GUDSMODERS ROLL
141. Protestantismen förkastar Gudsmoderns syndfria avelse, i motsats till den kristna traditionen (även Luther) och indikationerna i Bibeln: 1 Mos 3:15; Luk 1:28 ("full av nåd" tolkas på goda lingvistiska grunder, att menas "utan synd"); Gudsmodern som en symbol för förbundets ark (Luk 1:35ff 2 Mos 40:34-8; Luk 1:43f 2 Sam 6:9ff: Guds närvaro kräver extraordinär helighet).
142. Protestantismen förkastar Gudsmoderns himmelsfärd, i motsats till den kristna traditionen och indikationerna i Bibeln: Om Maria verkligen var syndfri, skulle hon inte undergå syndens konsekvenser som är döden (Ps 16:10; 1 Mos 3:19). Andra liknande händelser finns också i Bibeln, vilket inte gör himlafärden omöjlig eller obiblisk (Henok: 1 Mos 5:24 och Heb 11:5; Elia: 2 Kung 2:11; Paulus: 2 Kor 12:2-4; likaså förutsätter den protestantiska dogmen om uppryckandet denna sortens händelser: 1 Tess 4:15-17(som dessutom är en helt otraditionell tolkning); och slutligen uppstår helgon i: Matt 27:52-3).
143. De flesta protestanter förnekar Gudsmoderns ständiga jungfrulighet, i motsats till den kristna traditionen (inkl. alla de protestantiska grundarna (Luther, Kalvin, Zwingli, osv.)och indikationerna i Bibeln.
144. Protestantismen förnekar Gudsmoderns andliga moderskapet för de kristna, i motsats till den kristna traditionen (inkl. Luther) och indikationerna i Bibeln (Joh 19:26-7: "se din Moder"; Upp 12:1,5,17: där kristna beskrivs som "hennes säd") Katoliker tror att Maria är ojämförligt mer levande och helig än oss, och därför så ber hon för oss och dessa böner har effekt (Jak 5:16; Upp 5:8; 6:9-10). Och hon är också vår syster eftersom hon är skapad av sin skapare. Maria agerar aldrig bortom den nåd som hennes Son har givit, och ärar alltid Honom, inte sig själv, som den katolska teologin betonar.
141. Protestantismen förkastar Gudsmoderns syndfria avelse, i motsats till den kristna traditionen (även Luther) och indikationerna i Bibeln: 1 Mos 3:15; Luk 1:28 ("full av nåd" tolkas på goda lingvistiska grunder, att menas "utan synd"); Gudsmodern som en symbol för förbundets ark (Luk 1:35ff 2 Mos 40:34-8; Luk 1:43f 2 Sam 6:9ff: Guds närvaro kräver extraordinär helighet).
142. Protestantismen förkastar Gudsmoderns himmelsfärd, i motsats till den kristna traditionen och indikationerna i Bibeln: Om Maria verkligen var syndfri, skulle hon inte undergå syndens konsekvenser som är döden (Ps 16:10; 1 Mos 3:19). Andra liknande händelser finns också i Bibeln, vilket inte gör himlafärden omöjlig eller obiblisk (Henok: 1 Mos 5:24 och Heb 11:5; Elia: 2 Kung 2:11; Paulus: 2 Kor 12:2-4; likaså förutsätter den protestantiska dogmen om uppryckandet denna sortens händelser: 1 Tess 4:15-17(som dessutom är en helt otraditionell tolkning); och slutligen uppstår helgon i: Matt 27:52-3).
143. De flesta protestanter förnekar Gudsmoderns ständiga jungfrulighet, i motsats till den kristna traditionen (inkl. alla de protestantiska grundarna (Luther, Kalvin, Zwingli, osv.)och indikationerna i Bibeln.
144. Protestantismen förnekar Gudsmoderns andliga moderskapet för de kristna, i motsats till den kristna traditionen (inkl. Luther) och indikationerna i Bibeln (Joh 19:26-7: "se din Moder"; Upp 12:1,5,17: där kristna beskrivs som "hennes säd") Katoliker tror att Maria är ojämförligt mer levande och helig än oss, och därför så ber hon för oss och dessa böner har effekt (Jak 5:16; Upp 5:8; 6:9-10). Och hon är också vår syster eftersom hon är skapad av sin skapare. Maria agerar aldrig bortom den nåd som hennes Son har givit, och ärar alltid Honom, inte sig själv, som den katolska teologin betonar.
PETRINSKT ÄMBETE
145. Protestantismen förkastar påvens roll, i motsats till den kristna traditionen och de starka indikationerna i Bibeln om Petrus ledande roll som den förste och Jesu löfte om att ”Kefas” är den klippa varpå han skall bygga sin Kyrka. Ingen förnekar att han var apostlarnas ledare. Påven är härlett från detta (Matt 16:18-19; Luk 22:31-2; Joh 21:15-17). Och Petrus namn finns alltid först i alla apostlaförteckningar; t.o.m. en ängel indikerar att han är ledarn (Mark 16:7), och han är alltid accepterad av hela den världsvida kyrkan som sådan (Apg 2:37-8,41). Han gör det första underverket i Kyrkans tidsålder (Apg 3:6-8), han uttalar den första ”anateman” (Apg 5:2-11), uppväcker döda (Apg 9:40), tar först emot hedningar (Apg 10:9-48), och hans namn nämns oftare än alla andra lärjungar tillsammans (191 gånger). Mm. mm.
146. Den romerska Kyrkan och dess påvar var centrala i styrandet och den teologiska direktionen och tolkningen från första början i Kyrkan. Detta går inte att förneka. Alla historiska grupperingar som nu betraktas som heretiska av både protestanter och katoliker var ursprungligen betraktade som sådana av både påvarna och/eller av ekumeniska koncilier som godkänts av påvarna.
AVSLUT
147. Protestantismen, i ett desperat försök att få någon historisk kontinuitet bortanför den katolska kyrkan, hävdar en linje från medeltida sekter som valdensarna, katarerna, och albigenarna (och ibland också montanisterna eller donatisterna). Detta försök är dömt att misslyckas när man studerar mer noggrant vad de trodde på. Dessa sekter behöll antingen för mycket katolsk lära (ifrån protestantisk synvinkel) eller innehöll de läror som är helt förkastliga i all verklig kristendom (katolsk, protestantisk, eller ortodox), eller bådadera.
148. Katoliker har den mest sofistikerade och tänkvärda kristna socio-ekonomiska och politiska filosofin, en mix av "progressiva" och "konservativa" element, som skiljer sig från den vardagliga politiska retoriken (utan innehåll) och den Machiavellianism som dominerar den politiska arena. Katolikerna har också den bästa synen på kyrkan i relation till staten och hela kulturen.
149. Katolicismen har den bästa kristna filosofin och världssyn, som har utvecklats genom århundradena via reflektion och iakttagelser.
150. Och sist, men inte minst, så har katolicismen den mest sublima spirualiteten, manifesterad i en oräkneliga variationer, från det monastiska idealet, till celibatet, från skolor till sjukhus, från Thomas a Kempis till St. Ignatius och deras respektive litteratur. Och alla helgon, både de kanoniserade och de okända, moder Teresa, påven Johannes Paulus II, de tidiga martyrerna, St. Franciskus, Lourdes och Fatima, kardinalen Newman, ärkebiskopen Fulton Sheen, St. Johannes av korset, Chesterton, Muggeridge, m.fl, m.fl .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar