KYRKANS REFORMATIONSTID

1500-TALETS KYRKLIGA REFORMATIO
Protestantismen har påverkade hela kulturen i väst. framför allt Nordeuropa föll in i ett isolerat mörker som vilat över dessa länder i flera hundra år. Men människor av den gamla tron kom ihåg sitt uppdrag; ”semper reformanda”. Trientkonciliet 1545-63 genomförde den behövliga reformationen i egna led. All s.k. avlatshandel avskaffades - vilket aldrig skedde med Kyrkans godkännande, men länken fördoldes mellan allmosa och bot och då kunde allmosan förknippas med avlat - och de ovärdiga prästerna och biskoparna uteslöts ur Kyrkans gemenskap. Biskopar fick inte längre köpa stift och de var tvungna att endast inneha ett enda stift och i stiftet tvångsinfördes prästseminarium, vilket höjde bildningsidealet ordentligt. Efter Trient kunde inte personer lämna en rutten Kyrka, för hon reformerade sig själv. Ville man lämna Kyrkan fick man göra det utifrån kritik av kyrklig dogm- och morallära. Inget av den ursprungliga reformatoriska kritiken riktad mot Kyrkan i 1500-talets början, fanns kvar i slutet av 1500-talet. Istället blev den traditionella Kyrkan stärkt. Kyrkans trogna kunde återigen vara stolta över sina ledare. I fransktalande områden betydde St Francis De Sales skrifter och arbete enormt mycket. Många tiotusentals människor återförenades med Kyrkan tack vare honom och han fick flera lärjungar - t.ex. St Regis - som fortsatte hans verk. Fromhetslivet utvecklades och utbildningsnivån höjdes. Katekeser spreds, mässfromheten förankrades djupare och familjelivet blommade. Klosterlivet växte återigen friskt och blommade ut. Kyrkan berikades också med nya religiösa ordnar och den främsta var kanske jesuiterna, vilket var St Ignatius av Loyolas skapelse. Jesuiterna kom att ordna det nykyrkliga livet på ett otroligt energiskt sätt och spreds snabbt över hela världen, från Japan till Sydamerika. Också andra spanska rörelser växte fram och förändrade världen. De reformerade karmeliterna under St Teresia från Avila och St Johannes av Korset, gjorde att en förnyad klosterrörelse flyttade fram positionerna.

SENARE REFORMATIONSTID
1700-talet och 1800-talet omformade eller ”deformerade” civilisationen genom effekterna från dels upplysningen och dels Napoleon. Upplysningen växte fram i Frankrike, men ett rättare namn är ”förmörkningen”, för nästan allt ljust förmörkades. Perioden gav dock vissa metodiska forskningsframsteg, men upplysningens konsekvens var att kristen tro ansågs vara något som stred mot bättre vetande och att människans förnuft räknades som det enda tillräckliga. Med människan i centrum skulle allt hädanefter bara bli bättre och bättre. I detta klimat kom ”humanismens lärjungar”; Lenin, Stalin, Hitler och Mao att verka! Upplysningen kom radikalt att påverka klimatet i Europa. Ateismen bredde ut sig, men även kristendomen - framför allt protestantismen - påverkades. Allt skulle underkastas nya revolutionerande nytolkningar. Auktoritet och tradition blev de fulaste orden. I svang blev istället; radikalism, nytolkning samt framsteg. Och då kom terrorn! I upplysningens kölvatten fick nya radikala element makt att styra med giljotinerna. Revolutioner utlöser alltid blodbad. Minst 40 000 munkar, nunnor, präster (över 2000) och andra oskyldiga fick sätta livet till i Frankrike. Och den ”Gallikanska Kyrkan” miste all egendom.

Kyrkan har efter 1800-talets uppbrott haft en enorm tillväxtperiod. Under rationalismens härjningar bröt en stor del av den europeiska kulturen upp från den kristna tron. Detta hade som effekt att kristendomen åter blev intressant. När en kultur svänger åt ett extremt håll och gör en dikeskörning, får alltid kristendomen ny lyskraft. Guds Ande övervinner alltid världen och gör allt nytt. Den ”Gallikanska kyrkan” fick därmed ett bättre utgångsläge efter Napoleon, även om Napoleon inte var någon from person själv. Han kidnappade påven och höll honom fånge, för att han inte ville ogiltigförklara hans första äktenskap. Det berättas att Napoleon, utanför Rom stampande med foten, skall ha sagt till Pius VII:s statssekreterare kardinal Consalvi; ”Jag ska bryta ner er kyrka”. Consalvis svar lär ha varit; ”Ers Majestät, i arton sekler har vi själva gjort allt vad vi förmått för den sakens skull, men vi lyckas helt enkelt inte”. Efter Napoleons härjningar kom dock slutet för de despotiska kungarna, eftersom Napoleon avsatt dem. Gud använder också galningar i sin plan. Pius VII sista bön vid sin dödsbädd i Napoleons fångenskap var; fred, att tron skulle återerövra Frankrike samt en ny påve i Rom. 16 år senare var allt detta mirakulöst uppfyllt. Europa blev i stort sett fritt från maktfullkomliga kungar, undantaget några få nordliga kungariken. Kyrie eleison!

Den enade, heliga, katolska och apostoliska Kyrkan har erövrat världen. Hon har en enhet i lära, liv och tillbedjan, inte bara över hela världen idag men också bakåt i historien. Hon har också kvar sakrament instiftade av Kristus själv. Hennes helighet grundas i hennes grundare och syns i både lära och liv. Tydligast ser vi det i helgonen, för ingenstans finns en sådan effektiv helgonskola som i Kyrkan. Kyrkan har lyckats föra kristendomen som en levande enande faktor in i 2000-talet, vilket inte varit lätt och det finns massor av problem kvar. Med biskoplig hjälp, i t.ex. andra Vatikankonciliet och under det påvliga ämbetet, har Kyrkan öppnats upp - mot världen och mot kyrkfolket - och samtidigt behållt enheten. Också sentida Mariauppenbarelser - t.ex. 1858 i Lourdes och Fatima 1917 - har gett spiritualiteten nya impulser för det uråldriga budskapet att omvända sig, tro evangeliet, be och göra bot. Även apologetik har förnyats. Pascal är kanske den filosof som betytt mest och visade att religion inte stod i motsatsförhållande till förnuftet, att den var värd vördnad samt först därefter visa att tron är sann. Att vandra en kyrklig väg - och bli heligare, kärleksfullare och öppnare i världens största helgonskola - är framtidsvägen.

I öst växer det så att det hotar spränga alla ramar. 1900-talet har varit ett av de värsta århundradena för Kyrkan och martyrerna har aldrig varit så många som i detta blodsbestänkta århundrade. Helgonen har mångfaldigats. Asien, speciellt Kina och Ryssland, har utstått enorma förföljelser av de kristna. Också under Tysklands och Italiens fascistiska regimer bredde ondskan ut sig och hotade Kyrkorna och hela samhället. Trots detta, eller snarare tack vare detta massiva motstånd, har Kyrkan blivit starkare. Kyrkan utvecklas bäst under förföljelsetid. Martyrernas blod är Kyrkans bästa utsäde, vilket redan Tertullianus uttryckte. Eller med ord från vår samtide, kinesiske martyrprästen Che-Tche;
”Jag har bara en själ och kan inte dela den; men jag har en kropp, som kan delas. Det framstår därför som det bästa jag kan göra är att erbjuda min själ till Gud och den heliga Kyrkan, och min kropp till mitt land... Jag är en kinesisk katolik och älskar mitt land och Kyrkan... Om Kyrkan och staten inte kan komma överens kommer varje katolsk kines, för eller senare, inte ha något annat alternativ än att dö. Så därför finns det inga skäl att inte erbjuda min kropp, så att båda parterna snart kommer överens.”

Kyrkans heliga personer visar att hennes hjärta pulserar av den totalt annorlunde; den offrande kärleken. Kyrkan är mer än denna världen. Kyrkan innehåller det gudomliga, ty hennes blodomlopp är Guds. Kommunism, ateism och postmodernism skall förgå, men Kyrkan skall bestå! ”Deus semper major”!

Nu lämnar jag kyrkohistorien för att komma in på sakramentalismen.