TRADITION OCH HISTORICITET
74. Katolicismen förkastar "statskyrkorna," vilket leder till att regenter/regeringar styr kristendomen, istället för tvärt om.
75. Statskyrkosystemet var upphovet till den osunda nationalism, som uppstod tvärt emot den universella jämlikheten och kristendomens universalism (=katolicism).
76. Den enade katolska kristendomen (före 1500-talet) har inte varit förpestade av de tragiska religionskrig, som i sin tur ledde till “upplysningen”, i vilket människorna förkastade det hyckleri som inomkyrkliga krig var, och bestämde sig för att bli motståndare till religion istället för att låta religionen vara ledstjärnan i deras liv.
77. Protestantism, saknar reell auktoritet och dogmatisk struktur, och är ofta tragiskt tvingade till att vända sin kappa efter åsiktsvinden i moraliska och filosofiska frågor.
78. Många Protestanter har generellt en dimmig syn på den kristna historien, särskilt de år från 313 (Konstantins konversion) till 1517 (Luther). Denna ignorans, främlingsfientlighet och okunnighet mot den katolska traditionen leder till teologisk relativism, antikatolsk hållning, och ett konstant, onödigt ”uppfinnande av hjulet igen- process."
79. Protestantism från första början har varit antikatolsk, och är så än idag (speciellt evangelikala). Detta är uppenbarligen fel och obibliskt om katolicismen är kristen (om inte, är logiskt inte heller protestantismen kristen, eftersom man har ärvt sin teologi från katolicismen). Å andra sidan är inte katoliker antiprotestantiska.
80. Protestantismen misstror att det finns en läroutveckling, i motsats till den kristna traditionen och de underförstådda indikationerna i Bibeln. Alltid när Skriften refererar till en tillväxt i kunskap och mognad, individuellt eller kollektivt, så finns denna utvecklingstanke där. För det andra finns det en utveckling i Skriften ("progressiv uppenbarelse"). Se: livet efter döden, treenigheten, hedningarnas var eller icke vara. Också läror som protestanter har ärvt från katolicismen, som treenigheten och kanon, växte fram under de tre första århundradena.
Kyrkan är en kropp, Kristi kropp. Levande organismer, växer och mognar. Kristendomen är inte en staty, som ska poleras och dammas av, som en del protestanter verkar tro.
81. Den ohistoriska betoningen som protestantismen lider av leder till att individer tror att den Helige Ande bara talar till dem, och inte till de 1500 år som fanns före protestantismen kom till!
82. Brister i början av den protestantiska tanken har lett till ännu värre fel i dess reaktioner. T.ex. rättfärdiggörelseläran, som skapades för att försäkra att nåden är det väsentligaste, kom att förkväva all helgelsesträvan. Andra exempel är kalvinismen, med sin grymma gudsbild, har fått ett otal olika nya sektbildningar Jehovas vittne, kristen vetenskap och ”Moon”.
83. Protestantismen, i allt essentiellt, lånar från den katolska traditionen, eller förvrider den.
All lära som katoliker och protestanter är överens om, är klart katolsk i sitt ursprung (treenighet, kristologi, jungfrufödelse, uppståndelse, kanon, himlen, helvete, osv.). Där protestantism skiljer sig är det oftast en förvridning av katolska rörelser. T.ex. kväkarna är en variant av kvietismen. Kalvinismen är en överdrift av Guds suveränitet, men helt obiblisk och otraditionell (förnekar fria viljan, har totalt syndafördärv och dubbel predestination, osv.). Protestantismens dualitet mellan t.ex. tro och gärningar kommer från nominalismen, vilket var en avvikande gren av skolastiken, och som aldrig sanktionerades av Kyrkan. Sammanfattningsvis kan sägas att allt verkligt liv eller all sanning som protestantismen har är härlett från katolicismen, som är fulländningen av alla strävanden och djupdykningar inom protestantismen.
74. Katolicismen förkastar "statskyrkorna," vilket leder till att regenter/regeringar styr kristendomen, istället för tvärt om.
75. Statskyrkosystemet var upphovet till den osunda nationalism, som uppstod tvärt emot den universella jämlikheten och kristendomens universalism (=katolicism).
76. Den enade katolska kristendomen (före 1500-talet) har inte varit förpestade av de tragiska religionskrig, som i sin tur ledde till “upplysningen”, i vilket människorna förkastade det hyckleri som inomkyrkliga krig var, och bestämde sig för att bli motståndare till religion istället för att låta religionen vara ledstjärnan i deras liv.
77. Protestantism, saknar reell auktoritet och dogmatisk struktur, och är ofta tragiskt tvingade till att vända sin kappa efter åsiktsvinden i moraliska och filosofiska frågor.
78. Många Protestanter har generellt en dimmig syn på den kristna historien, särskilt de år från 313 (Konstantins konversion) till 1517 (Luther). Denna ignorans, främlingsfientlighet och okunnighet mot den katolska traditionen leder till teologisk relativism, antikatolsk hållning, och ett konstant, onödigt ”uppfinnande av hjulet igen- process."
79. Protestantism från första början har varit antikatolsk, och är så än idag (speciellt evangelikala). Detta är uppenbarligen fel och obibliskt om katolicismen är kristen (om inte, är logiskt inte heller protestantismen kristen, eftersom man har ärvt sin teologi från katolicismen). Å andra sidan är inte katoliker antiprotestantiska.
80. Protestantismen misstror att det finns en läroutveckling, i motsats till den kristna traditionen och de underförstådda indikationerna i Bibeln. Alltid när Skriften refererar till en tillväxt i kunskap och mognad, individuellt eller kollektivt, så finns denna utvecklingstanke där. För det andra finns det en utveckling i Skriften ("progressiv uppenbarelse"). Se: livet efter döden, treenigheten, hedningarnas var eller icke vara. Också läror som protestanter har ärvt från katolicismen, som treenigheten och kanon, växte fram under de tre första århundradena.
Kyrkan är en kropp, Kristi kropp. Levande organismer, växer och mognar. Kristendomen är inte en staty, som ska poleras och dammas av, som en del protestanter verkar tro.
81. Den ohistoriska betoningen som protestantismen lider av leder till att individer tror att den Helige Ande bara talar till dem, och inte till de 1500 år som fanns före protestantismen kom till!
82. Brister i början av den protestantiska tanken har lett till ännu värre fel i dess reaktioner. T.ex. rättfärdiggörelseläran, som skapades för att försäkra att nåden är det väsentligaste, kom att förkväva all helgelsesträvan. Andra exempel är kalvinismen, med sin grymma gudsbild, har fått ett otal olika nya sektbildningar Jehovas vittne, kristen vetenskap och ”Moon”.
83. Protestantismen, i allt essentiellt, lånar från den katolska traditionen, eller förvrider den.
All lära som katoliker och protestanter är överens om, är klart katolsk i sitt ursprung (treenighet, kristologi, jungfrufödelse, uppståndelse, kanon, himlen, helvete, osv.). Där protestantism skiljer sig är det oftast en förvridning av katolska rörelser. T.ex. kväkarna är en variant av kvietismen. Kalvinismen är en överdrift av Guds suveränitet, men helt obiblisk och otraditionell (förnekar fria viljan, har totalt syndafördärv och dubbel predestination, osv.). Protestantismens dualitet mellan t.ex. tro och gärningar kommer från nominalismen, vilket var en avvikande gren av skolastiken, och som aldrig sanktionerades av Kyrkan. Sammanfattningsvis kan sägas att allt verkligt liv eller all sanning som protestantismen har är härlett från katolicismen, som är fulländningen av alla strävanden och djupdykningar inom protestantismen.
SOLA SCRIPTURA OCH KANON
84. Den grundläggande principen i protestantismen är sola Scriptura, som inte är biblisk (se nedan), ej historisk (fanns inte före 1517), eller logisk (den är självmotsägande):
101. Skriften innehåller inte hela Jesu undervisning, som många protestanter tror (Mark 4:33; 6:34; Luk 24:15-16,25-27; Joh 16:12; 20:30; 21:25; Apg 1:2-3).
85. Sola Scriptura är obiblisk, eftersom det är en användning av skriften som är emot dess eget vittnesbörd och hela den kristna historien. En objektiv läsning av Bibeln leder istället till den traditionella och katolska Kyrkans syn, än till motsatsen. Bibeln är faktiskt oupplösligt en del av den kristna traditionen själv!
86. NT var inte skriven eller mottagen som Bibel, utan endast gradvist (alltså den tidiga Kyrkan kan inte trott på sola Scriptura som protestanter gör, om det inte menas endast GT).
87. Tradition är inte ett fult ord i Bibeln. Grekiskans ”paradosis“ refererar till något som har förmedlats (bra eller dåligt). Sund (kristen) tradition talas om i 1 Kor 11:2; 2 Tess 2:15, 3:6, och Kol 2:8. I det sistnämnda är det i motsats till enbart mänskliga traditioner.
88. Kristen tradition, enligt bibeln kan vara muntlig som skriftlig (2 Tess 2:15; 2 Tim 1:13-14; 2:2). Paulus gör ingen skillnad.
89. Uttrycket " Guds ord" eller "Herrens ord" i Apg och breven är nästan alltid i referens till det talade, inte till Skriften i sig. Mycket av det nedskrivna var faktiskt ursprungligen muntligt (t.ex. Jesu hela lära eller Petrus pingsttal).
90. I motsats till många protestantiska hävdanden, så förkastade inte Jesus all tradition och inte ens mer negativt än Paulus gjorde (Matt 15:3,6; Mark 7:8-9,13, där Han fördömer deras traditioner)."
91. Grekiskans. ”paradidomi”, eller "överlämnande" kristen, apostolisk tradition nämns i Luk 1:1f; Rom 6:17; 1 Kor 11:23; 15:3; 2 Petr 2:21; Judas 3. ”paralambano”, eller "mottagande” tradition nämns i 1 Kor 15:1-2; Gal 1:9,12; 1 Tess 2:13.
92. Uttryck som "tradition," "evangelium," "Guds Ord," "doktrin," och "tron" är essentiellt synonymt, och vanligtvis muntligt. T.ex., i Tessalonikerbreven, där Paulus använder 3 av dessa utbytbart (2 Tess 2:15; 3:6; 1 Tess 2:9,13 (se också Gal 1:9; Apg 8:14). Om tradition är ett fult ord, så är "evangelium" och "Guds Ord" det också!
93. Paulus, i 1 Tim 3:15, sätter Kyrkan över Bibeln som sanningens grundpelare, som är klart motsatt Sola Scriptura.
94. Protestantismens bästa "text" för att bevisa ”sola Scriptura”, 2 Tim 3:16 missar kärnan, eftersom den säger att Bibeln är ofelbar, men inte något om att den är tillräcklig för all undervisning eller helighet. Katoliker instämmer i att Bibeln är fantastisk för just dessa ändamål, men inte att den är tillräcklig, som protestanter hävdar. För det andra, så talar Paulus om "Skriften" här, innan NT fanns (NT samlades samman 300 är senare). Därför refererar Han endast till GT. Detta medför att NT inte är nödvändig för tron, om “sola Scriptura” är sann, och att detta slås fast i denna vers!
95. Om de ovanstående påståendena är sanna, är all katolsk tradition i samstämmighet med Bibeln, även där Bibeln är tyst eller bara implicerar något. För katoliker, behöver inte varje doktrin hittas i Bibeln, eftersom detta endast är en protestantisk princip (Sola Scriptura.). Å andra sidan, så hävdar katolska teologer att all katolsk lära kan hittas i Skriften, i alla fall dess kärnform, eller som en logisk slutsats.
96. Som en del av de eftertänksamma evangelikala läromästare har pekat på; kan en ogenomtänkt ”sola Scriptura-lära” snabbt förvandlas till "biblioatri" vilket nästan är en dyrkan av Bibeln snarare än Gud, som är dess skapare. Denna mentalitet är snarlik den muslimska synen på uppenbarelse, där inget mänskligt element är involverat. Sola Scriptura, rätt förstådd från ett mer sofistikerat protestantiskt perspektiv, som betyder att Bibeln är den yttersta auktoriteten i kristendomen. Ej en fullständig nedteckning av allt vad Gud gjort, sagt och vill som många tror.
97. Kristendomen är oundvikligen, och i sitt inre väsen historisk. All händelser i Jesu liv (inkarnationen, korsfästelsen, uppståndelsen, himmelsfärden, osv.) är historiska, likväl som apostlarnas undervisning. Traditionen, är därför oundviklig, i motsats till ärkeprotestantiska uttalanden om att sola Scriptura skulle tillintetgöra traditionen. Ovanstående är sant både för stora traditioner (ekklesiologi, treenighetslära, rättfärdiggörelse) och små traditioner (stil på kyrkomusiken, predikolängden, osv.). Varje förnekande av en viss tradition involverar också en snedvridning (gömd eller öppen) mot ens egen alternativa tradition (om all kyrklig auktoritet avvisas, kommer ”den individualistiska autonomin” vara en "tradition," som försvaras).
98. Sola Scriptura bokstavligt menat och praktiskt sett kan inte ha varit riktig, för majoriteten kristna genom historien, eftersom tryckpressarna fanns först på 1400-talet. Predikan och den muntliga tradition, tillsammans med kyrkans bönepraxis, kyrkoåret, kyrkoarkitekturen och kyrkans konst, var den primära källan för evangeliet under 1400 år. För dessa människor skulle sola Scriptura setts som en absurd abstrakt omöjlighet.
99. Protestantismen hävdar att katolska Kyrkan har "lagt till läror till Bibeln." Katoliker svarar att Kyrkan bara har dragit ut implikationerna från Bibeln (läroutveckling se 80, 95), och följt den förståelse som den tidiga Kyrkan hade. Protestanter har å andra sidan reducerat och minimerat Skriften. Så båda sidorna, betraktar den andre som obiblisk, men på helt olika sätt!
100. Sola Scriptura är protestantismens "akilleshäl". Att endast bejaka sola Scriptura är ingen lösning på auktoritetsproblemet, särskilt inte när alla dessa oräkneliga tolkningar finns. Om Bibeln nu är så klar som alla protestanter tror, skulle de vara ense genom att läsa och vara villiga att acceptera och följa vad den lär. Men nu är detta inte fallet och sola Scriptura blir därmed endast en önskedröm (i bästa fall). Det enda som alla protestanter är överens om är att de inte är överens och att katolicismen är fel. Av alla protestantiska dogmer, är Skriftens klarhet och dess tillräcklighet, den mest absurda och den lättaste att visa vara felaktig rent historiskt.
101. Sagt annorlunda, om alla har Bibeln som rättesnöre gör inte våra individuella tolkningar ofelbara. Tolkning är lika nödvändigt som tradition. Katolska Kyrkan är nödvändig för kyrkans enhet, ofelbarhet och för att sanning skall vara nåbar, eftersom skrift behöver uttolkare.
102. Katolicismen ser inte Skriften som obskyr, mystisk och otillgänglig, utan är bara inriktad på att skydda den från godtyckliga och villfarande ”exeges” (2 Pet 1:20, 3:16). Kyrkan sätter ut ”staket” som markörer för det område där sund exegetik är möjlig, eller snarare var den inte kan existera. Protestanter försöker också göra detta, men är alltför splittrad och navelskådande. 103. Protestantismen har ett stort problem med NT:s kanon. Denna process, att avgöra vilka böcker som skall ingå i NT, höll på intill 397. Detta bevisar att Skriften inte själv är ”den enda tillräckliga auktoritet," som protestantismen tror. En del ärliga, hängivna och lärda kristna misstrodde alltså kanoniciten av vissa böcker som nu finns i NT och betraktade andra böcker som inte finns i Bibeln som tillhörande densamma.
104. Synoden i Karthago, som beslutade om Bibelns kanon, beslutade också att apokryferna skulle ingå, (vilket protestanter i en senare tradition har förkastat). Före 1517 såg alla kristna dessa böcker som Helig Skrift. Protestantismen accepterar konciliets beslut för NT, men inte för GT, precis som de godtyckligt väljer ut andra konciliära beslut, som de vill tro på.
105. I motsats till den protestantiska antikatolska myten, så har katolska Kyrkan alltid vördat Bibeln, och har inte censurerat eller undanhållit Skriften (Kyrkan har varit skeptiska mot vissa protestantiska översättningar, men också vise versa). Detta indikeras bl.a. av det idoga arbete som munkarna la ner i att skriva av och bevara Ordet, och det enorma översättningsarbete som katoliker gjort. Bibeln är en katolsk bok, hur mycket är protestanter studerar den eller hävdar att den endast är deras. Alla måste erkänna att Kyrkan har skrivit, avskiljt kanon och bevarat Skriften intakt i 1400 år. Hur kan Kyrkan vara emot något som den bevarat och vördat så länge?
Hela tankesättet är absurt och självmotsägande. Om katolicismen är så felaktig som protestanter hävdar borde de sätta ihop en ”egen bibel” (som i.of.s. Luther delvis gjorde, igenom att kalla vissa skrifter för halmepistlar), istället för att ta över den gamla, som de vilseledda katolikerna använt. Man kan inte plocka russinen ur den kyrkliga kakan, eller se sanningen som ett ”postmodernt smörgåsbord”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar