måndag 7 juni 2010

25. KYRKLIGT BIBELFÖRAKT OCH TILLÄGG

INVÄNDNING: Kyrkan ser Skriften som obskyr, mystisk och otillgänglig och måste därför utöver Skriften lägga till en ytterligare auktoritet; ”obiblisk tradition”.
SVAR: Denna invändning började förespråkas av reformatorerna och är idag ytterst vanlig, också i Sverige. Denna klassiker har jag själv trott på, men visar bara att personen inte insett den kyrkliga fullheten. Kyrkan lägger inte till något och ser inte Skriften som luddig eller främmande. Kyrkan är helt enkelt bara inriktad på att skydda den från godtyckliga och villfarande tolkning (=”exeges”). Läs t.ex. 2 Petr 1:20; 2:1 och 3:16;
”Där finns somligt som är svårt att förstå [alltså i St Paulus skrifter, min anm.], och detta liksom vad som står i de övriga skrifterna förvränger okunniga och obefästa människor, till sitt eget fördärv.”
Kyrkan sätter därför ut ”staket” som markörer för det område där sund exegetik är möjlig, eller snarare där en viss tolkning omöjligt kan vara förenlig med kristen tro. Andra försöker ibland också göra ovanstående, men detta leder allt som oftast till ökad; grumlighet, reducering av tron samt accelererad splittring. Endast Kyrkan som Han grundat och gett auktoritet, kan fullt ut undervisa, tolka, skydda samt försvara trons fulla arv (”deposit fidei”). Trons arv finns i Skriften tillsammans med Traditionen. Kyrkornas heliga arv är i samstämmighet med Bibeln, t.o.m. där Skriften är tyst eller bara antyder något. Kyrkans trogna behöver inte hitta varje doktrin i Bibeln, eftersom detta inte är en kyrklig princip. Å andra sidan hävdar en stor del teologer att all kyrklig lära kan hittas i Skriften. Dogmer kan i alla fall hittas som logisk slutsats eller ses i dess kärnform, se kristologi och treenigheten. Se också dogmer som Petri primat, Marie syndfrihet samt människans frihet o.s.v.. Kyrkan drar alltså bara ut implikationerna från Bibeln och har följt urkyrkans förståelse, vilket givits av Kristus till henne. De frön som finns i Skriften har genom Kyrkan - vilket är Kristi kropp - växt till. På frukten skall man känna trädet. På dogmerna känner vi kyrkoträdet. Kyrkan är en och endast en och undervisar med en och endast en samling Skrifter. Kan Kyrkans väsen vara en gigantisk snårskog, med 30 000 olika frukter?

4 kommentarer:

trollare sa...

Bibeln är en del av traditionen och det är i sin ordning. Men allt som kallas tradition är inte säkert i överensstämmelse med den tro som Bibeln beskriver.

Som katolskt exempel kan man ta traditionen med att sälja avlatsbrev (som väl katolicismen själv senare tog avstånd från?). Som frikyrkligt exempel kan man ta traditionen att sätta likhetstecken mellan vilddjuret i Uppenbarelseboken och samfundet Katolska kyrkan.

Bara för att en viss tolkning gjorts till tradition så behöver den inte vara rätt. Jag tror att det är där som kritiken mot Katolska kyrkans framhållande av traditionen bottnar.

Annorzzz sa...

Med tradition menas naturligtvis inte missbruk (som avlatshandel). Hur Kyrkan ser på samband mellan tradition och skrift; se på katkesen.se punkt 78 och framåt (länk finns direkt från denna sida)

trollare sa...

Intressant läsning! Tradition är inte viktigt enbart för katoliker utan också för protestanter. I en del sammanhang (kanske främst frikyrkliga?) finns en tydlig vördnad för det egna samfundets tradition som i praktiken kompletterar Bibeln.

Om katoliker ägnar sig åt bibelförakt när de lyfter fram traditionen, så är tyvärr en del protestanter inte bättre.

Annorzzz sa...

Jag tror din kritik åt dina egna (protestanter) är helt riktig. Dock måste jag starkt betona att jag aldrig i katolska sammanhang sett något bibelförakt. Snarast tvärt om. Traditionen stöder och lyfter fram skriften i katolsk miljö. Sedan jag konverterade har jag inte blivit mindre bibeltroende, snarast mycket me i fullkomning. :-)