INVÄNDNING: Skriften förbjuder allt tal med döda utifrån 3 Mos 20:6ff; 5 Mos 18:10f samt Jes 8:19f.
SVAR: Skriften förbjudit inte oss att tala med de döda, för i Skriften sker detta ofta (t.ex. 2 Mack 15:12ff; Luk 9:28-31 par). Ockultism är förbjudet, men inte bön om förbön hos Kristi närmaste vänner... Kristen tro är motsatt all form av ockultism. Att det finns andevarelser är fullkomligt självklart för alla som inte blundar och vägrar se verkligheten. Att driva fram onda själar som skall hjälpa oss är för kristna förbjudet.
Katolsk praxis syns tidigt och jag ger tre exempel; Hippolytus skriver år 204 i världens första bibelkommentar kommentar till Daniels bok 11:30, med en adressering till Daniels tre vänner och gör en åkallan; ”jag bönfaller er, tänk på mig, så att jag må uppnå samma martyrielott.”. Bön om helgonens förbön i himlen finns också belagt hos Origenes, där han runt 250 skriver i De oratorie 31:5 att ”änglar och de rättfärdigas själar ber…” På 300-talet är detta något som beskrivs av samtliga fäder, se t.ex. St Kyrillios av Jerusalem i 5:e Mystagogiska Katekesen 9;
”Därefter påminner vi om dem som har avsomnat före oss: först patriarker, profeter, apostlar, martyrer, att Gud genom deras förböner och förmedling måtte ta emot vår bön.”.
Så missbruk att åkalla onda andeväsen, kan inte upphäva bruket, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar