SOLA FIDE
106. Protestantismen separarar rättfärdiggörelsen från heliggörandet, i motsats till den kristna traditionen och Bibeln. (t.ex., Matt 5:20; 7:20-24; Rom 2:7-13; 1 Kor 6:11; 1 Petr 1:2).
107. Protestantismen sätter tron mot gärningarna (sola fide), i motsats till den kristna traditionen och den klara Bibliska läran. (Matt 25:31-46; Luk 18:18-25; Joh 6:27-9; Gal 5:6; Ef 2:8-10; Fil 2:12-13; 3:10-14; 1 Tess 1:3; 2 Tess 1:11; Hebr 5:9; Jak 1:21-7; 2:14-16). Dessa ställen indikerar också att frälsningen är en process, inte ett punktuellt skeende.
108. Protestantismen förkastar den klassiska bibliska läran om förtjänster, eller olik lön för våra goda gärningar i tron (Matt 16:27; Rom 2:6; 1 Kor 3:8-9; 2 Kor 5:10, 1 Petr 1:17; Upp 20:13, 22:12).
109. Protestantismen lär en yttre tillskriven forensisk rättfärdigörelse i motsats till den kristna traditionen och den klara Bibliska läran om en inre ingjuten faktisk rättfärdigörelse (som inkluderar heliggörandet): Ps 51:2-10; 103:12; Joh 1:29; Rom 5:19; 2 Kor 5:17; Hebr 1:3; 1 Joh 1:7-9.
110. Många protestanter (speciellt presbyterianer, kalvinister och baptister) tror på evig säkerhet, eller bevarandet av de heliga (alltså tron att ingen kan mista sin ”frälsning”, när man väl är räddad!) i motsats till den kristna traditionen och den klara bibliska läran. 1 Kor 9:27; Gal 4:9; 5:1,4; Kol 1:22-3; 1 Tim 1:19-20; 4:1; 5:15; Hebr 3:12-14; 6:4-6; 10:26,29,39; 12:14-15; 2 Pet 2:15,20-21; Upp 2:4-5.
111. I motsats till den protestantiska myten och antikatolsk hållning, så har inte den katolska kyrkan lärt att någon blir frälst p.g.a. gärningar. Gärningar och tron är oskiljbara (se Jak 1 och 2, Rom 2:13, 4:4), och nåden föregår alltid både tron och gärningarna. Självfrälsningsläran var fördömd av Kyrkan redan på synoden i Orange år 529. Även semi-pelagianism fördömdes här vilket är en lättare variant av densamma. Att fortsätta anklaga katoliker för detta är klart magstarkt. Det räcker med att titta i katekesen eller konciliet i Trent (1545-63), för att se att detta är lögn.
106. Protestantismen separarar rättfärdiggörelsen från heliggörandet, i motsats till den kristna traditionen och Bibeln. (t.ex., Matt 5:20; 7:20-24; Rom 2:7-13; 1 Kor 6:11; 1 Petr 1:2).
107. Protestantismen sätter tron mot gärningarna (sola fide), i motsats till den kristna traditionen och den klara Bibliska läran. (Matt 25:31-46; Luk 18:18-25; Joh 6:27-9; Gal 5:6; Ef 2:8-10; Fil 2:12-13; 3:10-14; 1 Tess 1:3; 2 Tess 1:11; Hebr 5:9; Jak 1:21-7; 2:14-16). Dessa ställen indikerar också att frälsningen är en process, inte ett punktuellt skeende.
108. Protestantismen förkastar den klassiska bibliska läran om förtjänster, eller olik lön för våra goda gärningar i tron (Matt 16:27; Rom 2:6; 1 Kor 3:8-9; 2 Kor 5:10, 1 Petr 1:17; Upp 20:13, 22:12).
109. Protestantismen lär en yttre tillskriven forensisk rättfärdigörelse i motsats till den kristna traditionen och den klara Bibliska läran om en inre ingjuten faktisk rättfärdigörelse (som inkluderar heliggörandet): Ps 51:2-10; 103:12; Joh 1:29; Rom 5:19; 2 Kor 5:17; Hebr 1:3; 1 Joh 1:7-9.
110. Många protestanter (speciellt presbyterianer, kalvinister och baptister) tror på evig säkerhet, eller bevarandet av de heliga (alltså tron att ingen kan mista sin ”frälsning”, när man väl är räddad!) i motsats till den kristna traditionen och den klara bibliska läran. 1 Kor 9:27; Gal 4:9; 5:1,4; Kol 1:22-3; 1 Tim 1:19-20; 4:1; 5:15; Hebr 3:12-14; 6:4-6; 10:26,29,39; 12:14-15; 2 Pet 2:15,20-21; Upp 2:4-5.
111. I motsats till den protestantiska myten och antikatolsk hållning, så har inte den katolska kyrkan lärt att någon blir frälst p.g.a. gärningar. Gärningar och tron är oskiljbara (se Jak 1 och 2, Rom 2:13, 4:4), och nåden föregår alltid både tron och gärningarna. Självfrälsningsläran var fördömd av Kyrkan redan på synoden i Orange år 529. Även semi-pelagianism fördömdes här vilket är en lättare variant av densamma. Att fortsätta anklaga katoliker för detta är klart magstarkt. Det räcker med att titta i katekesen eller konciliet i Trent (1545-63), för att se att detta är lögn.
FRI VILJA
112. Protestantismens grundare förnekade, och kalvinister idag förnekar, den mänskliga fria viljan (Luther's favoritbok var Om den trälbundna viljan). Detta p.g.a. ”sola fide” dogmen, men i motsats till den kristna traditionen och indikationerna i Bibeln och det sunda förnuftet.
113. Klassisk protestantism har en felaktig syn på syndafallet, i att människan skulle vara helt genomkorrupt. Enligt Luther, Zwingli, Kalvin, och våra dagars kalvinister; kan människan endast göra ont i sin egen vilja, och har ingen fri vilja att kunna välja gott. Människan har alltså en alltigenom syndig natur. Katolicismen tror däremot, på ett mystiskt sätt, att hon kan samarbeta med nåden, som alltid försiggår alla goda gärningar. I katolicismen, är människans natur fortfarande till viss del god, men hon har en stor belägenhet att synda ("concupiscence").
114. Klassisk protestantism, och modern kalvinism, gör Gud till en skapare av det onda. Han måste vilja att människan gör ondska och överträder hans föreskrifter utan att ha fri vilja att göra detta, för att kunna döma predestinerat. Detta är hädelse och gör Gud till en djävul.
115. På samma sätt (eftersom människan inte har någon fri vilja), kommer Gud, i klassisk protestantism och modern kalvinism, predestinera människor till helvetet, utan människans val! 116. Klassisk protestantism och kalvinismen, lär att Jesus dog endast för utvalda (de i himlen).
117. Klassisk protestantism och kalvinismen, igenom den felaktiga synen på syndafallet, förnekar kapaciteten och förmågan av det mänskliga förnuftet att på något sätt känna Gud. Gud ensam och tron saliggör, i motsats till den kristna traditionen och indikationerna i Bibeln: (Mark 12:28; Luk 10:27; Joh 20:24-9; Apg 1:3; 17:2,17,22-34; 19:8).
SAKRAMENT OCH LITURGI
118. Katolicismen håller fast vid den "inkarnatoriska principen," där Sonen blir kött och därmed ger en ny värdighet åt köttet och materien.
119. Protestantismen begränsar eller förkastar sakramentalism, som endast är en förlängning och en konsekvens av den inkarnatoriska principen och tron att materian kan innesluta nåden. Vissa sekter (t.ex., baptister, många pingstvänner) förkastar alla sakrament.
120. Protestantismen har i stort förkastat prästämbetet (Matt 18:18) och ordinationsriten, i motsats till traditionen och Bibeln: (Apg 6:6; 13:2, 14:22; 1 Tim 4:14; 2 Tim 1:6).
121. Katolicismen har behållit den Paulinska betoningen av de andliga fördelarna av celibatet (t.ex., Matt 19:12, 1 Kor 7:8,27,32-3).
122. Många protestanter har förnekat barndopet, i motsats till den kristna traditionen och indikationerna i Bibeln: (Apg 2:38-9; 16:15,33; 18:8 också 11:14; 1 Kor 1:16; Kol 2:11-12). Protestantismen är uppdelad i fem stora grupperingar, bara i olikhet i syn på dopet.
123. Den stora majoriteten av protestanter förnekar dopets förnyande effekt, i motsats till den kristna traditionen och indikationerna i Bibeln: (Mark 16:16; Joh 3:5; Apg 2:38; 22:16; Rom 6:3-4; 1 Kor 6:11; Tit 3:5).
124. Protestantism har i stort förkastat konfirmationen som ett sakrament (Apg 8:18, Heb 6:2-4), i motsats till den kristna traditionen och indikationerna i Bibeln:
125. Protestantismen har tagit bort bikten inför en präst, i motsats till den kristna traditionen och Bibeln (Matt 16:19; 18:18; Joh 20:23).
126. Protestanter förkastar boten, eller de temporära straffen, för förlåtna synder i motsats till kristen traditionen och Bibeln. (4 Mos 14:19ff; 2 Sam 12:13f; 1 Kor 11:27ff; Heb 12:6f).
127. Protestanter har förkastat de sjukas smörjelse som ett sakrament, i motsats till den kristna traditionen och indikationerna i Bibeln: (Mark 6:13; 1 Kor 12:9,30; Jak 5:14-15).
128. Protestantismen har slutat att se äktenskapet som ett sakrament, i motsats till den kristna traditionen och indikationerna i Bibeln: (Matt 19:4-5; 1 Kor 7:14,39; Ef 5:25-33).
129. Protestantismen förnekar oupplösligheten av äktenskapens sakrament och godkänner skilsmässa, i motsats till den kristna traditionen och indikationerna i Bibeln: (1 Mos 2:24; Mal 2:14-16; Matt 5:32; 19:6,9; Mark 10:11-12; Luk 16:18; Rom 7:2-3; 1 Kor 7:10-14,39).
130. Protestantismen har tagit bort eukaristin som fokus och mittpunkt för tillbedjan och lovprisning. Vissa kommunicerar t.o.m. endast kvartalsvis vilket är emot all urkyrklig praxis. Se Apg 2:46.
131. De flesta protestanter ser eukaristin symboliskt, vilket är emot all universell kristen tradition intill 1540, och Bibeln (Matt 26:26-8; Joh 6:47-63; 1 Kor 10:14-22; 11:23-30), som klart visar ”reell presens = verklig närvaro”.
132. Protestantismen förnekar mässoffret, i motsats till traditionen och indikationerna i Bibeln: (1 Mos 14:18; Ps 110:4; Jes 66:18ff; Mal 1:11; 2 Kor 5:18b, Heb 7:24f; 13:10; Upp 5:1ff, 8:3; 13:8). Katolicismen tror alltså inte att Jesus är offrad igen och återigen varje mässa; utan varje mässa är en återrepresentation av det enda offer på korset, vilket går utöver tid och rum, se Upp 13:8.
133. Protestantismen har i stort sett negligerat liturgins plats i gudstjänsterna (undantaget vissa anglikaner och lutheraner). Detta är det sätt kristna alltid har tillbett och lovprisat igenom alla tider, och kan därför inte bortses så lätt ifrån. (Ps 119: 62, 164, Apg 3:1, 10:9, 30, 1 Kor 16:8, se också Upp.
134. Katolicismen behåller känslan för det sakrala, det heliga, det sublima och det vackra i spiritualiteten. Altaret och avskiljda heliga rum, bevaras också. Många protestantiska kyrkor är inte mer än "möteshallar" eller "predikolador". Också de protestantiska hemmen är i skriande avsaknad av fullödig ”kristen hemestetik”. Detta är något som går emot hela snickarmiljön i Gudsmoderns hem. Protestanter är också ofta hemfallna åt en medioker, instängd, förenklad och tråkig hållning till konst, musik, arkitektur, drama, litteratur, ”fantasy”, osv.
DEN ANDRA VÄRLDEN
135. Protestantismen har förkastat den traditionella och bibliska dogmen om skärselden (som även Luther bejakade). Detta som en konsekvens av den falska uppfattningen om rättfärdiggörelsen och boten, i motsats till många tydliga ställen i Skriften: Jes 4:4; 6:5-7; Mika 7:8-9; Mal 3:1-4; 2 Mack 12:39-45; Matt 5:25-6; 12:32; Luk 16:19-31 (Ef 4:8-10; 1 Petr 3:19-20); 1 Kor 3:11-15; 2 Kor 5:10; Upp 21:27.
136. Protestantismen har förkastat (i stort pga missuppfattning och missförståelse) den katolska läran om avlaten. Detta är endast ett avlyftande av temporära straff för synder (ett slags botgöring), som Kyrkan gör (på grund av Matt 16:19; 18:18 och Joh 20:23). Detta är inget annorlunda än vad Paulus gör, när det gäller en ”felande” kyrkobroder i Korint. Han ger först en bot (1 Kor 5:3-5), och lyfter sedan bort en del av den (avlat: 2 Kor 2:6-11). Bara eftersom missbruk fanns under medeltiden (vilket erkänts och rättats till av Kyrkan), är inget skäl att upphäva bruket (och bli mera obibliskt förkrympt). Det är typiskt protestantiskt att bränna ner huset snarare än att städa det istället, eller att slänga ut barnet med badvattnet.
137. Protestantismen har kastat ut bönen för de döda, i motsats till den kristna traditionen och indikationerna i Bibeln: (Tobit 12:12; 2 Mack 12:39-45; 1 Kor 15:29; 2 Tim 1:16-18; också verser som har med skärselden att göra, eftersom bönerna är för dem).
138. Protestantismen förkastar, på märkliga grunder, att helgonen kan medla för oss efter döden, och förkastar också den motsvande bönen om förbön för att bönen skall ha större verkan (Jak 5:16). Hela den kristna traditionen och Bibeln menar att: 1) döda helgon är medvetna om de jordiska skeendena (Matt 22:30, Luk 15:10 och 1 Kor 15:29; Hebr 12:1). 2) De uppenbaras ibland på jorden, för att samverka med människorna (1 Sam 28:12-15; Matt 17:1-3, 27:50-53; Upp 11:3). Och 3) de kan därför medla för oss, och också bli förfrågade om deras förbön, precis som med den jordiska kämpande kyrkan (2 Mack 15:14; Upp 5:8; 6:9-10). Alltså är dödens udd bruten och Gud är inte en Gud för de döda, ty Han är Jakob, Isak och Abrahams Gud (läs detta igen)
139. En del protestanter tror inte på skyddsänglar, i motsats till den kristna traditionen och indikationerna i Bibeln: (Ps 34:7; 91:11; Matt 18:10; Apg 12:15; Hebr 1:14).
140. De flesta protestanterna förnekar att änglar kan medla för oss, i motsats till den kristna traditionen och indikationerna i Bibeln: (Upp 1:4; 5:8; 8:3-4).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar