INVÄNDNING: Endast de samfund som betonar det verkligt karismatiska andefyllda livet är en sann kristen kyrka. De kyrkor som vill binda upp Andens verk i sakrament är förlegade traditionalister, för Anden blåser vart den vill, se Joh 3:8.
SVAR: Kyrklig konfirmation utesluter naturligtvis inte karismatisk rörelse. Det är alltid farligt att använda ett lösryckt bibelord för hela sin teologi. Karismatik kan blomma och samtidigt underordnas det kyrkligt ordnade livet, vilket den verkligen gör i de världsvida gigantiska Kyrkorna och i exempelvis svenska OAS. Den helige Ande verkar faktiskt karismatiskt inom kyrklig hierarki. Ordning och ämbete håller ihop den stora karismatiken inom Kyrkan och därför har karismatiken en stor framtid (bl.a.) här. En ”riktig pingstvän”, ser att den helige Ande verkade i Apg 2 i enhetens och universalitetens Kyrka, med St Petrus som dess enande mitt1 och med Maria som Kyrkans urmoder. Däremot blir nykarismatiken ofta - dock inte alltid - en kaosartad upplevelseindustri. Karismatik kan sväva iväg - utan ordning och underordning - tro mig för jag har själv upplevt detta. Jag kan fortfarande till viss del känna ”blodsmaken i munnen” och ”klumpen i magen”, när jag möter stöket, bruset samt det andliga missbruket.2 Och jag är inte ensam.3 Amerikansk nykarismatik har bränt mycken mark i vårt nordiskt kristna klimat, men den helige Ande har framtiden och evigheten för sig.4 Anden strävar för enheten, pekar på Kristus samt uppfyller ständigt Kyrkan; för att skapa ordning och försoning. Anden kommer och den blåser inte enbart hur den vill. Kan du se att Anden blåser ”korsdrag” nära det som är församlat runt Petrus och Maria?
1 Texten inleds med att apostlarna och Maria var församlade (Apg 1:13f) och det väljs en efterträdare till Judas. Runt detta urkoncilium (Apg 2) beskrivs först hur Kyrkan blir uppfylld av Anden, sedan beskrivs hur de första katekumenatet blir till. I styckets mittparti ger alltså St Petrus (påven) instruktioner i 2:14ff (även 1:15-22) och sedan följer tron i v37 och katekumernas omvändelse, dop och den helige Anden som gåva i v38. Därefter följer Eukaristi. Pingstundret ser väldigt kyrkligt ut…
2 Här förekommer ofta ett dolt missbruk i det att gudstjänstledaren inte ser vad som händer med folket. Man låter ofta deltagarnas känsloliv åka ”jojo” i den karismatiska karusellen. Detta utnyttjas, medvetet eller omedvetet, till sekteristiska utsvävningar med alla möjliga och helt omöjliga uttryck.
3 Se HARPER, jämlika och olika, för en fantastisk genomgång av den karismatiska rörelsen och dess problem. Harper var en av de (kanske DEN) mest framstående ledaren inom nykarismatiken. Han konverterade nyligen till ortodoxa Kyrkan.
4 För vidare studium om Anden; Din Ande Herre uppfyller jorden (bok från läroämbetet); WARE, Den helige Ande i den kristnes personliga liv och HALLDORF, Drick djupt av Anden. Detta är riktigt, riktigt bra litteratur. Sådana böcker gör att teologers hårstrån kommer att resa sig (Gunde Svan hade ett uttryck om ståpäls - alla hårstrå står rakt upp - vilket jag tror passar in på denna litteratur).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar