onsdag 9 juni 2010

28. ENDAST VUXENDOPET ÄR GILTIGT

INVÄNDNING: De verkligt troende är endast dem som döpts i vuxen ålder, med verklig nedsänkning, och har tagit mot Jesus i sitt hjärta.1
SVAR: För några svenskar - sedan framför allt 1870-talet - räknas endast kristna ha del i Guds rike bland de ”pånyttfödda”, utifrån en märklig tolkning av Joh 3:3. Jämför detta med den kyrkliga sakramentala betydelsen i Joh 3:52. Dopet tydliggör för johannesdopstroende endast att du nu har lämnat och begravt det världsliga livet och att du nu ska leva det heliga livet. I denna fråga, som i flera andra frågor, får vi säga att dessa kristna hade rätt. Alla misstag rymmer oftast sanning och när det gäller dopet överbetonas en sanning, så att andra perspektiv skyms.3 Johannesdopet betonas här på bekostnad av kristet dop, liksom i Apg 19:2ff;
”och frågade dem om de hade fått helig ande när de kom till tro. De svarade: ”Vi har inte ens hört att det finns någon helig ande.” - ”Vilket dop blev ni då döpta med?”... ”Johannesdopet”... var ett omvändelsedop, och han uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus.” Då lät de döpa sig i herren Jesu namn.4.

Så det judiska johannesdopet kan inte tolkas som det enda rätta, men även om detta skulle göras, så måste det beaktas att alla judiska initiationsriter inkluderar barn, speciellt judiska proselytdop5. Före 1500-talet var alla kristna överens om att barndop var giltigt. Jämför detta med t.ex. Luk 18:15f och Mark 10:14, där Jesus säger; ”låt barnen komma till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de”. Kyrkan exkluderar alltså inte barn, medan flera samfund fortfarande håller fast vid att människor döpta i tidig ålder måste omdöpas med nedsänkning6 för att bli medlemmar i deras samfund. En delsanning har med denna försnävande tolkning fått bli en helsanning, med ytterst sorgliga pastoral konsekvenser. Detta har gett upphov till många bekymmer i mitt och andra människors liv. Jag är själv ”barndöpt” två gånger. Först av en känd ärkebiskops far - H.B. Hammar - och sedan barndöpt av en pastor vid 10-års åldern.7 Kyrkans hållning är mycket sundare och den enda urkyrkliga. Se t.ex. redan Tertullianus år 200 i Om dopet 15:1; ”...ett dop...eftersom det i himmelen finns en Gud och en kyrka”.8 Kyrkan underkänner aldrig ett dop om det skett med vatten och i den treeniges namn, vem som än döpt. Alla dop ger rättfärdighet och inlemmar den kristne i Kristus och i Kristi Kyrka, se lk 163. Denna urtida doplära har lärts sedan urminnes tid och måste ha gudomligt ursprung, eller hur?

1 Jämför detta med ”Born Again” i amerikanskt klimat. ”Born again” har även importerats in till svenska samfund. Bara den som är pånyttfödd, är verkligt kristen.
2 Dopet är alltså den nya födelsen in i Guds och Kyrkans värld. Arvsyndens existens gör barndopets befrielse nödvändig.
3 I takt med nykarismatikens framväxt fick också andedopet - eller det andra dopet - en central betydelse i några kretsar.
4 Redan TERTULLIANUS skriver klart om denna skillnad i Om dopet 10; se SPB I.
5 Icke-judar som ville konvertera in i judendomen, var tvugna att genomgå proselytdop. Barn döptes också när ett helt hushåll konverterade. Och det gamla förbundets viktigaste rit – omskärelsen – inkluderade naturligtvis alltid små bebispojkar.
6 Det verkar fullständigt orimligt att Apg 2:41, skulle beskriva att 3000 människor döps genom nedsänkning i ett vattenfattigt Jerusalem. Se även Tit 3:5f och Didache 7:2f, där vattenbegjutningsdop nämns. Vattenmängd och nedsänkning har aldrig varit konstituerande för dopets giltighet.
7 Om samfund ska vara konsekventa kan inte dop av tioåringar räknas som vuxendop! Diskussioner om barndop har här ofta enligt mitt tycke nått lågvattenmärket.
8 Om dopet är översatt i SPB I, se också St CYPRIANUS; Brev till biskop Quintus år 254 (J592a).

5 kommentarer:

Anonym sa...

Du skriver att du blev "barndöpt" vid 10 års ålder. Detta visar på problematiken med termen "vuxendop". Numera talar man i baptistiska sammanhang alltmer om antingen "troendedop" eller "medvetet dop" för att förtydliga att den som döps själv bekänner sin tro, till skillnad från spädbarnsdopet där istället föräldrarna/kyrkan bekänner tron.

En vild gissning är att de flesta troendedopen äger rum i 15-årsåldern, alltså i den vanliga konfirmationsåldern.

Anders Gunnarsson sa...

Jag vet inte om jag blir klokare på ofoget att bara döpa med johannesdop, bara för att man kallar det troendedop, istället för vuxendop. Det blir inte det enda riktiga för det. Vill du förtydliga? :-)

Anonym sa...

I "Gudstjänstboken" (handbok för bland annat Svenska Baptistsamfundet) finns en ordning för dopgudstjänst. Följande text ingår i "Ord om dopet": "Dopets stora betydelse hör samman med Jesus Kristus och hans frälsningsverk. Det som hände med Jesus Kristus, hans död och uppståndelse - händer med den som blir döpt. Man blir döpt in i Kristus och får föreningen med Kristus och hans församling som gåva."

I själva dopakten, som följer efter att dopkandidaten bekänt sin tro på Jesus Kristus som Herre och Frälsare, används följande formulering: "På Kristi uppdrag och din egen bekännelse om tro på Jesus Kristus döper jag dig, NN, i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn." Efter dopet, innan man går upp ur dopgraven, bes en kort bön: "Livets Gud, uppfyll NN med din heliga Ande, och hjälp honom/henne att dag för dag leva i sitt dop."

Vad detta har att göra med Johannes Döparens dop förstår jag inte.

Anders Gunnarsson sa...

Det finns många protestantiska dopuppfattningar. I min gamla EFK-församling pratade man mycket om Johannesdopet och där uppfattades troendedopet som just ett omvändelsedop = johannesdopet. Andra uppfattningar finns. Hittade ett hyfsat bra dokument på nätet om olika dopsätt;
http://rangsjo.se/PDF-predikan/Dopet.pdf

Anonym sa...

Sedan det dokumentet skrevs har baptismen (åtminstone den del som ryms inom Svenska Baptistsamfundet) gått mot en mer sakramental syn på såväl dopet som nattvarden. I dopet är både människan och Gud aktiv. I stora drag stämmer dock det som dokumentet tar upp.