INVÄNDNING: Vårt samhälle har en stark påverkan av marxism, alltså ska vår tids kristna tro tolkas marxistiskt och feministiskt. Kristna behöver läsa det kommunistiska manifestet och feministideologerna.
SVAR: Att leva i men inte av världen kan vara en svår balanskonst. Läs gärna manifest, men att som svensk kyrklighet bli alltmer tolerant mot extremt radikala vänstervridna politiska åskådningar, är att kapitulera för en tro framsprungen enbart ur världens stoff; ”Av stoff är du kommen, av stoff skall du åter varda.” Särskilt verkar svenska sammanslutningar vilja ha dessa ”radikala element”, som biskopar, forskare eller lärare. POHJANEN (konvertit till ortodoxa Kyrkan) har sagt att – fritt citerad – ”1968 bekändes Mao vara Kristus inkarnerad på de svenska teologiska institutionerna, vilket då gav professorstitel och biskopskräkla. Gud ansågs vara död i lärdomens korridorer. Jag själv började jobba åt liket...” Tyvärr sitter likstanken fortfarande i och sprider sig över landet. Ren kommunism är oförenlig med kristen tro, vilket Johannes Paulus II med all önskvärd tydlighet visat. Marxism leder till andligt kaos, eftersom den försöker utrota törsten efter Gud och lämnar bara tomhet, neuroser (Nietzsche satt på dårhus och Stalin borde sitta där) och våld efter sig. Att i ”rödskäggens högborg” (=Sverige) tillsätta radikala ”rödskägg eller rödstrumpor” i ledande befattningar kan inte sägas vara i linje med ett kristet sätt att vårda sin hjord. Svensk kristenhet är också - formellt och officiellt - alltmer ett språkrör och en kompromiss av den rådande ”fashionabla” radikala feminismen, som förnekar uppdelningen i manligt och kvinnligt. Vänstervridna feministiska debattörerna - inkluderat flera kristna ledare - kan inte urskilja att olikhet och jämlikhet är förenliga. Kan du!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar