Anklagelsen om katolsk avgudadyrkan kommer ofta. Det bygger på några missuppfattningar. Katolsk fromhet är inte reducerande, men har alltid Gud som yttersta mål. Man skiljer mellan bön om förbön, vördnad och tillbedjan. Vördnaden [latin; ”dulia”] för helgonen har en mycket lång historia. Att däremot dyrka eller tillbe [latin; ”latria”] ett helgon har alltid förkastats av Kyrkan. Endast Gud kan dyrkas och endast Han tillbes i mässan. Tillber du ett helgon är det t.o.m. en dödssynd, enligt Kyrkans läroböcker. Vördar du någon person/idol? Saknar du någon förebild i ditt kristna liv?
Att en kyrkotrogen ber om förbön och har inget med tillbedjan att göra. Ingen kristen kan tillbe helgon. Vad som är tillåtet är att be helgon att medla för dig. Att åkalla om medling är inte förbjudet och inte påbjudet i Skriftet, bara tillåtet1. Medlingen sker mellan dig och Gud, precis som en vän kan be för dig om du ber honom att göra det. I Kristus - i Hans Kyrka - är det riktigt att bära varandras bördor och medla för andra och be för andra, se t.ex. Rom 15:30; Gal 6:2; 1 Kor 10:24 och 1 Tim 2:1-3. Redan i GT vördas de heligt avsomnade, t.o.m. i bön; se 2 Mos 32:12f; ”Glöm inte din tjänare Abraham, Isak och Israel…” eller 1 Sam 28:12, 14f. I judendomen ses i alla fall minst följande personer vara inför Guds ansikte; Abraham [1 Mos 25:8]; Ismael [1 Mos 25:17]; Isak [1 Mos 35:29]; Jakob [1 Mos 49:33]; Mose och Aron [5 Mos 32:50] och Josia [2 Kung 22:20]. Helgonkulten har alltid funnits i judendomen och i Kyrkan. I början var det mest martyrer, som sågs som helgon utifrån Joh 15:13; ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.”. I de absolut tidigaste kristna gravarna på 100-talet och 200-talet i Roms katakomber finns massor av inskriptioner till de heliga, t.ex.; ”Tänk på oss i dina böner, för vi vet att du är med Kristus.”. Även reliker har funnits i judendomen och hela Kyrkans historia. De äldsta litterära vittnesbörden från kyrkofäderna om helgonens vördnad är från den äldsta kristna ”boken”; de apostoliska fäderna. I Polykarps Martyrium 17:32 står följande;
”Honom [Kristus] som är Guds Son tillber vi, men martyrerna älskar vi som Herrens lärjungar och efterföljer så som de är värda genom sin oöverträffade hängivenhet för sin konung och lärare.”.
1 Jämför SA 2:2, SKB s318 och även s66, 242ff, 318, 391. Reformatorer vänder sig endast emot helgonåkallan, fast detta inte är förbjudet - eller påbjudet - i Skriften.
2 Se även 17:1; 19:1 samt 22:3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar