20. KYRKAN ÄR OSYNLIG

INVÄNDNING: Den ”verkliga Kyrkan” - som Gud utlovade ofelbarhet och sanning - är inte den institutionella synliga.
SVAR: Den osynliga kyrka är ett av de märkligaste påhitten på 1500-talet1. Denna hållning finns inte vare sig i historien eller i Skriften. Kyrkans synliga framtoning syns redan i ”staden på berget” i Matt 5:14; eller vidare i Matt 16:18; Apg 9:4; Rom 12:4; Ef 2:20; ”…fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten” och Upp 21:18-21, där 12 apostlarna är grunden även för det nya ”synliga” Jerusalem. ”Ekklesia” nämns över 100 gånger i NT och inte en enda gång förandligas detta begrepp. Hela den tidiga Kyrkan satte upp ämbetena, apostolisk succession och tradition, som garanten för sann Kyrka. Detta är i skarp kontrast till alla de tidiga ”heresiernas” hemliga och luddiga linjer bakåt. Detta ”osynliga kyrkan”-påhitt är oerhört heretisk, vilket nylutheranismen också insett. Att Kyrkans enhet bara skulle vara av osynlig art är platonism och är inte attityden från dem som lyssnat till Kristus. Invändningen kan bara uttalas av den som sorgligt nog inte studerat NT:s lära om Kyrkan eller läst kyrkofäderna. Invändningen är nog ofta en minsta mikroskopisk öppning för att slippa ta itu med synlig, obruten och historiskt kyrkotrogen tro2?

1 Utvecklades av bl.a. kalvinska teologer som Bucer, Beza m.fl.
2 ”Den osynliga kyrkan” genererar ofta en dimmig syn på kontinuiteten i kyrkohistorien. En del går så långt att de ser en linje tillbaks till de mest heretiska rörelser, som florerat i urkyrka och medeltid. De tror att sant kristna inte ändrat sin tro och fick överleva gömda utanför den synliga Kyrkan, fram tills reformationen. Andra förkastar all kyrklighet, då allt som räknas är endast ett inre budskap och ”kyrkligt” bråte är gammalt negativt arv. Dessa perspektiv blev uppfunna sent och är motsatt Skriften som menar att Gud aldrig ska lämna Kyrkan. Osynlig kyrkohistorieskrivning - med lutherskt eller kalvinskt ursprung - är vanlig även idag och tar inte hänsyn till att allt väsentligt fanns långt före år 313. Ignorans, okunnighet samt främlingsfientlighet mot kyrkligt historiskt tradition leder ofta till ”dygder” som; teologisk relativism och extrem motvilja - tyvärr också hat - mot Kyrkornas tro. Detta är onödigt och gör att många tvingas återuppfinna ”hjulet”. Många moderna kyrkliga och sekteristiska riktningars snedsprång är händelser och idéer som funnits tidigare. Jehovas Vittne är en “återupprapning” av arianismen. Kyrkor med historiska rötterna bakåt, slipper ”nya felsteg”, problem och splittringar som orsakas av immiga eller skeva kyrkohistoriska glasögon. Om odödlighet se St IGNATIOS Brev till efesierna 17 och St IRENAEUS Adversus Haereses 3:24 (J226).