30:3;” ...så att vi visar oss rättfärdiga genom gärningar.”; 31:2; ”Varför blev vår fader Abraham välsignad? Var det inte därför att han i tro gjorde det som var rätt och sant?”; 33:1-2; ”...skynda oss att uthålligt och villigt utföra alla goda gärningar.”; 33:7 ”Vi ser att alla de rättfärdiga smyckade sig med goda gärningar...”; 34:3f; ”Se Herren kommer och hans lön går framför honom, för att löna var och en efter hans gärningar...inte vara tröga eller lata i något gott verk.”; 49:1, 5; ”Den som har kärlek i Kristus skall hålla Kristi bud... Kärlek förenar oss med Gud, kärlek överskyler en myckenhet av synder...”; 50:5; ”Vi är saliga, mina kära, om vi uppfyller Guds befallningar i kärlekens endräkt, så att våra synder kan förlåtas oss för kärlekens skull.”.
Se också 1 Cl. kap 8, 11 och 12. Vidare också i 30:1, göra allt som hör till helgelsen och fly annat...; 30:7, om goda gärningar; 35:5, gör hans vilja och kastar ifrån oss all orättfärdighet och ondska osv (enda undantaget 32:4, som får läsas i ljuset av det andra). Se också St POLYKARPOS, Brev till filiperna 6:2 och 10:2; ”När ni kan göra gott, tveka då inte, ty allmosa befriar från döden.”.
Se slutligen även Origenes Kommentar över Joh 19:6 (J481) och t.o.m. ”montanisten” Tertullianus år 211 i Scorpiace 6 och även tidigare i De virginibus velandis 1:4c (J328a). Men det finns naturligtvis oerhört mycket mer material. Denna rättfärdiggörelselära är den syn som alla fäder delar fram tills år 1517. Då ser Fr Martin saken i ett helt annat ljus. Kyrkornas urgamla tro är däremot större och bjuder en helighetstörstande människa att i mystik och etik, i tro och gärningar, sakramentalt och asketiskt växa djupare och djupare in i det kristna mysteriet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar