Vi trodde på den allsmäktige Farbror Staten,
skapare av folkhemmet, betonglasarett och likriktningsskolan.
Vi trodde ock på Kalle Anka,
den roliga pladdrigheten,
skapad av Disney för vår tid,
djur av jul, onåbar och kroppslös,
skapad och icke född,
av samma väsen som pippifåglarna,
men utan del av vår tillvaro.
Som för våra barns och vårt stora nöjes skull
har blivit plastifierad och avtryckt i hela världen.
Som aldrig kan känna, lida eller dö.
Som slagit sig ner förklädd i Disneyworld,
därifrån okroppsligt svävande in i TV:n,
för att fördriva tiden och roa.
Vi trodde dock mest på den heliga Penningen,
vår Herre och livets medel
som utgår från Staten eller eventuell arbetsgivare
som äras och åtrås
och som talar genom sin mängd.
Och på den heliga globala kapitalistiska marknaden.
Jag bekänner inför ”talkshowen” mina felsteg
Och förväntar att jag ska förlåta mig själv.
Jag tror att jag en gång ska vinna på lotto,
så att jag då kan förverkliga mitt himmelrike.
En alternativ egoistiskare andra artikel kan följa så här:
"Och på Mig själv,
född i rätt tid
gud av gudar,
ljushuvud bland ljushuvud,
inte skapad men född,
av samma skrot och korn som farsan.
Jag som skapar min värld,
som andra kan se upp till,
och ta efter och bli en riktig människa,
som ofta blir korsfäst och får oskyldigt lida
inför jobkompisar, vänner och partner,
men som ska stiga upp till himmelen,
och upphöjas, utvecklas och förandligas,
därifrån aldrig igenkommande
och på att mitt rike icke ska hava någon ände."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar