KYRKANS SAKRAMENTALA LIV del X CELIBAT

lk 192, 334, 342; KKK 922-933, 1579-1580 och 1618-1620 sammanfattade; i Kristi efterföljd har några en speciell kallelse att leva celibatärt, för att bättre kunna tjäna Gud och Guds rike.

Chesterton skrev apropå prästers kyskhet; en kristen man avstår från 999 kvinnor och en präst avstår ifrån 1000. Den kristna kallelsen är alltså inte att ha sex med så många som möjligt, för att generna ska spridas maximalt. Alla kristna har en kallelse till kyskhet… En del av människans kallelse är förvisso att uppfylla jorden, se 1 Mos 1:28. Ingen torde väl anklaga katolikerna, för att ligga i lä i det uppdraget. Genom historien har dock otaliga människor helt valt bort det äktenskapliga livet, för att kunna hänge sig allt intensivare åt Gud. Så gjorde de judiska leviterna¹, Jeremia se Jer 16:1-4, Qumransekten², Guds Moder, Jesus³ samt flera av de första apostlarna, om inte alla⁴. Kyrkan behöll denna levnadsform och prästen är i sin vigning speciellt bunden till sin Kyrka. Celibatära präster kan tjäna fullt ut och ägna all tid åt Kyrkan. Celibatet är en stor gåva till Kyrkan och det har gett Kyrkan och Kyrkorna enormt många arbetsfördelar. Princip om prästcelibat är dock inte ”heligt oföränderlig”, men var praxis tidigt⁵ i bl.a. koncilierna i Elvira 306⁶, Ankyra 314⁷ och Neocesarea 314⁸.

Jesus betonar de andliga fördelarna av celibatet, se t.ex., Matt 19:12¹⁰;

”Det finns sådana som är utan kön från födelsen och sådana som av människor har berövats sitt kön och sådana som själva har gjort sig könlösa för himmelrikets skull. Den som kan må tillägna sig detta.”.

Se också vidare hos St Paulus i 1 Kor 7:8; ”Till de ogifta och till änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir vad de är, liksom jag.” och 32f;

”Den ogifte tänker på vad som hör Herren till, hur han skall vara Herren till lags. Men den gifte tänker på vad som hör världen till, hur han skall vara sin hustru till lags.”

Celibatet är inte en väg för alla, men t.ex. klosterlivet är en väg där urkyrkans liv utifrån Apg 2:42-47 renodlades. Celibatet är en väg för minoriteten, vilka vill överlåta sitt liv och ingå ett intimare förbund med den store Celibatären. Det ska dock nämnas att flera kyrkliga präster kan leva i äktenskap, dels i flera orientaliska riter¹¹, men också i den västliga romerska. Celibatet är ingen dogmfråga, utan praxis. I Sverige finns flera präster som är gifta och sakramentalt vigda. Alla präster måste inte leva celibatärt! Kanske det i framtiden kommer att se annorlunda ut med ännu fler gifta präster. Men det innebär i så fall också att det kommer att finnas fler prästfruar att förbarma sig över. För det kan inte bara vara enkelt att leva gift med en som vigt sitt liv till Kyrkan. Om ingen tror mig, titta i skilsmässostatistiken för gifta svenska präster eller prästinnor.

1 Celibat syns redan vid Sinai i 2 Mos 19:15, också i 1 Sam 21:4ff, kanske även mellan raderna i Luk 1:7ff.

2 Se även JOSEFUS De judiska krigen 2:8:2 och FILON Hypothetica 11:14 för judiska antika beskrivningar om celibatets höga anseende i antikt judiskt miljö.

3 Om Gud är sexualitetens upphov och Han levde celibatärt, borde detta säga Kyrkan någonting!

4 Det verkar t.ex. troligt att även St Petrus och hans fru levde seperat efter det att St Petrus blev apostel, se Luk 18:29f tillsammans med Luk 18:28. Se HEID, Celibacy in the early church. Se också om celibatet i Jes 56:3f; 1 Tim 5:9ff - speciellt om löften i v12 - och Upp 14:4.

5 Se St JUSTINUS Martyren, Apologia prima 14:2 (J118); ORIGENES Kommentar över 3 Mos 6:6; Predikan över 4 Mos 23:3 och TERTULLIANUS De Monogamia 8:4 (J381). Om celibatets höga anseende i urkristen tid se även St IGNATIOS Brev till smyrnierna 13:1; Brev till Polykarpos 5:2; St POLYKARPOS Brev till filipperna 5:3 och St JUSTINUS Martyren, Apologia prima 15:6 (J119).

6 I kanon 33 finns ett dekret om att ämbetsbärare efter vigning ska avhålla sig från sexuellt samliv, annars avsätts de. Se i SPB I, s156.

7 I kanon 10 finns ett dekret om att diakoner, efter vigningen, inte kan gifta om sig. Se i SPB I, s166.

8 I kanon 1 finns ett dekret om att presbyter inte kan gifta sig. Se i SPB I, s169.

9 Pedofilskandalerna har gjort mycket ont, speciellt för de drabbade. Och omvärlden har fått nytt bränsle på den antikatolska glöden. Pedofilskandalerna är mycket komplex och sorglig, men mycket grundar sig i några anglosaxiska prästers ohejdade homosextolerans. Övergrepen skedde på unga tonårspojkar. Grundproblematiken är därför liberalismen omkring 6.3.3.3. och inte celibatets vara eller inte vara.

10 Läs också sammanhanget. Matt 19 handlar om äktenskap och fruktsamhet och celibat. Se speciellt 19:16f, 20f. Den rike fromme mannen får en ”klosterkallelse”, för att mer hängivet kunna följa Kristus. Och lärjungarna levde i celibat, se 19:27-29; ”lämnat allt inklusive barn”.

11 De orientaliska riterna är de som har sitt ursprung i öst. I dessa är det inget problem att vara präst (men dock inte biskop) och gift. Endast i latinsk rit i väst, är det oftast praxis att präster lever celibatärt.