lk 337-350, 456-460; KKK 1601-1666 och 2201-2233 sammanfattade; äktenskapet är Guds speciella kallelse till kärlek. Detta sakrament är ett tecken för Kristi förbund och trohet till Kyrkan. Kristna äktenskap ingås genom att döpta myndiga personer fritt och med rätt intention lovar inför Gud att leva med varandra tills döden skiljer dem åt.
I vårt moderna samhälle har nog inget degraderats såsom äktenskapet. I västkulturen efter 1968 ses det som en allmän mänsklig rättighet att få leva ut sin sexualitet, med vem man vill, hur ofta man vill, hur man vill samt när man vill. Detta är en helt naturlig utveckling av att religion inte längre har något större inflytande. Seden att gifta sig och byta partner eller sambo - som man byter kalsonger - även inom kristenheten är så chockerande att det knappt går att skriva om på ett balanserat sätt.
ÄKTENSKAP OCH OUPPLÖSLIGHETSPROBLEMATIK
lk 338, 344, 346-348, 495; KKK 1625-1629, 1640 och 1649 sammanfattade; om äktenskapet är sakramentalt, varar detta gudomliga sammanfogande hela livet. Ingen människa kan skilja dessa vigda kristna åt, men samlivet kan upphöra.
Kyrkans hållning för det kristna äktenskapet har tre viktiga delar; det ger enhet, är oupplösligt samt skall vara naturligt öppet för nytt liv. Äktenskapet är också grundfundamentet i varje civilisation, så denna dogm påverkar varje person och hela det sociala livet. Eftersom det jordiska livet är en skola inför evigheten, så har det äktenskapliga livet också betydelse inför evigheten och för Kyrkan; se Upp 19:7-9, om lammets bröllop. Kyrkan ser/har alltid sett äktenskapet sakramentalt, om två vuxna kristna personer ger det till varandra i frivillighet
1
I Bibeln finns den ursprungliga läran nertecknad i bl.a. Mark 10:9-12; ”De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman, får människan alltså inte skilja åt...
Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig är en äktenskapsbrytare...”.
Se också 1 Kor 7:10; ”...en hustru får inte lämna sin man – men gör hon det ändå, skall hon förbli ogift eller försona sig med mannen...”; 7:39;” En kvinna är bunden så länge hennes man lever...”; och se även Ef 5:25-33, där ordet ”hemlighet” (gr. ”mysterion”) är detsamma som sakrament (gr.”mysterion”). På grund av det som Jesus lär här i Skriften och i trohet mot Honom, ser därför Kyrkan det äktenskapliga sakramentet som oupplösligt; om kriterierna2 är helt uppfyllda. Då använder Gud t.o.m. våra kroppar till att förmedla nåd. Om kriterierna inte är uppfyllda kan äktenskapet ogiltigförklaras (=nullifieras3), eftersom det inte var ett giltigt äktenskap. Annars gäller för alltid att alla kristna får inordna sig - i trohet och kärlek - under Kristi egna ord i Matt 19:6; ”vad Gud har fogat samman, kan ingen människa skilja åt”. Inte ens Kyrkan har fullmakt att lösa personerna från detta löfte, för hon har aldrig haft fullmakten och kommer aldrig få den.
1 Det behövs alltså ingen präst, vigningen är giltig när två döpta makar (av olika kön – om nu någon skulle tvivla på just detta) ger varandra löftena. Men det nutida normala förfarandet för det sakramentalt äktenskap är att det sker inom Kyrkans ram och med präst och ytterligare 2 vittnen.
2 Se i KKK 1625-1629.
3 Nullifiering innebär att de rätta förutsättningarna inte fanns från början, t.ex. att någon av parterna inte ville ha barn eller att de var tvingade in i äktenskapet eller var omyndiga. Gud upplöser och förbjuder vissa äktenskap i t.ex. 1 Mos 21:14 och 5 Mos 7:3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar