28. ENDAST VUXENDOPET ÄR GILTIGT

INVÄNDNING: De verkligt troende är endast dem som döpts i vuxen ålder, med verklig nedsänkning, och har tagit mot Jesus i sitt hjärta.1
SVAR: För några svenskar - sedan framför allt 1870-talet - räknas endast kristna ha del i Guds rike bland de ”pånyttfödda”, utifrån en märklig tolkning av Joh 3:3. Jämför detta med den kyrkliga sakramentala betydelsen i Joh 3:52. Dopet tydliggör för johannesdopstroende endast att du nu har lämnat och begravt det världsliga livet och att du nu ska leva det heliga livet. I denna fråga, som i flera andra frågor, får vi säga att dessa kristna hade rätt. Alla misstag rymmer oftast sanning och när det gäller dopet överbetonas en sanning, så att andra perspektiv skyms.3 Johannesdopet betonas här på bekostnad av kristet dop, liksom i Apg 19:2ff;
”och frågade dem om de hade fått helig ande när de kom till tro. De svarade: ”Vi har inte ens hört att det finns någon helig ande.” - ”Vilket dop blev ni då döpta med?”... ”Johannesdopet”... var ett omvändelsedop, och han uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus.” Då lät de döpa sig i herren Jesu namn.4.

Så det judiska johannesdopet kan inte tolkas som det enda rätta, men även om detta skulle göras, så måste det beaktas att alla judiska initiationsriter inkluderar barn, speciellt judiska proselytdop5. Före 1500-talet var alla kristna överens om att barndop var giltigt. Jämför detta med t.ex. Luk 18:15f och Mark 10:14, där Jesus säger; ”låt barnen komma till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de”. Kyrkan exkluderar alltså inte barn, medan flera samfund fortfarande håller fast vid att människor döpta i tidig ålder måste omdöpas med nedsänkning6 för att bli medlemmar i deras samfund. En delsanning har med denna försnävande tolkning fått bli en helsanning, med ytterst sorgliga pastoral konsekvenser. Detta har gett upphov till många bekymmer i mitt och andra människors liv. Jag är själv ”barndöpt” två gånger. Först av en känd ärkebiskops far - H.B. Hammar - och sedan barndöpt av en pastor vid 10-års åldern.7 Kyrkans hållning är mycket sundare och den enda urkyrkliga. Se t.ex. redan Tertullianus år 200 i Om dopet 15:1; ”...ett dop...eftersom det i himmelen finns en Gud och en kyrka”.8 Kyrkan underkänner aldrig ett dop om det skett med vatten och i den treeniges namn, vem som än döpt. Alla dop ger rättfärdighet och inlemmar den kristne i Kristus och i Kristi Kyrka, se lk 163. Denna urtida doplära har lärts sedan urminnes tid och måste ha gudomligt ursprung, eller hur?

1 Jämför detta med ”Born Again” i amerikanskt klimat. ”Born again” har även importerats in till svenska samfund. Bara den som är pånyttfödd, är verkligt kristen.
2 Dopet är alltså den nya födelsen in i Guds och Kyrkans värld. Arvsyndens existens gör barndopets befrielse nödvändig.
3 I takt med nykarismatikens framväxt fick också andedopet - eller det andra dopet - en central betydelse i några kretsar.
4 Redan TERTULLIANUS skriver klart om denna skillnad i Om dopet 10; se SPB I.
5 Icke-judar som ville konvertera in i judendomen, var tvugna att genomgå proselytdop. Barn döptes också när ett helt hushåll konverterade. Och det gamla förbundets viktigaste rit – omskärelsen – inkluderade naturligtvis alltid små bebispojkar.
6 Det verkar fullständigt orimligt att Apg 2:41, skulle beskriva att 3000 människor döps genom nedsänkning i ett vattenfattigt Jerusalem. Se även Tit 3:5f och Didache 7:2f, där vattenbegjutningsdop nämns. Vattenmängd och nedsänkning har aldrig varit konstituerande för dopets giltighet.
7 Om samfund ska vara konsekventa kan inte dop av tioåringar räknas som vuxendop! Diskussioner om barndop har här ofta enligt mitt tycke nått lågvattenmärket.
8 Om dopet är översatt i SPB I, se också St CYPRIANUS; Brev till biskop Quintus år 254 (J592a).