare århundraden, just pga ateismens härjningar. Vi måste också få upp ögonen för att människan inte är förutbestämd av sitt samhälle. Såsom en människa tänker, så handlar hon. Tror du verkligen att inget förändras av att man bankar in en arisk, ateistisk evolutionism i tyska ungdomars tinningar?
M: Vetenskap har inget med moral eller politik att göra!
C: Den borde inte ha det. Men vetenskapen är inte neutral! Det är just detta som är poängen! Moralen formas utifrån din världsbild. Om vetenskapen tjänar ateismen, vilket den gjorde i början av förra seklet i Tyskland och Sovjet, kommer ateismen att prägla moraluppfattningen.
M: Så du menar att om det är så att den starke överlever och arierna är de utvalda, är det rätt att arbeta enligt naturens egna lagar? Men så får man inte tänka!
C: Men detta är ju bara en slutsats av din utgångspunkt. Finns inte Gud, finns det ingen mening med vår existens utanför den här tillvaron. Och då är allt tillåtet! Om allt som finns är naturligt, då kan du aldrig göra en objektiv invändning. Om det inte finns någon högre norm utanför människan, då är allt tillåtet.
M: Men alla vet hur man normalt ska uppföra sig! Ingen normal människa dödar andra.
C: Precis! Vi lever hela vårt liv som om det finns regler och objektiva normer, eller i alla fall tycker vi att andra inte lever som de borde. Men varifrån får vi denna uppfattning om att det finns okränkbara regler? Knappast från ateismen!
M: Och knappast från kristendomen, för den är en bluff! Kristendom är en produkt av människans önskningar och fantasier!
C: Nu försöker du slingra dig igen. Det är ateismen vi diskuterar och som är en bluff! De önskar att Gud inte fanns, därför tror de att Gud inte finns, men de kan inte själva ge några bra svar! Om du är konsekvent ateist, blir du utan hopp, normer, argument och relationer!
M: Kommunismen ger i alla fall hopp om en bättre värld.
C: Ja det hoppet är det ju få som fått uppleva i den röda delen av vår värld! Men även om Marx hade rätt, så har han ingen glädje av det nu. Marx är död! Gud lever och människan är religiös. Materialism*, i alla tappningar, kan inte ge själen ro.
M: Men materialismen* förklarar i alla fall vårt ursprung och grunderna för vår existens.
C: Den ger inte någon förklaring till människans medvetande, rationalitet, frihet eller valfrihet. Den ger heller ingen grund för hennes språk, kärlek, ondska längtan eller något hopp för oss över huvud taget. Inget ploppar upp ur intet! Inget medvetande kan ärligt förklaras ur ett tomrum som med tiden får utsträckning. Materialismen* är en intellektuell och en ementionell återvändsgränd!
M: Hmm, det där var vasst. Du menar alltså att om gud inte finns så finns ingen grund och orsak till det som utgör människan och då ej heller för hennes längtan. Så vad ger då människan frid, enligt dig?
C: Augustinus (300-tal) sa; mitt hjärta är oroligt tills det finner vila hos dig!
M: Men människan kan finna sanning även i materialismen. Människan är en evig sökare och kommer aldrig till sanningen.
C: Gud söker oss i allt, men inte lika starkt i alla sammanhang! Om man förnekar att människan är religiös, kommer snart pendeln att slå över. En kultur utan någon att tillbe, visa tacksamhet mot eller vända sig till när det är svårt; den kulturen blir liten. Den överlever inte länge. Dess grundvalar krackelerar.
M: Menar du att du ser detta idag? Är en värld utan en Gud; döende? Är människan utan religion; vilsen? Det där tror jag inte mycket på.
C: Men om människor blir tillsagda att de är ett knippe kemiska och fysikaliska lagar, blir de snart oerhört andliga. Ateism skapar existentiella* och andliga neuroser*. Ateism är vakuum, som måste fyllas med något! ”Falu gong”, ”al kaida”, ”healing”* och ”bungy jump” är alla en reaktion mot ateismen. Så frågan är; vad fyller du tomrummet med?
M: Så har jag nog inte sett på det innan. Så du menar att vår tids sökande efter upplevelser, kickar och bekräftelse är ett tecken på en andlig fattigdom? Menar du att människor söker bekräftelse i sex, alkohol, droger, mystik, meditation, djävulsriter, äventyr, resor, spådom mm för att fylla ett tomrum och en djup längtan efter något annat?
C: Ja människan slutar inte att vara människa, bara för att kyrkan sakta dör ut i ett land! Människan är religiös och söker desperat efter något! Och Skönheten, Ordningen, Rätten och Kärleken kräver ett personligt upphov!
M: Men du har fortfarande inte svarat på hur ondska och gud kan existera samtidigt!
C: Jag tror nog att detta är den svåraste fråga som finns och jag ber dig att ställa den igen (se andra delen), men jag tror inte att vi kan få ett uttömmande svar på detta. Det är dock ateism vi diskuterar och hur kan du som ateist förklara varifrån ondskan kommer?
M: Jag tror det är något vi får leva med, tills vi utvecklats till det bättre.
C: Men om vi utvecklats under så lång tid, varför är inte världen god nu?
M: Men en droppe tar lång tid på sig att urholka ett berg.
C: Men ondska ploppar bara inte upp, precis som berg eller droppar inte uppkommer ur intet!
M: Men vi längtar ju efter en fredlig, trygg värld. En dag så måste ju människorna ta sig samman.
C: Ja detta är märkligt att vi längtar! Men vi är begränsade och därför kan vi inte klara det själva. Men just vår starka längtan efter att få slippa ondska, gör att det måste finnas ett tillstånd där ondska inte finns. Vi är skapta för en annan värld.
M: Pratar du om himlen nu? Har inte vetenskapen bevisat att inte himlen finns? Allt är oändligt och det finns ingen gubbe högt uppe på ett moln!
C: Det leder oss in på nästa område: Vetenskapen!