I 2000 år har mässan varit den kristna religionens mittpunkt, sammanfattning och alltings fullkomnande. Före NT:lig tid var påsken judarnas mittpunkt, vilket är mässans ursprung.1 KKK 1396 uttrycker det t.o.m. som att ”eukaristin gör Kyrkan”. Altaret är byggt för mässans offer och kyrkobyggnaden är byggd för mässan eller snarare är hela Kyrkan ett tempel.2 Prästen är vigd för mässan och Kristus finns framför allt närvarande i sin Kyrka p.g.a. mässans konkretion. Nattvarden eller ”eucharistein” är det mest centrala, och det innersta och intimaste förverkligandet av den kristna tron; alltså det konkreta mötet mellan Gud och människa.
Kyrkan har alltid en kallelse att vara relevant och i tiden. Hon ska inte vara av världens stoft, men i världen! I Norden blev tyvärr eukaristin efter 1600-talet alltmer reducerad. Här kom en del samfund att fullständigt ta bort nattvarden, som fokus och mittpunkt för tillbedjan och lovprisning. Vissa kommunicerar fortfarande endast kvartalsvis, även efter en viss nutida nattvardsväckelse. Kvartalskommunion är mot all urkyrklig praxis, där t.o.m. daglig mässa firades.3 När Ordets Kyrka har blivit ordens, när talet tröttar, när livet tynger och när mediebruset sköljer över oss allt snabbare, då är det skönt att få vila kropp och själ vid urgamla symboler fylld av gudomligt liv. Nattvardsväckelsen har inte bara i Sverige - utan även universellt - framtiden och evigheten för sig. Denna väckelse är i sin grund kristologiskt katolsk, ortodox, anglikansk samt evangelisk-luthersk.4 Idag finns glädjande nog en betydande ekumenisk längtan efter kyrklig eukaristi. Symboler, skeenden, delaktighet och gemenskap är ett relevant svar på tidens frågor, igår, idag och t.o.m. in i evigheten, se Upp 19:9; ”Saliga de som är bjudna till lammets bröllopsmåltid.”.
HELIG MÅLTID
lk 291, 305; KKK 1385-1386 och 1457 sammanfattade; kommunikanter ska pröva sig själv och rannsaka sitt samvete, innan försoningens sakrament tas emot. De som är medvetna om dödssynd ska bikta innan den heliga kommunionen.
Kyrkans tro menar att kommunikanter inte ska ha någon dödssynd, utifrån dels fottvagning under den första kommunionen (Joh 13:4ff) som visar fram mot den andliga tvagningen och dels 1 Kor 11:28f;
”Var och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren. Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig”
Se om denna praxis5 före år 100 i Didache 14:1; ”På herrens dag skall ni samlas och bryta bröd och frambära tacksägelse efter att ni bekänt era synder, så att ert offer blir rent.”. I många andra kristna sammanhang har man inte ens biktpraxis och då blir det svårt att fira eukaristin tillsammans. Enhet i tro är tyvärr - eller snarare tack och lov - en förutsättning för enheten kring altaret. Kyrkan kräver inte att du är ett helgon eller en alltigenom rätt tro6 för att ge nattvarden, men det heliga är för de heliga och denna måltid är Heligheten själv. Alla kan delta som är döpta, har biktat sina dödssynder samt tror vad alla Kyrkor alltid trott, nämligen att brödet är Kristi kropp
1 Eukaristin instiftades i påskmåltidens ram. Det finns också andra förebilder för eukaristin i GT [KKK 1333-1335], matoffer [3 Mos 6:16-18; 10:12-17], skådebröd (efter konsekration förtärde en celibatär översteprästen dessa 12 bröd veckavis, se 1 Sam 21:1-6), Melkisedeks bröd och vin, livets träd och mannat i öknen (som förvarades i en skål i förbundsarken, [2 Mos 25:22, Gud var där fysiskt närvarande], med lagtavlor och präststav). Jämför med Joh 4:21-24.
2 Medeltida kyrkor är byggda efter judisk tempeldimension, dessutom formad efter en korsfäst Kristus.
3 Se Apg 2:46 för detta perspektiv och även andra perspektiv i Apg 2 kom att fortleva i t.ex. klosterrörelser. Se även St CYPRIANUS De oratorie dominica 18.
4 Reformatorerna initierade en nattvardsväckelse, även om 1700-talet återigen skymde detta perspektiv.
5 Bekräftas även senare av hela urKyrkan, se t.ex. St AUGUSTINUS, Brev 54:4, översatt på s58.
6 För ärligt talat, vem har det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar