INVÄNDNING: Smörjelse är inte ett sakrament och därmed behövs ingen biskopligt välsignad olja eller präst. Helandet sker genom tro.
SVAR: Helandet är en central, men också dold, del i Kyrkans tro och liv. Vem har bestämt att detta inte är sakrament? Och hur skall helandets gåva handhas i kristenheten? Är de hysteriska helandekonferenserna vettiga?
Katolsk tro tar sin utgångspunkt i Mark 6:13 (även Matt 16:15ff; 1 Kor 12:9, 30); ”smorde många sjuka med olja och botade dem” och Jak 5:14f;
”Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat skall han få förlåtelse.”
Helande har i en del av den nykarismatisk kristenhet blivit ”big business”. Tyvärr görs ibland Gud till en ”kosmisk tomte” som ska uppfylla den troendes alla önskningar (”name it and clame it”). Detta förnekar Guds suveränitet, se t.ex. Jak 4:3; ”…får ingenting därför att ni ber illa; ni vill bara tillfredsställa era begär” och 1 Joh 5:14; ”…om vi ber honom om något efter hans vilja, så hör han oss”. Vissa lär även att alla kan bli helade av dem som har tillräcklig tro, i motsats till hela den kristna traditionen och Skriften. Tron är bakgrunden till helandet och inte dess orsak. Tro ger inte per automatik helande. Om det går lärjungen väl, får vi följa vår mästare och vi är kallade att bära Kristi kors och lidande enligt Matt 10:38 och Luk 14:27. Även Job hade det ”jobbigt” och han tillsammans med Pauli ”tagg” och hans lidande är en del av det kristna arvet. Lidandet är Guds megafon för att väcka en döv värld, som C.S. Lewis uttryckt det. Lidandet finns i vår värld som Guds pedagogik och som besk medicin. Lidandet är dock inte slutet eller ett mål i sig, se Upp 21:3f;
”Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.”
Ibland ger sista smörjelsen tillfrisknande under jordelivet, men det finns ingen automatik eller magi i skeendet, utan Gud är suverän och vet vad Han behöver göra. Om personen behöver bära sin sjukdom och närmare följa Kristi lidande eller död, sker inget tillfrisknande. Om personens själ gagnas av ett helande verkar Gud detta. Men även om helande inte sker synligt eller direkt, är detta en rit med stor välsignelse. Sista smörjelsen är en fullbordan av bikten som tar bort moraliska svagheter hos mottagaren och efterskänker förlåtelse för allvarliga synder. När någon ligger för döden, sker oftast sista smörjelsen tillsammans med eukaristin, vilket kallas för ”viaticum”, vilket betyder vägkost utifrån lk 320. Eukaristin gör det extra tydligt att den smorde förenas med Jesu lidande. Sakramenten verkar synligt och osynligt, samt samverkar för att fullkomna allt. Guds frälsande verk bör få verka maximalt i oss, även när värken tar överhanden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar