INVÄNDNING: På det sätt katharer behandlades i sydfrankrike är ovärdigt kristen tro.
SVAR: Det får aldrig glömmas bort att bakgrunden till 1200-talets inkvisition var under heresiernas stora framväxt. Katharernas och valdensernas Frankrike var ett samhällsomstörtande heretiskt samhälle, som Kyrkan 1209 utlyste ett blodigt korståg och senare efter lång väntan och stort tålamod såg sig tvungen att genomföra en inkvisition mot. Det blev en politisk (inte religiös) nödvändighet. Kyrkans inkvisition skyddade faktiskt personerna mot Kungens urartade korståg/blodbad. Och det blev alltid myndigheter som utförde dödsdomarna. Inkvisitionen kom efter att flera påvliga legater mördats. Det var alltså en strid mellan det kristna samhället, med kungen som ena ytterligheten, mot en grupp människor som förkastade allt sunt och livsbejakande i den andra ytterligheten. Katharerna använde ofta terrorism, mord samt infiltration för att nå framgång. De förkastades mässan, sakramenten och hela den kyrkliga hierarkin. De förbjöd också fortplanting och äktenskap. De tillämpade också självmord. Fler dog genom självmord än genom myndigheternas ”inkvisition”. Detta ”korståg” förvandlades dock snabbt från ett berättigat korståg, till att bli de franska baronernas maktutbredande och blodiga erövringståg. Inkvisitionen kom att etableras år 1232 som ett skydd mot Fredriks mål att utrota dessa rörelser med politiska motiv. Kyrkan lät oftare nåden gå före ”rätten”. I katharernas centrum Toulouse dömdes 930 personer för heresi av Kyrkan mellan 1308-1323, varav 42 avrättades av myndigheterna. Av de 636 fall som bedömdes av den ”ökände storinkvisitorn” Bernard Gui, avrättades högst 88 (NE uppger 40).
Så glöm inte att skilja på vad Kyrkan gjorde och ville och vad de civila myndigheterna utförde. Var myndigheterna tvingade - av påven eller Kyrkan - att göra blodbad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar