söndag 13 juni 2010

44. AVLATENS MÖRKA HISTORIA

INVÄNDNING: Avlatshandeln visar att Kyrkan förändrat läran. Ingen kan köpa syndernas förlåtelse.
SVAR: Avlat har idag en mycket begränsad roll i fromhetslivet. Däremot var avlat mer betydelsefull på 1500-talet och har därigenom blivit en missförstådd praxis även idag. Först bör vi utreda vad avlat inte är, då det inte är ett sätt att köpa sig syndernas förlåtelse. Avlaten minskar heller inte samvetets tyngd. Svensk kristenhet har förkastat avlaten, pga felaktig syn på frälsning och även utifrån missuppfattningar och bristande förståelse av andra delar av den kristna läran. Botgöring är nödvändig och avlaten är endast ett avlyftande och avskrivning av timliga straff. Avlat är alltså konkretiserad förbön, där Kyrkans skatter kan hjälpa oss i vår botgöring. Avlat kan liknas vid en andlig blodtransfusion. Andra människors välvilja ger oss liv genom Kristi kärlek. Avlaten har missbrukats under medeltiden1, men missbruk är inget skäl till att upphäva bruk och därmed bli mer obibliskt förkrympt! Är det inte tråkigt att alltid bränna ner hela huset, istället för att städa det, eller att slänga ut barnet därför att badvattnet grumlats?

Att lyfta timliga straff är en slags botgöring, vilket Kyrkan efterskänker p.g.a. hennes uppdrag att binda och lösa utifrån bl.a. Matt 16:19; 18:18 och Joh 20:23. Avlaten är egentligen inget annorlunda än det Paulus gör, när det gäller en syndfull kyrkobroder i Korint. Han ger först en bot - 1 Kor 5:3-5 - och lyfter sedan bort en del av boten, se 2 Kor 2:6-11. Botpraxis fortsätter och utvecklas i urkyrkan, se Cyprianus De lapsis 17; ”martyrernas förtjänster och de rättfärdigas gärningar är till stor nytta vid domen.”. Avlat behövs, även i vår individualistiska tid, eller kanske just därför. Att Gud använder Kyrkan är till glädje för hela Guds folk. Mänskligheten är mer inflätade med varandra än vi vågar tro. Våra förtjänster kan med Guds nåd - i Kristi kärlek - omvandlas till andras glädje, se lk 426. Kyrkan är en enda stor solidarisk gemenskap, 1 Kor 12:26f;
”Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra. Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den.”.

Se även Kol 1:24 (även 2 Kor 4:10); ”Vad som ännu fattas i Kristi lidanden, det lider jag i mitt eget kött, för hans kropp, som är kyrkan.”. Både de goda och de onda handlingarna påverkar andra i kroppen.2 De heligas gemenskap är inte enbart social konstruktion, utan Kristi kropp har mer betydelse än vad vi kan ana. Om Kyrkan har av Kristus fått makt att utplåna dödssyndernas straff hur mycket mer3 kan hon då inte ha makt över temporära straff4?

1 Avlatshandel har inte skett med kyrkligt godkännande, men förbindelsen mellan allmosa och bot skymdes och då kunde allmosor förknippas med avlat. Detta erkänns av Kyrkan och har rättats till. Men Kyrkan lärde aldrig en felaktig lära, hon missbrukade (endast) utlevnaden av trons liv.
2 Se även Ex 32:32; Job 1:5; 42:8; 2 Tim 4:6; Gal 6:2.
3 Detta argumentationssätt kallas “a fortiori” och har antikt ursprung, se t.ex. Matt 7:11 och 1 Kor 6:3.
4 Israels prästerskap hade fått fullmakt att utplåna temporära straff (inte eviga straff, se Hebr 10:4) genom offer (rabbiner talar t.o.m. om Patriarkernas meriter). Skulle Kyrkans makt vara mindre på detta område? Se Upp 19:8, där en kollektiv metafor för Kyrkans rättfärdighet beskrivs med klädnad…

Inga kommentarer: