INVÄNDNING: Skärselden nämns inte i Skriften och uppfinns sent i historien.
SVAR: Att tro på skärselden väcker i vissa kristna sammanhang större förundran, än att tro att djävulen finns. Ändå är detta den tro som judarna alltid haft och som Jesus aldrig tillbakavisade, utan indirekt bekräftade. Det är den tro som judar och de flesta kristna bekänt; katolska, ortodoxa, orientaliska samt t.o.m. ”protestantiska giganter” som Luther (iaf väldigt länge) och C. S. Lewis. Kan Gud plocka upp sönderbrutna bitar och göra något med dem? För att förstå skärselden, måste vi bena upp tillvaron. Gud är fullkomligt rättvis och helig1. Flera personer som går in i evigheten är varken ”superhelgon” eller extremt fallna. Gud kommer inte att förkasta någon som söker honom. Och sist finns det en princip om att inget orent kan nå himlen. Trots detta, kan värste syndare nå salighet. Men syndaren måste på något sätt förberedas och inse sitt beteende och börja sin passiva rengöring och bli hel och helig. I skärselden sker ingen omvändelse utan det är enbart ett passivt tillstånd, för här kan vi inte göra något för att samarbeta med Gud. Vi blir alltså inte frälsta i skärselden eller syndar där. Men faktum kvarstår att Gud ofta behöver tukta och rena människan, för att de ska förstå sin skuld och renas; alltså att applicera frälsningsverket och bli ett helgon. Guds kärlek är så brinnande att den förändrar oss och renar oss. Synd ger en illusion av njutning, men att acceptera lidandet är första steget på botens tunga men undersköna väg. Verklig förlåtelse kräver att vi förstår med verklig insikt. Exempel på personer som Gud kärleksfullt tuktat är t.ex. Adam, Eva, Mose och David. De blev förlåtna, men hade fortfarande kvar skuld som de fick sona för och renas ifrån. Skärselden behövs alltså för att vi ska bli mer vuxna och solida och kunna se Gud ansikte mot ansikte. Att skärselden inte nämns vid namn är inte ett skäl för att läran inte finns i Skriften. Nämns treenighet i Skriften?
1 Den naturliga hållningen i Skriften vid mötet med Gud är att falla ner dödslikt inför honom, se St Johannes i Upp 1:17 och de äldste i 4:10 eller se Gudsuppenbarelsen vid Sinai Ex 19:16; ”Alla som var i lägret blev förfärade.” och Deut 5:25; ”Denna väldiga eld förbränner oss. Om vi hör Herren, vår Gud, tala igen kommer vi att dö.” vidare se i 1 Sam 15:30; Ps 95:6; Jer 49:23; Mika 6:6 och på förklaringsberget i Matt 17:6; ”När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck.”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar