KKK 395, 412, 771, 817-821, 823, 837, 1400, 2030 och 2123-2126 sammanfattade; Det är bara i Kyrkan som kristna helt fullgör sin kallelse. Här lär hon sig helighetens exempel och uppfattar heligheten hos dem som lever heligt. Kyrkan är Kristi kropp och har därför synlig struktur i hierarki och sakramentalt liv. Djävulen kan inte hindra uppbyggnaden av Guds rike, för Kyrkan äger en helighet som inte går förlorad eftersom Kyrkan är uppfylld med Kristus. Gud tillåter dock synden för att i slutändan göra något bättre av vår tillvaro, dock hotar synd Kyrkans enhet.
Reformationssamfunden är inte fullt inlemmade i Kyrkans fulla gemenskap, men har en delaktighet med henne. Därmed kan reformationssamfunden inte dela hela det fulla kyrkliga livet, men väl många gåvor och värden. För att verklig enhet ska uppstå, med alla troende bröder, krävs att Kyrkan ständigt förnyas och omvänds till en bättre överensstämmelse med evangeliet. Splittringens orsak är många gånger medlemmars bristande trohet mot Kristi gåva, men Kristi enhet har sin omistliga konkreta existens i den katolska Kyrkan. Längtan efter att återfinna enheten bland de kristna är Kristi gåva och inspirerad av den helige Ande.
INLEDNING REFORMATIONSTID
Ingen period har påverkat vårt nordiska klimat mer än denna period. Ingen period har - historiskt sett - glorifierats lika mycket i Sverige som denna period. Därmed har jag t.ex. valt att på ett senare ställe ge en oerhört provocerande överskrift; Svensk deformationstid. Ni kommer att förstå varför när ni läst om vad som hände i de brittiska och speciellt de svenska delarna av världen. Denna period har mycket som är intressant och är viktigt att sätta sig in i. Men den ensidiga svartmålningen eller den ensidiga förgyllningen av denna tid, har inte mycket med sanning att göra. Påvarna var ovärdiga och frågan är om reformatorerna anses värda beteckningen? Utan Luther hade ingen reformation skett - kanske inte ens i Rom i alla fall inte så snabbt? Broder Martin har under många år varit min idol och är det fortfarande på många sätt än idag. Men vem var han? Är Luther värd att avbildas tillsammans med helgonen, som t.ex. uppe i Uppsala domkyrkas innersta?
DÅLIGA PÅVAR
Det har verkligen funnits en handfull dåliga påvar, som i slutet av medeltiden levt helt bortvänt från kyrklig lära. De kunde dock inte förändra läran p.g.a. löftet till St Petrus, alltså att inte ens dödsrikets portar skall bli henne övermäktig. Varför kunde påvarna inte slå sönder spegeln som visade skavankerna, om den inte var gudomligt skyddad? Moralläran var påven tillsatta att bevaka och beskydda. Varför kunde de inte sänka den till deras egen låga nivå? Det kanske var tur – eller Guds försyn – att renässanspåvarna var mer upptagna med att synda, än att definiera dogmer. Det finns en medeltida sägen om en jude som konverterade. Han fick frågan om han inte visste vad som försigick i Vatikanen? Just därför blev jag katolik, var svaret. Om Kyrkan existerar trots detta, måste det finnas någon som bär upp henne.
Nivån i Rom var syndigt låg under slutet av medeltiden. Påvedömet sjönk först ner i släktfejder och ämbeten såldes och köptes, men reformeringen av Kyrkan skedde inifrån av clunyrörelsens påvar Leo IX (1049-54) och St Gregorius VII (1073-85) m.fl.. Kyrkans renhet och frihet blev slagorden, vilket slog ner kungars och kejsares desperata kamp för att lägga Kyrkan under sig. Under 1300-talet flyttades påvedömet t.o.m. till Avignon, för att bättre kunna tjäna de franska kungarna. Avignonflytten och den stora schismen, fortsatte över i moraliskt förfall och teologisk förvirring i Rom, vilket parades med stor motvilja mot förändring och reformation. Under 1400-talet finner vi flera omoraliska präster och världsligt rika biskopar. I framför allt Tyskland, fanns det biskopar som ofta hade flera biskopsdömen samtidigt. Påvarna hade också nepotiska drag och de sålde biskopsdömen och levde loppan i renässansens virvlar. Bara ett mirakel kunde rädda Kyrkan och det kom först i Trient. Innan dess krigades det, omoralen frodades och det festades vilt i Rom. Men det andliga livet hade lite intresse för dessa fem fullständigt katastrofala renässansfurstar och snart brakade konflikterna lös ordentligt. Reformationen kom som ett brev på posten, eller med påve Hadrianus VI:s ord 1523 i Nüremberg;
”Vi erkänner frivilligt att Gud har låtit denna tukt [alltså reformationen, min anm.] komma över Kyrkan genom människors synder och speciellt prästernas och prelaternas synder... Vi vet mycket väl att under många år har mycket skett i Rom, som måste betraktas med avsky; andliga missbruk, överträdelser mot budorden, ja, allt har gravt förvrängts.”… [Därför skulle påven avkräva att hans legater lovade följande;] ”vi ska göra alla ansträngningar att reformera, i första hand, Rom, eftersom det är här som kanske allt det onda har tagit sin början.”.
LJUSPUNKTER
Slutet av medeltiden hade också ljuspunkter. Tryckkonsten gjorde att Biblar översattes, trycktes och spreds och språkforskningen tog stora kliv framåt. Vidare gjorde navigeringskonsten att kristendomen spreds ut över hela världen. Mystiken och spiritualiteten började också åter att blomstra. Renässansen var här och de antika källorna upptäcktes och den kritiska historievetenskapen utvecklades. Konsten förnyades och blev människocentrerad. En kristen humanism växte fram som förskönade och återupplivade de antika skatterna. Kyrkor och kloster förskönades. Världen blev vackrare och rikare. Kyrkan behövde dock ständigt mer pengar till sin ”renässansjakt” och en del tvivelaktiga metoder växte fram. Just pengar blev det stora problemet. Påvedömet, avlaten samt kyrkoskatten kom definitivt att missbrukas och spädde inte på ”Kyrkans goda rykte” i Nordeuropa! ”Christie eleison!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar